Jag blev gammal och nöjd
Jag gillar inte människor som säger att de vill göra saker, och sen inte gör dem. För, för mig är drömmar inget man ser på vykort. Drömmar skall förverkligas.
Det senaste har jag inte riktigt varit den där jag trodde jag var. Om det beror på att jag blivit äldre, klokare och fått mer erfarenhet, eller om det är så att jag blivit äldre, feg och bekväm som är orsaken vet jag inte. Äldre har jag ju faktiskt blivit, det är en gemensam nämnare. Men klokare och med mer erfarenhet? Javisst, borde vara jäkligt konstigt annars, man ska ju lära av sina misstag. Feg och bekväm? Ja antagligen. Lite sådär mätt och halvfet om ni förstår vad jag menar.
På något sätt så har jag jobbat hårt för att nå mål jag drömt om. Jag har varit så fokuserad på det att jag glömt av att skapa nya mål, nya drömmar och att fortsätta dra igång det där jäkla tåget som alla säger går hela tiden. Fokus har varit Concept, Concept och Concept. Inget fel med det, och kanske faktiskt en förutsättning, att inte springa på alla bollar när man behöver fokusera på den största. Genom Concept har jag ju faktiskt gjort verklighet av mina drömmar. Men jag har inte ens sett nått annat kan man säga. Mentaliteten som infunnit sig kring annat är att sen blivit mer och mer tiden då man gör saker. Just detta sen innebär allt som oftast att inget alls blir gjort. Hört talas om styrfart? Man måste ha fart framåt för att överhuvudtaget kunna manövrera.
Helvete, jag blev en person som är nöjd och gammal. Jag skulle aldrig bli nöjd. Eller gammal.
En hel del saker som jag tänkt att jag vill göra, har hamnat i det där sen. Skriva en bok. Åka till Australien och hälsa på min fina vän. Springa tjejmilen i New York. Åka båt. Dricka bubbel. Gå målarkurs. Starta ett nätverk. Lära mig segla... Många har sagt till mig att jag borde lära mig att göra ingenting, var sak har sin tid, och jag har försökt. Men på riktigt, hur trist är inte det då? Ha? Nä, det är inget för mig. Jag vill göra saker. Och jag vill göra dem nu. Jag inser ju det. Men å andra sidan så har jag testat att skjuta på saker till det där sen, och gjort ingenting typ. Eller ingenting, jag har ju mitt älskade Concept. Men jag tänker att trots de mål och drömmar jag arbetar för att uppfylla där så borde det inte helt går ut över de andra.
Så nu gör vi om och gör rätt. Man lever ju bara en gång.
Resan är bokad till Australien. Där skall jag också skriva på min bok. En roman. Jag har början och slutet och tänker att resten löser sig. Hur svårt kan det va? (Herregud, vad har jag gett mig in på?!) Jag har börjat läsa igen (läste alltid förr, men kom av mig) lite som att samla inspiration och idéer. Känns som en bra uppladdning.
Jag har dessutom anmält mig till seglarkurs. Om lite mindre än två veckor är det dags. Jag har ju seglat när jag var liten, men alltså, det där är ju som bortblåst nu. Fick hem en bok som man ska läsa in sig på. Olika typer av segel, olika vägar, styrbord, babord… Jag har iaf köpt nya skor och regnställ, för visst är det så att man kommer långt på materiella ting? Snyggast jacka vinner. Not.
Jag håller på att tjata på mina vänner om att de minsann också vill springa i New York. De kan ju se det som en lite uppvärmning för att med extra gott samvete dricka drinkar på Roof tops (för det är sånt man gör när man är där) och shoppa så kortet glöder. Än så länge är de med på de sista delarna, jag ska bara få dem att springa också. I värsta fall får jag väl trycka upp banderoller och ha med dem som hejjarklack.
Man kan säga att jag tagit tag i mig själv. Lovat mig själv att göra det jag vill. Nu och inte sen. Man kan säga att jag dödade sen. Stackars sen. Men det är ju så många andra som gillar sen. Han (ja jag ser det som en han) klarar sig säkert alldeles utmärkt vidare i livet. Men jag är klar med honom, Tack för denna tid, vi ses aldrig igen!
För som sagt, man lever bara en gång. Och varför skjuta på det man kan göra nu till sen? Tänk om sen aldrig inträffar och man vaknar en dag och inser att åren gick utan att man tog tag i att förverkliga sina drömmar. Inser att det är försent. Jag vågar faktuskt inte chansa, och det borde inte någon annan göra heller.