Vem tror du att du är?

Det som har betydelse är hur du uppfattas av din omgivning (medarbetarna) och vilket effekt det leder till. Själva kärnan i ledarskapet handlar alltså om att du som ledare, i varje given situation, på ett eller annat sätt, behöver säkerställa att det du säger och gör leder till (önskat) resultat.

Två saker har betydelse. Som ledare behöver du ha full koll på dina beteenden, vad de grundar sig i och hur de påverkar andra. Du måste också förstå vilka energier och signaler du sänder ut och hur de uppfattas av andra. Vid sidan av det måste du ha en djup förståelse för hur människor i din omgivning fungerar - och funderar. Vilka deras drivkrafter, farhågor och önskningar är. Du måste vara klockren i din förmåga att förstå och läsa av andra, och kunna se på världen med deras ögon, känna och uppleva deras känslor och förstå deras behov. Det är vad ledarskap handlar om.

För att få ihop ekvationen behöver du på djupet förstå varför du handlar och reagerar på ett visst sätt, vilka drifter och behov som styr dig och ditt beteende, hur du påverkar andra människor, samt kunna läsa av och förstå vilka behov och värderingar som styr andras beteenden (och reaktioner), och hur det i sin tur påverkar dig.

Hur är det ställt med tillit och engagemang i din organisation?

Lätt som en plätt – eller hur?

Sanningen (om det nu finns någon sådan) är att den människa inte är född som med full träffsäkerhet och utan diskrepans vet hur han eller hon uppfattas. En del av sanningen är dold i dunkel. Utgångspunkten är dock alltid densamma, att få större klarhet i hur du uppfattas av och påverkar andra. Där, och ingen annanstans, startar resan med att bli en ledare som andra vill följa.

Så vill du göra något gott för dig själv – och därigenom för andra - så vad kan vara bättre än att filosofera över vad som styr ditt och andras agerande? Hur påverkar du din omgivning, och hur påverkas du av den? Vad är du medveten om hos dig själv, vad ser andra hos dig som du inte kan (eller vill) se? Hur kan du öva dig i att läsa av andra, se deras behov… och förstå dina egna? För det är ju det vi döljer i oss själva som skapar avstånd till andra människor, eller hur?

Och, ja. Det finns genvägar, gudskelov. Men bara för dig med en gnutta mod. Våga fråga andra hur de uppfattar och påverkas av dig, och helst utan att ställa den tillspetsade frågan ”Vad tycker du om mig?”. Formulera i stället frågan på ett mer avväpnande sätt. ”Vad skulle du önska att jag gjorde mer av”? Eller förresten, ställ båda dessa frågor och se om du får samma svar och reaktion. Det är så vi utvecklas. Genom att göra på ett annorlunda sätt, uppnå ett annat resultat - och lära oss av det.