Att lära av de som kan, på riktigt!

Jag tänkte ge mig på att förklara finnessen med detta från ett helt annat håll, från matvärlden där jag ofta och gärna befinner mig.

I höstas träffade jag Ji, en tjej från Kina, som hade språkpraktik på IHM. Projektet hette ”10 Timmar” och följaktligen så var Ji hos oss på IHM 10 timmar i veckan, under hösten, för att praktisera sin svenska och knyta nya kontakter. Jag pratade inte jättemycket med Ji men det hände att jag, Ji och hennes handledare Hanna fick tid för ett snack emellanåt. Jag tycker idén är väldigt bra och jag upplevde att Ji utvecklade sin svenska under perioden. Ett problem som jag inte tänkt på innan är att jag och många svenskar ofta tar chansen att praktisera vår engelska vid såna här tillfällen och det hjälper ju inte direkt till för att utveckla sin svenska. Men nu ska vi prata mat.

Som avslutning föreslog jag att Ji, Hanna och jag skulle äta lunch på ”Hing Wa” en kinesisk restaurang i stadsdelen Gamlestan, Göteborg, enligt många den bästa kinarestaurangen. Inte minst den stora andelen kunder från Asien tyder på att det jag har hört är rätt.

Jag hämtade upp Ji och Hanna på IHM dagen innan det var dags för tuppens år, alltså det kinesiska nyåret. Ji hade ringt och förbeställt så jag visste inte alls vad som skulle serveras, spännande.

Väl där visades vi till bordet, där det var framdukat lite extra fint porslin och förberett för te. Vi pratade om allt möjligt men gled snart in på mat och dryck. Ji frågade om vi ville dricka te som måltidsdryck, och vi svarade ja fastän jag inte alls är förtjust i te. Ji hade en diskussion med ägaren på kinesiska där jag förstod att de gick igenom te-sortimentet, till slut föll valet på ett jasminte som tydligen skulle passa bra till måltiden. Ji berättade också att man inte hade så stort fokus på dryck under själva måltiden i Kina, drack gjorde man mer efter.

Hon fortsatte berätta att den här restaurangen i huvudsak representerade mat från Guangdong-provinsen Yue Cai, en del av södra Kina, och att vi skulle få in tre rätter. En med nötkött, en fisk och en med fläsk, som representerade köket väl och som hon själv gillade. Hon tittade lite oroligt på oss och frågade om vi tyckte det var för lite? I Kina så äter man 3-4 rätter till vardags och många fler till fest. Vi nöjde oss med 3, fast jag då tänkte att hon kunde beställa in både 4 och 5 om det var så gott som jag förväntade mig. Nu kommer maten!

Först in på bordet kommer 在炖牛肉牛腩 (för er som inte läser kinesiska, oxbringa i gryta), det puttrar i den lilla järngrytan och doftar underbart. Riset kan man välja att ha i sin lilla matskål eller på en tallrik bredvid, jag väljer att ha riset i matskålen för hur ska jag annars få upp den goda såsen när jag äter med pinnar?

Köttet är oerhört mört och rätten är mild med en kryddning jag inte riktigt kan specificera. Lite söt men ändå väldigt mustig, jag tror mig ana lite kanel och stjärnanis, riktigt gott är det iallafall. Strax efter de första tuggorna så kommer fiskrätten in, en lika fin järngryta fylld med panerade (friterade?) fiskfilé i bitar, stekta grönsaker och tofu. Här tog kocken ett kliv upp mot smakhimlen, jag är allmänt lite försiktig när jag äter fisk på restaurang (benfobi) men här glufsar jag och Hanna i oss rejält. Ji hinner knappt med men hon ler när hon ser att vi gillar det, hon ser också till att fördela tofun mellan oss så att ingen ska bli utan, nästan så att hon tycker att tofun har huvudrollen, jag vet inte. Men nu…

…lunchens klo, om man kan säga det om fläsk. 烤五花肉, grillat sidfläsk med säsongens grönsaker, ojojoj, det här är så gott så jag vill bara ha mer. Men jag tvingar mig själv att gå på de andra rätterna en vända till innan jag återvänder och återvänder till fläsket.

Jag vet inte om Ji har givit speciella instruktioner eller om rätterna överensstämmer med de på à la carte menyn, men hur som helst ska jag hit igen. Ji berättar att det är viktigt att rätterna som serveras har olika struktur och styrka, att man bör lämna lite i skålarna så att inte värden tror att han/hon serverat för lite. Vi har en trevlig lunch där vi äter rätter som är så långt från de kinesiska rätter man är van vid från barndomen, både stället och Ji är en liten pärla, tack!

Såhär i efterhand funderar jag på vad lunchen gav oss egentligen, förutom god mat och trevligt sällskap. Det uppenbara är den inblick jag och Hanna fick i det riktiga kinesiska köket, men också att vi fick lära oss några kinesiska ord. Ji fick praktisera sin svenska och samtidigt stolt visa upp en del av sitt land. Men det som betydde mest, för mig, och de andra också hoppas jag, var att vi lärde känna varandra utanför jobbets väggar. Ji och jag är nu kompisar på Facebook och jag har lovat henne att förmedla kontakter när det är dags för henne att ha praktik efter hon är klar med sin utbildning i Borås. Flera fördomar raserades också under lunchen som till exempel att kineser bara äter kinamat, Ji älskar både pizza och italienska pastarätter. Att basket var en stor sport i Kina har jag inte heller haft i min lilla föreställningsvärld men Ji´s pojkvän, som har en sushirestaurang i Göteborg , både spelar och tittar på basket så fort han får tid. Att Ji mer och mer anammar delar av det svenska visade sig genom att hon numera kan tänka sig att ha lingonsylt till köttbullarna, vilket hon tyckte var väldigt konstigt första gången hon smakade det. Att Ji och hennes pojkvän numera kan nöja sig med en rätt till middag är nog en del av den svenska tidsbristen.

Xièxiè

Aludd

PS Inspirerad av denna lunch så ska jag ta mig ett snack med Gustav Martner om man kunde fixa till en app. för att boka lunch med random utlandsfödda och äta deras mat, få ökad förståelse och knyta kontakter. Vad tror ni, skulle det funka?

PSS En som redan förstått värdet av att umgås över gränserna tillsammans med god mat är Anna Gerdrup, hon arrangerar matresor i Gbg där man får inblick i andra länders kök och traditioner, läs mer här.

PSSS Har ni tips på liknande aktiviteter så kommentera gärna, tack!