Det är Crowd Movement som driver hållbarhetsutvecklingen

Jag är definitivt en av de cheferna. Uppfylld av all klokskap som kommit till mig under kursen har jag kommit hem till den egna organisationen och bombarderat mina, inte ont anande, medarbetare med horder av ”kloka” citat och anekdoter.

Inget fel i det egentligen. Tvärt om, vitalisering är bra. Det är själva uttrycket ”Culture eats strategy for breakfirst” som är det intressanta.

Ta hållbarhetsarbetet som ett exempel. Pratar man hållbarhetsarbete så kommer man ganska ofta, och snart, in på själva redovisningsmetoden, strukturen. GRI, Global Compact, ISO14001, ISO26000… Vi pratar om att vi ska reducera, men kanske inte lika ofta hur vi ska göra det och framförallt inte varför företaget tycker det är viktigt att just ”vi” gör det.

Ta till exempel vikten av att minska CO2 utsläppen. Många företag har skrivit in det som ett av de hållbarhetsmål företaget arbetar med, vilket är lysande bra. Det är naturligtvis viktigt för planeten och mänskligheten att utsläppen minskar och varje initiativ är bra. Men, hur många tydliggör varför just ”vi” (företaget) gör det? Att en biltillverkare arbetar med frågan är självklart, men är det lika självklart för ett serviceföretag?

Eller respekten för mänskliga rättigheter. Självklart ska man respektera mänskliga rättigheter! Men, är det tydligt i organisationen varför just ”vi” (det lokala företaget) jobbar med det?

Förändring blir oftast starkast och hållbarast om det finns en kulturell förståelse om varför ”vi” gör förändringen, tillsammans med en känsla av varför den är relevant för just mig. ”What’s in it for me”, helt enkelt.

Det finns en överhängande risk för att hållbarhetsarbetet får en låg verkningsgrad och riskerar att bli en marginaliserad fråga över tid i de organisationer som glömmer bort att förmedla varföret. Där rapporten blir viktigare än förändringen. Där vikten av SDG-kopplingen åsidosätter den naturliga kopplingen till det som egentligen är relevant och nära. Där strukturen ersätter kulturen.

Stora rörelser kommer av att människor vill förändra och förbättra därför att de känner något för frågan. Därför att de tycker något är fel eller inte funkar, eller bara för att det känns rätt. Vet de dessutom varför så är förändringen nästan genomförd innan den ens började.

”Culture eats strategy for breakfirst”!

Självklart är hållbarhetsredovisning och olika rapportering standarder både nödvändiga och viktiga. Genom de verktygen kan vi styra arbetet och berätta om varför vi gör det och vad vi vill uppnå med det. Men, låt inte rapporten styra vad och varför.

Det är ju inte rapporten som kommer leda förändringen.

/Fredrik

Fredrik Löfgren är tidigare hållbarhetschef på Länsförsäkringar och regionchef på BRIS. Nu ägare till GOCSR Hållbar Affärsutveckling AB som hjälper företag att effektivt utveckla hållbarhetsarbetet. Mångårig erfarenhet av förändringsarbete, ledarskap och styrelsearbete.