Ekonomiska genier

Ja, alltså världen är full av dem. De ekonomiska genierna.

De som har ”så mycket pengar” precis vid löning, men sen är fattigast i stan dagen därpå. Inte sådär någon gång ibland, utan VARJE månad. Hallå? Vad är fel?

Någonstans kan jag förstå att vissa månader kostar mer än andra (som typ jul och semestermånaderna), och ibland kan man absolut göra val som inte visade sig vara det smartaste efter ett tag. Men, när man blir äldre så borde man ju sprungit på de där missarna. Och blivit lite mer försiktig? Eller? Hur kul är det att vara pank den 5e? Jag läste någonstans att 20% av alla svenskar blir skuldsatta i samband med jul. Va? En av fem?! En högtid som liksom kommer varje år? Det borde ju inte vara en nyhet för någon? Om man sparar en femhundring i månaden under hela året, så har man en rätt rejäl ”kassa” till julgröt och julklappar. Jag kan också tänka på vad som är meningen med jul, och för mig är det kärlek och gemenskap med familjen. Man kan inte köpa kärlek. (Jo säger säkert någon, men i Sverige är det olagligt att ”köpa” kärlek)

I min värld är pengar någonting viktigt. Någonting jag har respekt för. Jag slänger dem inte omkring mig. Jag är inte kung (ja kanske drottning i mitt fall) i baren första fredagen efter löning för att resten av månaden äta nudlar. Eller i baren, det kan väl vara varsomhelst, klädaffären, resebyrån, bilhandlaren… Jag skulle aldrig komma på tanken att spendera hela min lön i början på månaden, och sen få vända på varenda öre. Snarare tvärtom, inga utsvävningar i början men sen i slutet när man har pengar kvar så kan jag köpa de där skorna jag velat ha, eller den där jacka som jag egentligen inte behöver, men som jag ändå ”måste ha”. Eller boka resan jag tänkt på länge. Eller så sparar jag. Snarare det sista. För när den där spontana köplusten lagt sig, så inser jag allt som oftast att jag inte behöver en ny vinterjacka. Eller en ny lampa. Jag har femtioelva av varje redan.

Jag vet många människor som har samma tänk som jag. De sparar, köper fonder och aktier. De går absolut på restaurang, klubbar, köper kläder och resor. Men, de gör det planerat och klokt. Bara för att man har pengar kvar, behöver man inte köpa upp dem. Spara är ett ord som finns i den svenska ordlistan, och betyder att man lägger undan till senare. Typ. Tyvärr finns inte detta ord i allas ordförråd. De har istället ersatt det med ”bränn allt fortast möjligt!” eller ”köp, bare köp!”

Jag har nog aldrig riktigt haft fallenhet för ”köp bare köp” utan har alltid varit lite sparsam. Men jag har också stått utan pengar. Utan reserv. Man kanske kan säga att jag lärt mig, för där vill jag inte vara igen. För fy vad det var jobbigt. Och fy vad det stressade mig. Men alla lär sig inte. De lixom springer på i samma fart, oavsett. Likadant nu som när de var 16 och fick sin första sommarjobbs-lön. Man var rikast i världen. Tills man insåg att allt kostade pengar. Allt.

Ibland blir det inte som man vill. Ibland går det rent åt skogen. I min värld vill jag inte att det skall innebära att jag inte kan bo kvar i mitt älskade hus. Att jag inte kan handla mat. Betala elräkningen. Därför vill jag inte leva på gränsen. Jag vill inte bränna alla mina pengar, för jag vet att de ger mig en trygghet i sparad form, de ger mig frihet, andrum och mod att leva ut mina drömmar. Jag vill inte heller behöva köpa på kredit, avbetalning eller vad det nu kan kallas. Visst, det gör ju kortsiktigt att man snabbt får det man vill ha, men hur kul är det att sitta med skyhöga månadskostnader på ”gamla” inköp? Det binder upp mig och låser mig vid att jag måste ha in pengar. Det gör att jag inte vågar ta risker. Satsa. För utrymmet att misslyckas är så litet.

Pengar är som sagt väldigt viktigt för mig. Men inte pengar som i att vara rik. Utan för mig är just pengar viktigt för att ge mig en trygghet. Jag är en bättre version av Ruth när jag är trygg. Jag gör ett bättre jobb när inte hus och hem står på spel. För mig är det därför viktig att planera, spara och tänka efter. Vill jag köpa en julskinka av guld, så ska jag kunna göra det, utan att behöva äta nudlar hela våren.

Jag måste förresten ändra min tidigare skrift om kärlek. Man kan visst köpa kärlek. Det är bara att köpa en mops eller två. Och skulle det tryta med pengar för julskinka, så kan de säkert användas till det också.