Den analoga hjärnan i en digital tillvaro

Jag samtalar med Anna Tebelius Bodin, en fantastiskt kunnig och inspirerande person, som brinner för hjärnans möjligheter och begränsningar. Hon ger föreläsningar och utbildningsdagar om hjärnan som berör och förändrar tanken. Fokus ligger på konkreta idéer som ger insikt och förändrar både arbetssätt och vardagsliv.

Hon har många visioner. En av dem är att människor som arbetar med andra människor får en allmän kunskap om vilka biologiska varelser vi är och hur det påverkar oss. Med bättre förståelse för hur hjärnan fungerar kan vi bli bättre på att dela kunskap i vardagen, lära av och lära nytt.

- Anna, du är pedagog och författare och föreläser om hjärnan, inlärning och motivation. Berätta hur du började.

- Jag trivdes i skolan och var intresserad av många ämnen och ville lära mig så mycket som möjligt. Jag började experimentera med olika strategier för snabbare och bättre inlärning. Efter gymnasiet flyttade jag till Lund och läste en Master i kognition – läran om tänkandet – vid Lunds universitet. Ungefär samtidigt kom den revolutionerande fMRI-kameran. Det var en magnetkamera som gjorde det möjligt att studera hjärnan i realtid, vilket förändrade förutsättningarna för forskningen.

Under slutet av min utbildning i Lund sökte jag mig utomlands och fick kontakt med en forskare på Harvard och fick assistera henne i ett par forskningsprojekt. Parallellt läste jag ytterligare en Master på programmet, Mind Brain Education, som sedan blev namngivare för hela forskningsområdet. Jag tog examen från Harvard 2004 och upplever att jag fick vara med från start på en spännande utveckling av forskningen om hjärnan.

Full av energi och entusiasm kom Anna tillbaka till Sverige och ville förändra utbildningsvärlden inom skola och näringsliv. Ledare och arbetsledare vet hur viktigt det är att kunna väcka engagemang och få medarbetare att vilja tänka innovativt. Här använder Anna hjärnan som modell för att förklara det som händer på arbetsplatser och hon ger konkreta tips, inte bara inspiration.

Belöning – inte bara av godo

- Vi vet genom studier att bara 16% av medarbetarna är engagerade i sitt arbete. Vad säger du om dessa dystra siffror och har du några tips som skulle kunna förbättra situationen?- Javisst är det illa om det är så. Det sägs ju även att en beklämmande hög procent, direkt motarbetar företaget och verksamheten man förutsätts vara med och driva.

När det gäller motivation så vet vi hur vi kan få människor att göra mer – genom att belöna dem. Vi ger ungarna lördagsgodis. Vi betalar för gräsklippning. Vi har poängsystem när folk handlar osv. Genom belöningar får vi människor att göra det vi vill att de ska göra.

Men att tänka och göra är inte samma sak. Det är också helt andra faktorer som motiverar oss att tänka. Det riskerar till och med att bli motsatt effekt när vi försöker belöna tänkande. Vi kan bli sämre på att tänka. Egentligen är det logiskt. När någon lockar dig med belöning, blir du inriktad på vad just den personen kan tänkas vilja belöna dig för – du lyder under den personens agenda. Det begränsar tanken.

Att motiveras att tänka handlar istället om faktorer som att bli sedd, ha valmöjligheter och känna att man utvecklas. Det ger dopamin, som är ett belöningshormon.

Varför gratis är gott

- Vad ska man göra istället för att belöna om man vill väcka engagemang?- Man kan jobba på att höja deras dopaminnivå. Det handlar om kicken av att gå igång, vilja vara med, se en lösning. Det är engagemanget vill vi komma åt.

I dagens samhälle är källor till dopamin extremt lättillgängliga, vilket gör att vi lättare blir beroende. Det krävs ständig tillförsel för att få behovet tillfredsställt medan vi riskerar att bli allt latare.

Det finns inte tålamod att göra för stor ansträngning för att få känna en belönande känsla. Det är inte arbetet eller uppgifterna i sig som betyder något, utan det handlar om den mentala kick i hjärnan som vi eftersträvar. Om vi bara behöver kolla på mobilen för att bli bekräftade och sedda, riskerar vi att falla in i vanan att göra just det istället för att ta tag i tuffare uppgifter.

Det gör oss inte lika benägna att jobba långsiktigt eller att anstränga oss. Ju mer du har investerat i någonting, desto större kick får du när den väl kommer. Gratis må vara gott, men effekten är ofta kortsiktig.

Livsviktigt att koppla ner

- Jag tänkte vi skulle prata om hur hjärnan påverkas av att allt bara tycks snurra fortare och fortare. Hur påverkas vi och vad kan vi göra för att motverka stressen??- Det är mentalt livsnödvändigt med avkoppling.

Du äventyrar din mentala hälsa om du inte ibland stänger av intryck och får återhämta dig helt och hållet. Människor jobbar väldigt olika med det. Vissa springer, andra ser en tv-serier eller läser en bok.

Det bästa du kan göra för din hjärna är att jobba med meditation. Det behöver inte vara så pretentiöst. Det kan vara så enkelt som att sitta på en stol, blunda och bara låta tankarna komma.

Risken finns att ångestnivån är så hög att man inte orkar vara ensam med sina tankar. Det är då man gör saker hela tiden för att slippa höra sina egna tankar. Det är en varningssignal.

Stäng ner datorn och telefonen ibland. Gå ut i naturen eller bara blunda i 5 minuter till någon skön musik. Många tillfredsställer sitt behov av återhämtning genom att jobba i trädgården, göra något konkret med händerna, göra något annat än det de brukar eller genom att idrotta.

När du är autentisk och öppen, blir det svårt för andra att upprätthålla sina masker

- Jag läste på din webbplats och fastnade för uttrycket: När vi känner med varandra blir vi bättre på att tänka. Kan du utveckla det?- När vi visar oss sårbara och öppet visar att vi faktiskt är människor, att vi bär på upplevelser som påminner oss om hur djupt mänskliga vi är, får vi lättare att relatera till varann.

Du kanske har sett skådespelaren Jim Carey prata om sitt nya jag? Han uttrycker det väl. När man är väldigt autentisk och öppen blir det svårt för andra att upprätthålla sina ”masker”.

När vi bjuder på oss själva, då börjar vi ”bonda” med varann. Det beror på att vi börjar producera oxytocin när vi blir berörda av varandra. Det gör oss ödmjuka, generösa och ger ett öppnare sinne mot omvärlden. Det blir även lättare att tänka.

Allt som får oss att känna förankring i livet i en universell mening startar produktionen av oxytocin. Vi ”sänker garden” och blir mer mottagliga för att förändras, vågar utmana våra tidigare föreställningar och tänka nytt.

Evolutionärt har det varit nödvändigt för oss att vara födda skeptiker. Vi har överlevt genom att vara misstänksamma och hålla oss på avstånd från allt som är främmande, så det här är något vi behöver jobba med om vi idag vill nå utveckling - personligt och tillsammans med andra.

- Tack för ett lärorikt samtal, Anna. Vi ser fram emot att möta dig på IHM i Stockholm, Göteborg och Malmö i mars.

Specialpris för IHMare, prenumeranter på IHM Update och Marknadscheferna.

Monica Birgerson