Funktionell dumhet bidrar till resursslöseri

Kan man vara intelligent och dum på samma gång? Javisst! Man kan till och med sätta dumheten i system och ta betalt för det. Det kallas för funktionell dumhet, menar Mats Alvesson.

Mats Alvesson är professor och forskare inom organisation och ledarskap vid Lunds universitet och författare till bl a The Stupidity Paradox och The Triumph of Emptiness.

Gror i offentlig sektor

Funktionell dumhet är särskilt tydlig inom offentlig sektor, enligt professor Alvessons forskning. Utgångspunkten för ledarskapet där, vilar på fyra värderingar som är utmärkande för oss i Sverige: försiktighet, följsamhet, feghet och förljugenhet. Resultatet är ett inkompetent ledarskap som tycks vara oförmöget att använda sina resurser på ett vettigt vis.

Orsakar kapitalförstöring

Konsekvensen blir att viktiga samhällsfunktioner såsom skola, vård och polisväsende slukar alltmer tid och pengar utan att i egentlig mening leverera vare sig mer resultat eller kvalitativt arbete - tvärtom urholkas kärnverksamheten. Istället växer administration och regelverk medan politikerna utlovar mer guld och gröna skogar för att lugna frustrerad personal och upprörda väljare.

Gynnas av toppstyrning

Standardlösningen är att förbättra ledarskapet. Många hugade kandidater står i kö för att erbjuda sina tjänster; äventyrare, kändisar, pensionerade idrottsmän och självutnämnda experter. Inspirationen flödar under dyra kurser och föredrag, men väl hemma igen blir det mesta som vanligt. Ett av huvudskälen till det är att chefer inom offentlig sektor är hårt styrda av regelverk och lagar.

Skapar rädsla att göra fel

Politiker och förvaltningsledningar utarbetar en ständig ström av styrdokument och annan formalia kring t ex arbetsmiljö, jämställdhet och kulturell mångfald, som samtliga enheter inom stat, kommun och landsting årligen ska utveckla och revidera, men som i övrigt mest samlar damm. Det leder till ökad dokumentation, byråkrati och en drivkraft som styrs av rädsla för att göra fel.

Leder till följarskap

Bäst blir man på att leva upp till formella krav, så allt ser ut att fungera väl på ytan: ”vi har gjort allt rätt formellt sett, vi ser över våra rutiner, vi arbetar med vår värdegrund”. Det får till följd att ledarskapet snarare blir ett följarskap, anser professor Alvesson. Man fogar sig och spelar med för att göra som alla andra, för det brukar man göra - eller måste rentav.

Stänger in folk i boxen

I längden leder det till att man trängs innanför boxen med locket på. Det medför kortsiktigt perspektiv, brist på reflektion och kritiskt tänkande likväl som brist på kreativitet och konstruktiva lösningar. Klyftan mellan vad som står skrivet och vad som görs, kan på så vis växa utan att någon tar ansvar. En mobbningsplan på papperet blir alltså viktigare än reell problemlösning på plats.

Skapar önsketänkande

För att verksamheten ska se bra ut på ytan växer även en vurm för floskler och blomsterspråk. Det indikerar att man har en tendens att blanda samman önsketänkande med realism. Byråkrati kallas rättssäkerhet, glädjebetyg i skolan blir gymnasiebehörighet och kulturkrockar betecknas som kreativ mångfald osv. Det är inte fel att verka positiv, men en klar verklighetsuppfattning är bättre.

Hur kan funktionell dumhet motverkas?

Om man vill sluta idka funktionell dumhet, vad ska man ta sig till? Här är några handfasta råd: Fastna inte bakom skrivborden. Fokusera på arbetet ute på fält. Se till att leverera konkreta resultat - inte snygga siffror utan substans. Tydliggör värderingar, ansvarsområden och arbetsuppgifter så att alla berörda förstår vad som menas. Det skapar naturligt engagemang och delaktighet också på lång sikt!

Christina Davisson

Christina Davisson är språkvetare och har undervisat i bl a retorik på Stockholms universitet. 15 års analys av presentationsmaterial har lett till specialintresset hur retorik kan användas för att manipulera budskap i syfte att ljuga och dölja fakta.