Vad är en chef?

Vad är egentligen det? Att vara chef, ledare?

För mig innebär det många saker. Man ska självklart motivera och engagera. Sätta mål, visioner och strategier. Skapa förutsättningar att lyckas. Men kanske framförallt, och viktigast, stå där när det inte gick så bra som man önskat. När det blir fel. Ta obekväma beslut, förändra.

För mig som VD på Concept, är mitt jobb enkelt förklarat, att ordna med problemen. Det är jag som är ansvarig för att mina anställda ha ett jobb att gå till. Det är också jag som är ansvarig för att mina kunder får det de behöver. Jag ska ta ansvar för mig och hela min organisation. Gentemot kunder, leverantörer, myndigheter, anställda… När det blåser, är det ytterst jag som står där. När det går bra för Concept, är det mina medarbetare som ska få det berömmet.

Vi har under våren lagt ner ett affärsområde på grund av för dålig omsättning och lönsamhet. Som en följd av detta beslut, kommer ju fler beslut. Vissa tråkiga, medans andra är roligare. Tyvärr har två medarbetare fått hitta andra anställningar. Men det har också kommit beslut i form av att stärka upp organisationen än mer gentemot det affärsområde som går, över förväntan. Investera. Anställa. Satsa framåt. Göra annorlunda än innan.

Jag har en favorit-klok-människa. Han kallas Albert Einstein. Jag vet att jag citerat honom tidigare, men han har sagt så mycket klokt att jag måste göra det igen. Han definierar en idiot på följande sätt:

Definitionen av en idiot, är någon som gör samma sak gång på gång, men som ändå förväntar sig andra resultat.

Jag tänker ofta på det. Det är inte alltid som det blir som man tänkt. Ibland blir det riktigt kasst. Ibland blir det förjäkla bra! På Concept tycker jag att det är viktigt att man får misslyckas. Så länge som man inte är just en idiot. Det är misslyckanden som lär oss, som gör att vi tar ansvar och som får oss att vilja förändra. Det är också en viktig del i att vara chef. Låta folk misslyckas. Nu menar jag ju inte att man ska stå vid sidan av med en kaffe och låta hela skiten gå i kras, men jag menar att i vardagen måste man tillåta försök. Man måste låta människor lyckas, och för att de ska lyckas måste de också få misslyckas. Det viktiga är, att man gör annorlunda nästa gång.

Människor älskar modeller, självklart finns det en modell över detta. Action, reflection, learning. Den har en av mina kära styrelsegubbar tjatat om. Jag säger ”Gör om och gör rätt” men menar i stort samma sak. För på riktigt, vem har tid att gräma sig över misslyckanden? De har ju bidragit till den man är idag. Till där man är idag, och till alla de lyckanden man numera kan stoltsera med.

Man skulle kunna sammanfatta det hela med att vara ”chef” i en kort mening.

VAR INTE EN IDIOT.