Ledarskapet och Nätverksbaserade organisationer
De flesta av oss har kunskap och erfarenheter från hierarkiska organisationer som är toppstyrda, funktionella eller divisionsbaserade eller platta matrisorganisationer. Men oftast kanske inte lika mycket kunskap och erfarenhet avseende vad en nätverksbaserad organisation är eller hur den fungerar. Världen idag är ganska oförutsägbar och känslan av en ständigt föränderlig omvärld har resulterat i behovet av mer flexibla organisationer. Det är här den nätverksbaserade organisationen kommer in, som en möjlig kandidat för mer framgångsrika företag. Denna typ av organisationsstruktur är i sig inte ett nytt fenomen, det har funnits sen 1960 talet, där W. L. Gore Associates av många anses vara pionjärer. Denna typ av organsiation kännetecknas framförallt av att man inte har någon traditionell hierarki och tillåter de anställda att röra sig i alla riktningar genom organisationen och byta positioner för att få kunskap om alla delar av verksamheten.
Utan den mera traditionella organisationsstrukturen behöver ledarskapet uppfylla ett antal punkter för att fungera. Viktigast är att alla anställda behöver ha en attityd och en vilja att vara självstyrda och sjävlständiga. Alla behöver känna ett ägarskap och alltid ha i åtanke företagets bästa och inte utgå från sin egen agenda. Utifrån ett produktivitets- och effektivitetstänk är individer som är självständiga och självstyrda mer produktiva, då de behöver väldigt lite inblandning av sina ledare eller andra i gruppen, vilket gangnar alla typer av organisationer. Det behöver även finnas ett ”naturligt ledarskap” där ledarskapet definieras av om man har några som följer en, du är ingen ledare om du inte har någon som följer dig. En viktig sak att komma ihåg är att vara självstyrd eller en ”naturlig ledare” inte betyder att man ignorera andra och bara ”kör sitt eget race”, då faller hela tanken med nätverksorganisationen. Det gäller att ha en bra balans och att förstå när det är bra att rådfråga andra för att kunna få ett bredare och mer tillförlitligt beslutsunderlag. En annan viktig del i ledarskapet är att man behöver känna de personer man arbetar med, vilket enligt mig är en av nyckelpunkterna, oavsett i vilken organisation du arbetar i. Om du inte är intresserad av de du har omkring dig, bör du inte heller vara i en ledande position.
Finns det någon baksida med denna typ av organsiationsstruktur? För att det ska fungera, måste det finnas mycket väldefinierade mål. Även om det inte finns några formella chefer behöver beslut fattas, det går inte att ”stöta och blöta” allt utan här måste man se till att dessa ”naturliga ledare” kan få med sig sina ”följare”. Det får inte bli så ”ledarlöst” att mötet förvandlas till kafferep där man aldrig kommer fram till några beslut. Det finns även en risk att alla individer jobbar mot sina egna personliga mål och agendor, om inte målen är tydliga, vilket i sin tur skapar kaos och de självstyrda grupperna kommer på sikt att dra åt olika håll och i värst fall skapa en ”anarki”.
Mycket av det jag hör och har läst om nätverksbaserade organsiationer låter väldigt bra, men känns ibland som en utopi. Är det verkligen så att alla företag kan ha denna typ av ”icke-struktur” och självledarskap? Är alla individer på arbetsmarknaden redo och villiga att ta sig an detta ägarskap och ansvar som krävs för att denna typ av organisation ska fungera.
Hur ser ni, den nya generationens ledare, på nätverksbaserade organisationer? Hur ser ledarskapet ut framöver och är det så att alla i generation ”Z” vill arbeta i en nätverksbaserad organisation? Vad kommer framtidens framgångsrika organsiationer ha för typ av ledarskap, struktur och kultur?
Tills nästa gång,