Är det inte dags att sätta stopp snart?

–Det känns som jag går till jobbet och när det har gått 8h så vet jag inte vad jag har gjort. Jag har sprungit mellan några möten och däremellan har jag släckt ett antal bränder säger en god vän som är chef i ett stort elbolag.

En annan(arbetar i en större kommun), säger: –Mina dagar går åt, förutom dåligt förberedda möten, till att kontrollera att mina anställda har fört in alla siffror i alla våra system.

En tredje (arbetar i en av större serviceorganisationerna) , säger: -Jag har älskat att vara ledare och få utveckla människor. Idag kontrollerar jag människor, jag läser Excelark och får hela tiden höra uppifrån att det är kris. Trots att vi gjorde det bästa resultatet någonsin förra året. Det finns alltid ett system, eller avdelning, som har kris. Ingen ser till helhet eller människor längre.

Vad händer när vi hela tiden blir avbrutna?

Kommer du ihåg när vi hade arbetsDAGAR? Nu känns det som vi bara har en MASSA olika arbetsmoment. Vi springer från det ena till det andra. Ställtid låtsas de flesta att det inte finns. Och vad händer om vi hela tiden blir avbrutna i vårt egentliga arbete?

Tänk om arbete och sömn har något gemensamt, såg en föreläsning på TED (har glömt med vem) som var inne på detta. Sömnforskare delar upp sömnen i fyra faser. Insomningsfasen vill ju inte bli störda i. Då vaknar vi till. Det är när vi kommer ner i djupsömnen, den tredje fasen, som vi återhämtar oss både mentalt och fysiskt. Om vi skulle bli väckta i den första fasen så skulle vi aldrig återhämta oss.

Tänk om det är så med arbetet också. Att vi har olika faser, en uppstartsfas där vi inte vill bli störda för att vi skall kunna igång och komma in i den fas som kallas flow? Idag blir vi ständigt avbruten och störda i den första fasen.

Tänk om det är så att det är pga dessa störningar som vi aldrig eller sällan kommer in i flowfasen och det är därför vi inte får något gjort och inte heller en bra kvalité på det som levereras.

Jag tror att både uppkoppling och alla system bidrar till att många idag känner frustration och vanmakt.

Jävla skitsytem

Enligt författaren till ”Jävla skitsytem”, Jonas Söderström, så har en högstadielärare som skall betygsätta en (EN) klass 14 000 klick i datorn för detta. Allvarligt……

Samma sak inom vården. Polisen. Försäkringskassan. Ja här kan jag nog lista upp de flesta företagen/ organisationerna som finns.

Är det konstigt att lärare inte hinner vara lärare? Att poliser inte hinner jaga bovar och att läkare tar ett emot en bråkdel av patienter mot för 20 år sedan.

I dessa yrken blir det tydligt för det drabbar dig och mig. Vi kan se det utifrån och beklaga oss.

Jag tror dock att det är exakt detsamma i de flesta stora organisationer. Kommer ni ihåg när huvudkontoren var ”support office”, det var inte så många år sedan. Det var då supporten till kärnverksamheten fanns. Ett support office var ett stöd till huvudprocessen. När sedan IT-utvecklingen sköt fart i slutet av 90-talet så började detta förändras.

Jag har inte hittat ett exempel de sista två åren där huvudkontoret är en support till huvudprocesserna, tvärtom! Det är huvudkontoret som återigen har blivit huvudprocessen och kärnverksamheten har blivit en stödprocess.

Exempel, huvudkontoret säger att vi skall minska administrationen, och det låter ju bra, det man menar är att nu får ni där ute ta hand om den själva för vi hinner inte. Vi har fullt sjå att hinna med att ta hand om alla siffror som alla våra system ger oss tillgång till.

Verkligheten blir att läkare, sjuksköterskor, lärare, poliser, ingenjörer, hotellanställda, säljare, ja listan kan göras hur lång som helst, vantrivs med sitt arbete för det var inte för dessa arbetsuppgifter de valde yrke en gång i tiden.

Det som dessa system också skapar är ett kontroll behov som växer allt större. Avsikten var något helt annat från början. Alla system, de flesta iaf, har som avsikt att effektivisera och frigöra tid (eller dra ner på personal) men nästan alla får motsatt effekt. Administrationen på huvudkontoren blir allt större, kostnaderna för alla nya system blir allt större och stressen ökar bland alla anställda. Vi jobbar MER och får MINDRE gjort

Jag har i tidigare inlägg berört den konsekvens den ständiga uppkopplingen får. Det är precis som i alla dessa system. Teknikföretagen t. o.m. betygsätter (Cisco, Telia m. fl) företag som är ”Smarta företag”. Dvs företag som bygger ut sin teknik så att alla anställda kan komma åt hela arbetsplatsen från hemmet. Det låter ju bra med ”flexibilitet”. Tyvärr är det så att med både den ständiga uppkopplingen och att kunna jobba hemifrån så visar det sig att alla jobbar mer. Detta kommer att få konsekvenser för folkhälsan.

IT skyller på ”datoromognad” och de anställda får dåligt självförtroende för de tror att det är fel på dem själva. Det är så fel! Det är systemen det är fel på!

Min morsa, 80år, är den mest analoga människan som har gått i ett par skor. Efter att ha övervunnit sin rädsla för dataskärmarsstrålning(!) när hon var 75 så har hon mailat därefter. Mobiltelefon skulle hon aldrig skaffa. Farligt det med. I julklapp fick hon nu en mobil för pensionärer, nu sms-bombar hon mig och barnbarnen!

Så glöm snacket med dator omognad, alla människor klarar av datorer. Men vi klarar inte av fult och dåligt designade system som dessutom alla är helt olika. Det stressar oss. Jonas Söderström skriver att tänk om det var anledningen till att alla gick in i väggen (forskarna har ännu inte funnit någon förklaring till det). Dvs de gick aldrig in i väggen, de flesta kanske gick in i skärmen!

Kontrollen minskar motivationen

Ju mer kontrollerade vi människor blir desto mindre motiverade blir vi.

Ett intressant företag, Morning Star, som förädlar tomater har helt avskaffat hierarkier och där alla medarbetarna har samma ansvar. Detta är framtiden!

Lyssna på denna mycket intressanta intervju med en av världens främsta ”business thinkers” Gary Hamel Vi människor vill väl, vi vill göra ett bra jobb och vi blir bra med andra. Bara vi får chansen. Den chansen kan bara ges i organisationer som bygger på tillit och förtroende.

Riv pyramiderna sa SAS Janne och den är mer aktuell idag än någonsin. En nyutgåva skulle lägga till ett ord. Riv pyramiderna och systemen!

Läs Jonas Söderströms utmärkta och skrämmande bok Den nya tekniken ger oss fantastiska möjligheter, den får också konsekvenser.

Vi behöver ledare som ser båda sidorna. Vi behöver ledare som förstår att utan att ge människor ansvar och förtroende så kommer de alltid att förlora matchen till slut.

Vilka är dina erfarenheter?

Stay g8

Micke, mötesevangelist