Nya intryck i en likriktad värld

Lycklig den som får se världen! Min dotter har haft förmånen att få resa mycket i sitt arbete med en stor kund.

Men långa flygningar till exotiska resmål som Shanghai, Mumbai och Los Angeles har på senare tid för hennes del lett till lite klimatångest, och inte så många nya intryck och idéer.

Anonyma hotell med likriktade konferensrum och menyer som inte avslöjar något om lokala miljöer och kulturer. En Pasta Alfredo på det nynordiskt inredda hotellrummet efter en lång dags konferens, och du kan lika gärna befinna dig i Nairobi som i Bangkok. Har du gått in på ett Starbucks i Chile ser det precis likadant ut som hade du varit i Kina. En värld som skulle expandera, ser istället mest ut att krympa.

Medelklassen utökas med miljoner människor varje år och det är en fantastisk och häftig utveckling. Kanske är likriktningen ett naturligt resultat av globaliseringen. Kanske är det så att alla medelklassmänniskor helst av allt önskar en skinny grande latte, men kanske, kanske är det bara trygga val av organisationer världen runt. Kanske hade min dotter affärsresenären velat prova en lokal kopp vietnamesiskt sötat kaffe istället.

Möten världen runt som mest skapar en känsla av saknad av upplevelser och nya intryck. Arrangemangen runt mötena, som till exempel pastan till lunch istället för mexikanskt i Mexico, bidrar till att förstärka känslan, men egentligen är det väl organisationers likriktning som är grejen. Alla tycks ha fastna för samma buzzwords och springa på samma bollar hela tiden.

Då blir det lite svårt för organisationer att skapa inspiration och engagemang, och alla som brinner för goda möten behöver här dra sitt strå till stacken för att bryta status quo. Inspiration och nya intryck behövs för att skapa bättre organisation. Extern hjälp kan behövas. Jag är nästan säker på att de flesta mötesdeltagare egentligen inte vill höra ett enda ord om roadmaps eller disruption eller eller digitization eller valfritt annat trendande ord på LinkedIn.

De vill ha inspiration. Inleds konferensen med chefen som pratar i två timmar om årets must win battles är risken att luften går ur redan där. Så varför inleds 99% av alla konferenser så här (enligt mina egna empiriska undersökningar)? Man vill bara skrika Men sök hjälp!

Nyligen arrangerade Talarföreningen National Association Speakers Sweden norra Europas första Talarfestival där deltagare fick chansen att möta och lyssna till ett 60-tal talare. Med tanke på all likriktning och vad som tycks vara en allmän brist på nya intryck, anser jag att det är viktigare än någonsin att ta in externa föreläsare till konferensen. Än mer än förr behöver vi ifrågasättas, och vi behöver få se att det finns andra sätt att tänka eller göra saker på. Därför finns Talarföreningen.

Så; mindre likriktning, färre tomma buzzwords, mer inspiration, fler nya intryck och gärna lite annorlunda upplägg på möten. Det tror jag skulle skapa större avtryck hos deltagarna.

Micke Darmell är mötesevangelist, författare och föreläsare i det brännheta ämnet "den ständiga uppkopplingen" - om konsten att verka i en uppkopplad värld. Min tes är att oavsett om du är ledare, kollega, vän, eller partner kommer du att lyckas om du kan vara härvarande.