Varför tror vi fortfarande att jorden är platt?

Så som jag minns det från skolan så trodde man ända fram till slutet av 1400-talet att jorden var platt och att detta förändrades först när Christofer Columbus seglade mot Indien.

Detta, trots att han seglade ganska mycket fel. ”1492 Columbus fann Amerika på”, minns ni ramsan man tragglade för att komma ihåg årtalet?

Rädslan för att segla över kanten och trilla av jorden ledde så klart till massa olika problem. Man blev rädd. Man vågade inte utforska det okända. Man bromsade den positiva utvecklingen genom att inte tillskansa sig ny kunskap.

Idag är jorden rund (sägs det) och sitter dessutom ihop mer än någonsin. Alla kan ta ett varv runt jorden precis när som helst åtminstone genom en snabb resa på Internet. Det till och med tycks som om jorden krympt en aning.

Ändå innehåller kartan enorma vita fläckar. Fläckar som symboliserar okända områden för alla och en var. Det är som om vi tror att jorden fortfarande är platt och att vi riskerar att trilla av den så fort vi närmar oss det okända.

Jag menar, trots att vi vet att utforskandet av det som är okänt för oss berikar och utvecklar oss, vågar vi inte ta det steget. Rädslan tar överhand. Kunskapen och förnuftet vinkar glatt ”adios amigos” och lämnar oss fortare än fortast.

Jag var på en workshop som handlade om att få in fler personer i sysselsättning. Det var samordningsförbunden i Väst som genomförde en utbildning för sina medarbetare. Syftet var att bli bättre i dialogen med företag och verksamheter för att få bättre effekt.

Mitt i utbildningen slog det mig; Är anledningen till att så många organisationer och verksamheter skapas för att få in personer i sysselsättning att vi på arbetsgivarsidan är så rädda för att segla över kanten på den för oss platta jorden?

Är det just rädsla som gör att vi inte vågar anställa en person som har en funktionsvariation, annan härkomst eller andra upplevda skillnader från det vi är vana vid?

Kunskapen och förnuftet säger oss att exkludering av stora grupper leder till minskat kundunderlag, färre kandidater till anställning och färre ambassadörer. Ändå vinner rädslan, som så många gånger förut.

Frågan som dröjer sig kvar när jag går från utbildningen; Vem är nästa Christofer Columbus - Hen som seglar över det okända havet för att hitta en helt ny kontinent av möjligheter? Där det finns fler kunder, fler anställningsbara och fler skattekronor att satsa på andra saker än gängkriminalitet, skadegörelse eller psykisk ohälsa bland unga, vilket är följder av utanförskap.

Det är dags att vi börjar skriva in oss i historieböckerna. För det var ju faktiskt vi som var den generationen som återerövrade världskartan och bevisade att jorden var rund.

Fredrik

Fredrik Löfgren är tidigare hållbarhetschef på Länsförsäkringar och regionchef på BRIS, nu ägare till GOCSR Hållbar Affärsutveckling AB som hjälper företag att effektivt utveckla hållbarhetsarbetet. Mångårig erfarenhet av förändringsarbete, ledarskap och styrelsearbete.