Han vill inte vara som alla andra

Alla tar olika vägar till framgång. David Satime Wallin trivdes inte i skolan och hoppade av gymnasiet för att istället göra det han tycker om, programmera.

Den kunskapen har gjort honom till en skicklig IT-entreprenör med ett antal framgångsrika företag i bagaget. Nu har han precis gått IHM Business Management, samtidigt som han driver bolaget Ganilla Grace AB.

Vi stämde träff med den naive outsidern och programmeraren i Malmö för att höra hans historia.

– Berätta om dig själv!
– Datornörd från början. Jag fick min första dator, en Amiga 600, vid femårsåldern och har suttit och programmerat sedan dess.

– Vad kom datorintresset ifrån?
– Farsan blev inslängd i IT-träsket i början av 90-talet. Alla skulle ha en IT-snubbe på jobbet och då blev han utvald, trots att han aldrig sysslat med det. Han började lära sig IT, och det blev en grej vi gjorde ihop, det var lite av ett äventyr.

– Var växte du upp?
– På landet utanför Kristianstad. Så det var aldrig att springa runt i kvarteret, utan jag satt hemma på kammaren. Jag tyckte det var kul och gör man det man tycker om så blir det bra i slutändan. Jag har läst om en snubbe som älskade att bygga lego och idag tjänar han miljoner på att bygga lego åt olika företag.

– Vad programmerade du i början?
– Det var allt möjligt. På mitten av 90-talet när internet blev lite mer allmänt åtkomligt började jag komma in i webbprogrammering. Det kunde vara allt från små hjälpprogram till att man bara skrev rader av kod för att det var kul. Jag vet inte hur många tusentals rader kod jag skrivit och sedan bara slängt.

– Då sitter du inne på en del kompetens?
– Man brukar säga att vid 10 000 timmar så börjar man bli bra på något, och jag sitter väl i dag på strax över 30 000 timmar av programmering. Idag lever jag på de timmarna.

– Hur blev du den IT-entreprenör du är i dag?
– Jag hoppade av gymnasiet och satt sen hemma och hackade och jobbade på posten för att betala räkningar. Sedan provade jag att söka IT-jobb i Stockholm, trots att jag inte hade några betyg. Ett företag svarade inom 20 minuter, dagen efter var jag på intervju och fyra veckor senare var jag på plats och började jobba. Allt gick i ett rasande tempo, och sen har det rullat på med jobb efter jobb efter jobb. Det var en period där man blev rätt smickrad eftersom alla drog i en, och lönen ökade kraftigt för varje nytt jobb man tog.

– Så dina timmar framför datorskärmen har varit en bra investering?
– Ja, det tror jag. Jag har haft nytta av det, och det är lätt. Då jag tycker det är kul - IT har aldrig varit ett jobb för mig. Sedan har jag dragit igång några bolag efter hand. Jag var med och startade ett företag som idag heter Athletic Work - ett rekryteringsföretag som rekryterar personal baserat på idrottserfarenhet och inte bara arbetslivserfarenhet.

– Var kommer din entreprenöriella sida ifrån?
– Naivitet, tror jag! Ingenting är omöjligt att göra, man kan göra precis vad som helst. Jag ser inga bekymmer eller problem med något, det är bara olika många steg fram till målet. Det är bara att tuta och köra, men man ska inte heller glömma att titta i backspegeln och se var man varit och vad man kan ta med sig.

– Så att vara positiv är ett framgångsrecept i affärsvärlden?
– Bemöter man problem med positivitet, så blir allt enklare. Inställningen till livet går i spiraler; är du negativ, så kommer allting bli mer negativt, och då blir du ännu mer negativ. Samma sak är det med positivitet, tänker man tillräckligt positivt blir man helt euforisk till slut.

– Vilka lärdomar har du tagit med dig från dina projekt?
– Från min enskilda firma lärde jag mig att när man sålt något till kund så gäller det att man levererar, eftersom det viktiga är kunden. Inte jobbet, inte fakturan, inte avtalet utan kunden. Det andra bolaget som jag var med och startade, Idrottsrekrytering AB, som sedan döptes om till Athletic Work, hade en enormt stor konflikt med en av delägarna. Det blev en legal process internt. Lärdomen där var konflikthantering, att det inte är farligt att stå upp och ta en konflikt ordentligt istället för att ducka den.

– Kan du berätta lite om ditt nuvarande företag Ganilla Grace?
– Det företaget driver jag med en annan kille, och han är precis raka motsatsen till mig på varenda punkt. Det har blivit en enorm styrka oss emellan, för vi kan bråka tio gånger i veckan, men varje gång vi tar ett beslut som båda är med på, så blir resultatet väldigt bra. Företaget är remote, så alla sitter hemifrån och jobbar. En kille finns i Halmstad, en i Växjö, en i Örebro och jag själv i mitten av Skåne.

– Vilka utmaningar ser du för Ganilla Grace?
– Delvis är det så att vi som ägare måste lära oss att vara företagsledare. Det var anledningen till att vi studerade på IHM, min kollega i Stockholm och jag här nere i Malmö. Nu har vi haft igång bolaget ett tag och det rullar på med kunder och vinst, men vi har insett att det rullar på mest för att vi kan IT och e-handel, och för att det finns en efterfrågan på detta. Det rullar inte på för att vi springer längst fram och leder företaget, vilket är dit vi vill. Därför sökte vi oss till IHM.

– Vad lärde Business Management dig?
– Jag tog med mig känslan som jag tyckte att vår lärare Michael Engström förmedlade, att det inte finns något rätt eller fel. Det viktiga är att man gör sin grej, att man går in i ett projekt med den personlighet man har, men ändå kan anpassa sig efter situationen som uppstår. Engströms lektioner visade att allt inte behöver vara stort, komplext och jobbigt, utan man definierar situationen själv. Sedan testar man, för att sedan analysera och revidera tillvägagångssättet.

– Har det fungerat bra att styra bolaget samtidigt som du pluggat?
– Med studier har det ibland legat på upp mot 60 timmar i veckan, så visst ska det bli skönt med lite semester. Men det här var inplanerat, i år ska inte företaget gå med vinst utan vi utbildar oss, och då även de anställda, men inom IT.

– Vad händer nu? Vill du stanna vid Ganilla Grace och bygga vidare?
– Jag vill längre med företaget. Vi är relativt nystartade och är fyra anställda, men jag vill att vi ska bli 20 personer inom tio år. Delvis vill jag bygga fler bolag, tio till minst. Nu håller vi på och startar upp ett nytt bolag inom en helt annan bransch.

– Avslutningsvis, hur skulle du beskriva dig själv som affärsman?
– Jag har alltid gillat att vara outsider, kan man säga. Jag började använda Linux som operativsystem eftersom alla andra körde Windows, och jag ville inte vara som alla andra. Det är lite samma med affärsbeslut. Gör alla andra på ett sätt, gör jag ofta på ett annat sätt helt enkelt, det blir mycket roligare. Och om det går bra så: Tji fick ni andra!