Om inställningar och den Irländska gästfriheten

Precis så känner jag för mitt besök på västkusten. I Påskas fick jag och min irländska vän Fiona ett infall och åkte till havet. Med väskan packad tog vi tåget på lördagsmorgonen till Sligo och checkade in på på The TreeTops B&B. Vi tog oss ut till kuststaden Strandhill som bjöd på väldigt slumpartade möten med sköna personer; från surfarna vi lunchade med till folklivsforskaren som tog oss upp till Mount Knocknarea medan hon berättade en magisk sägen om drottningen Maeve, som sägs ligga begravd på toppen av berget. Maeve, en krigsgeneral som regerade över Irland 3000 f. Kr, skulle beskrivas som promiskuös och slug av somliga, andra som feminist, stark och målmedveten. Jag menar att hon var båda.

Vi bar med oss varsin sten som vi la på drottningens grav för tur. Där, uppe på toppen såg vi sen ut över Fairy rings på de irländska gröna ängarna och Atlanten som sträckte sig oändlig. På nedvägen blev vi guidade genom skog och fårhagar av en cyklist, och tillika professor i Socio-Geografi; som sen bjöd hem oss på te, som sedan blev till en hemlagad stek med hans vänner. På söndagen, efter Doreens magnifika frukostbuffé körde folklivsforskarens man Tom, av ren vänlighet oss till stranden, för mitt livs första surfingkurs…

… och trots mars månad, frånvarande sol och att det var 6 grader kallt(!!) i vattnet var det något av det roligaste jag gjort! Det var tufft men efter två timmars envist kämpande lyckades jag stå en handfull gånger. Det är nästan lustigt hur tydligt det blev hur stor inverkan min inställning har; när jag låg där ute på brädan och inte kämpade fullt ut, utan bara halvhjärtat, föll jag med huvudet före följt av en iskall kallsup och isande vatten innanför våtdräkten som straff. Men när jag verkligen satsade fullt ut, så lyckades jag.

Det har gått ett tag sen Sligo, och jag har hunnit resa både söderut och upp till Belfast. Men, oavsett var jag har befunnit mig så har irländarna öppnat upp sina hem för mig. De delar med sig av deras erfarenheter och syn på saker, och är genuint intresserade av att höra vad jag haft att säga. Trots att vi geografiskt sätt är nära, finns det större skillnader än bara religion som skiljer Sverige och Irland åt; det är otroligt intressant att diskutera skillnaderna och jag har lärt mig mycket av det. Inte minst har det gjort mig än mer förstående och ödmjuk inför olikheter.

Än en gång vill jag trycka på hur mycket den egna inställningen påverkar; om jag inte hade varit mottaglig eller nyfiken, hade jag kunnat gå miste om alla dessa fantastiska möten och erfarenheter. Och en vänlighet och gästfrihet som lämnat mig helt förbluffad. Drömmen om Irland, som man sett på film, är ingen dröm alls. Tvärtom. Den är precis så verklig som man vill att den ska vara!

/Tharanga, är tacksam över att hon är nyfiken på människor!