Blogginlägg av Ruth Westberg

Ruth Westberg

VD på Concept AB som ritar, tillverkar, monterar och driftsätter specialmaskiner/produktionsutrustningar. IHM-are som utsetts till "Årets unga VD 2014". Bloggar om stort och smått, tankar och funderingar om vardagen som chef, tjej, rädslor och drömmar.

Vi har sedan våren haft mer än fullt att göra. 2015 var vårt rekordår rent försäljningsmässigt, 2016 går ännu bättre. Att vi har mer och mer att göra, är ju såklart är helt fantastiskt! Återköp av våra befintliga kunder är ett av våra absoluta mål, att få nya är ett annat. För att nå de mål vi önskar behöver vi både gamla och nya kunder. Det är tillsammans med dem som vi skapar förutsättningar för utveckling. Men, den ökade efterfrågan innebär också en del utmaningar. Vi behöver bli fler, och söker i detta nu beredare/CNC operatör och även mekanik konstruktör. Vi behöver effektivisera vissa flöden. Vi behöver jobba oss över kullen, och sedan gasa lite till. Vi har flyttat omkring resurser internt, valt att lägga ut viss tillverkning och även hyrt in en del timmar. Alla har lagt in en extra växel, och precis som jag skrev, gasat sig framåt. En svårighet jag funderar mycket på, i att möta denna efterfrågan är, att hitta kompetens som kan hjälpa oss att genomföra arbetena. Vi, Concept ...

Jag har alltid sett mig själv som en person som inte är rädd för att hoppa på tåget, prova nytt och som genomför sina drömmar. Jag gillar inte människor som säger att de vill göra saker, och sen inte gör dem. För, för mig är drömmar inget man ser på vykort. Drömmar skall förverkligas. Det senaste har jag inte riktigt varit den där jag trodde jag var. Om det beror på att jag blivit äldre, klokare och fått mer erfarenhet, eller om det är så att jag blivit äldre, feg och bekväm som är orsaken vet jag inte. Äldre har jag ju faktiskt blivit, det är en gemensam nämnare. Men klokare och med mer erfarenhet? Javisst, borde vara jäkligt konstigt annars, man ska ju lära av sina misstag. Feg och bekväm? Ja antagligen. Lite sådär mätt och halvfet om ni förstår vad jag menar. På något sätt så har jag jobbat hårt för att nå mål jag drömt om. Jag har varit så fokuserad på det att jag glömt av att skapa nya mål, nya drömmar och att fortsätta dra igång det där jäkla tåget som alla säger går hela tide...

Ja nu var det ju det där med tiden igen, vart tar den vägen? Känns som om det inte var längesedan det var jul, och nu är det midsommar..? Det är galet. Helt galet, men kul, väldigt kul. Mycket har hänt under första halvan av 2016, jag har börjat skriva om det här flera gånger, men sen har något annat kommit emellan och dagarna, veckorna går… Jag tänker att vi tar det ifrån början. Efter genomförda förändringar i affärsplan och organisation 2014 fortsatte arbetet med förändringar och planer framåt. Vi tre operativa ägare som var kvar kände att vi tagit oss till en platå, men att vi för att komma vidare behövde tänka större, tänka längre och tänka nytt. Hur skulle vi på bästa sätt växa? Skulle vi försöka få in kapital för att växa? Hur skulle ägarbilden se ut? Vem ville man få in? Många tankar och diskussioner senare kom vi fram till två olika val. Antingen skulle vi köpa ett bolag, eller helt enkelt sälja. Vi bedömde det som för långsamt och tungt att växa organiskt, nytt kapital ell...

Det går tyvärr allt för länge mellan inläggen här numera. Tiden lixom bara flyter iväg. En dag blev plötsligt en vecka. En vecka en månad… Just nu står jag och planerar inför vårt mässdeltagande på Elmia Automation i maj. Det är alltid en hel del som skall ordnas. Vi har under 2015 tagit fram flera nya produkter som skall marknadsföras, och det är alltid en utmaning att få med tillräckligt mycket teknisk information utan att det för den saken blir för detaljerat och därmed också ganska obegripligt för många. Man vill ju också ha en monter som sticker ut, men som för den sakens skull inte upplevs som oseriös. Ibland känner jag att skillnaden är hårfin. Men visst ska man ha lite roligt också? För ett par veckor sedan fick vi klart vårt bokslut. Känns så fantastisk med siffror som är de högsta hittills både för omsättning och vinst. Förra årets bokslut, dvs 2014, var ju minst sagt tråkigare siffror. Men så blir det ibland. Och som vi lärt oss. Just av den anledningen känns 2015års siff...

Förra veckan fick jag förmånen att medverka som jury på UF mässan som hölls på Svenska Mässan i Göteborg. Så himla kul! När jag gick på gymnasiet var UF väldigt stort på vår skola. Mycket av detta berodde nog på de två fantastiska lärare som hade detta ämne som sitt för de egna valen man kunde göra. Jag hade väl tänkt som alla andra att ha ett UF bolag, men fick istället frågan om att vara med i den grupp som skulle driva elevkaféet vilket jag hoppade på. Det kändes på nått sätt mer riktigt. Vi hade samma projektlärare som UFarna. Att skolans ledning plötsligt beslöt sig för att lägga ner vårt kafé och lägga ut hela kafé verksamheten på extern part kan man ju se som lite halvkasst för vårt projekt. Den rektorn som var ansvarig över detta beslut kom vi att kalla ”kortbyxan” eftersom hans brallor alltid var 10cm för korta… Han var inte min favorit kan man säga, och om jag ska vara ärlig var jag säkert inte hans heller… Men, vi fick driva det en stund, göra en del roliga förändringar, ...

Då var det dags. Jag skulle bli jobbskuggad. Herregud. Jag? Jobbskuggad? Följa mig en hel dag? Ja herre gud, hur ska detta gå? Jag tänkte först att jag skulle försöka få till en ”rolig” dag med kundbesök, lunchmöte, lite fler möten, fika o ja…? Typ så. Men hur gick det? Njaeee, va ska man säga..? Dagen började med ett snabbt hej, (Linnea fick en grundlig rundtur av min käre far i våra lokaler innan jag kom, de var liiiiiiiite tidiga, jag som vanligt smet in ett par korta minuter innan utsatt tid) sedan direkt in på möte. Rekryteringar. Planer framåt, tankar om det gångna året… Hur ser behovet ut..? Ja ni vet. Starten blev inte riktigt som jag önskat, tänkte ju ett par tre kaffe, prata om livet, företag, jobb i stort. Drömmar. Jag gillar drömmar. Men nej, inget av det de första timmarna. Sen tillslut fick vi en stund över. Då, minsann hann vi prata. Om livet, drömmar, arbete, utmaningar, lärda läxor… Väldigt roligt. Jag hade många gånger önskat att det fanns en bok att följa. Typ gör...

I mitt arbete jobbar jag dagligen med projekt där produktion skall automatiseras. Det är den ena häftiga utrustningen efter den andra som vi bygger. Alla utrustningar vi gör skall CE-märkas. Detta innebär bla att vi tar ansvar för att de är ”säkra” dvs att man vidtagit åtgärder vid designen för att minimera skaderisken, man har använt sig av de standarder man borde mm. Även om man försökt att minimera riskerna, kan olyckor hända. Eller så är olyckan kanske inte riktigt en olycka… Någonting som är viktigt att veta, är att det aldrig finns helt 100% system. Den mänskliga faktorn är allt som oftast avgörande. För inte allt så länge sedan dog en installatör anställd hos en annan aktör i branschen då han och hans kollega skulle prova en robotcell. Han klev in i cellen, stängde grinden, som säkerheten låg i (stängd dörr = stängt skydd = säkert att starta), och bad sin ”kompis” starta processen. Kompisen startade, och tjong, roboten slog killen i huvudet inne i cellen så illa så han inte ö...

Någonting jag ofta blir ombedd att prata om är ledarskap. För mig är det en ganska diffus term. Vad är skillnaden på ledare och chef? För mig är en ledare en person som går i spetsen, som driver utveckling och bolag framåt. En ledare är en person som försöker se helheten och utifrån de förutsättningar som finns, göra det bästa av det. En ledare för mig är en ganska orädd, många gånger med entreprenöriella egenskaper, person. En person som vill se förändringar och dess resultat. En chef däremot, är i min värld en person som mer kontrollerar och upprätthåller ordningen, dvs att beslut och förändringar genomförs och att regelverk följs. En person som vårdar, och gör ganska mycket likadant jobb varje dag. Detta är kanske en uppfattning jag är ensam om, men som sagt, i min värld så ser jag på dessa två såhär. För andra kan säkert en chef vara samma sak som ledare, för vissa kan nog ledare vara en informell chef, en person man följer som inte egentligen har befogenhet för alla beslut, men...

Det finns ju vissa sker som jag tror alla är överens om att det är ett big no-no. Ändå, så verkar detta ha gått förbi en hel massa människor. Visst, det är helt fine, alla bryr sig inte det minsta om kläder och sånt. Jag kan väl inte säga att jag tillhör kategorin av folk som engagerar mig nämnvärt i kläder och mode. Jag har inte tid. Eller lust. Hur man än köper, så är garderoben ändå tom när man ska välja. Däremot finns det som sagt vissa gränser. Big no-no. Typ, strumpor i sandaler. Särskilt beiga strumpor i sandaler. Byxor som sitter i armhålorna, gärna med instoppad T-shirt är likadant. Tyvärr kommer dessa ofta i grupp så att säga… En annan sak är snabba solglasögon, gärna med nått fräsigt glas i skimrande turkos. Inte alltid, men ganska ofta sitter de på mindre snabba människor. Dvs människor med några extra kilon, som för att lixom minska ner deras snabbhet. Ofta, är dessa snabba glasögon lite som ett par försmå trosor- de skär in. Att ha dubbla tinningar tror jag aldrig komm...

Visst är jag för jämställdhet. Det tycker jag borde vara självklart idag 2015. Någonting man inte får glömma i debatten är, att män och kvinnor ÄR olika. Vi drivs i regel inte av samma saker. För män är hög lön viktigare än för kvinnor, vi vill mer ha flexibla arbetstider. Vi får inte heller glömma det faktum, att kvinnor föder barn och har en annan syn på hus och hem. Jag har skrivit om det förut, men det tåls att upprepas. (För tidigare inlägg http://www.ihm.se/blogg/ruth-westberg/vi-ar-alla-olikar) När vi var grottmänniskor, tog kvinnor hand om hem och barn. Männen jagade. Visst, det finns alltid dem som går mot strömmen, men i huvudsak är det kvinnor som bryr sig om hur det ser ut och är hemma. Killar är lite mer manana manana. Saker löser sig typ. Vi har väl att lära av varandra. Och, vi är bäst tillsammans. Så många rapporter som styrker detta- ju mer jämn könsfördelning på företag, desto bättre lönsamhet.  Självklart tycker jag att vi kan bli bättre på många plan, så som lika...

Loggade in av en händelse på försäkringskassan för ett bra tag sedan. Skulle kontrollera så allt är korrekt inlämnat för en av de anställda som varit sjuk länge. Ringer för att få hjälp. Telefonkö. Såklart. Jag bläddrar omkring lite på sidan och hittar en flik med ”Höjda ersättningsnivåer för sjuklönekostnader” Ahh nice tänker jag, sjukdom är dyrt, gött om de justerat nivåerna så man kan få ersättning för det som arbetsgivare. Men, ja just det men, man kan få 0,6% om man har sjuklönekostnader över 3miljoner. 3 MILJONER!! Alltså vafan Sverige. Hur många bolag har sjuklönekostnader över 3miljoner? Visst de stora, men de är 0,09% av alla bolag som finns i Sverige( alltså inte inom offentlig sektor, som typ vård, skola och omsorg). Hur många jobb skapar dem? Hur många människor sysselsätter de? Hur mycket bidrar de rent procentuellt med till statskassan? Nä fy skäms, gör det enklare för de företag som faktiskt skapar flest jobb. Gör det enklare för enmans, mikro och de små företagen att...

Idag är det en och en halv månad sen vi kom hem ifrån tre veckors semester. Tre veckor i Thailand och Vietnam. Hur fantastiskt härligt vi än har haft det så finns det ingenting som går upp mot att få sova i sin egna säng. Om jag är hemma kär? Ja, galet hemmakär. Men jag tycker samtidigt det är så kul att få uppleva andra länder, med dess kultur och vardag. Jag kommer alltid hem ifrån resor och känner tacksamhet för att jag är född i Sverige. Sverige är ett förbannat bra land. Visst kan en del bli bättre, men i stort så har vi det löjligt bra här. Jag har det löjligt bra här. Med mitt jobb, vårt hus, våra djur, familjen… Man får perspektiv när man reser. Thailand är oerhört olikt Sverige, men om man jämför mot Vietnam, ja då är det plötsligt betydligt mer likt. I Vietnam är det galet. Vi var några dagar i Hanoi. Bodde på ett halv sjabbigt hotell i den gamla delen av stan. Man kan säga att gatorna inte riktigt var anpassade till den mängd trafik som fanns. I Hanoi bor det drygt 6,5mil...

Finns det någon som är det? Nej, eller jo, kanske om man är nykär och hoppar på rosa moln. Då kan personen i fråga man är kär i verka perfekt. Men då är man kanske inte riktigt vid sina sinnes fulla bruk, och jag tror inte man kan hållas ansvarig för sina handlingar då. För ett tag sedan så myntade jag ”Kärleken är inte blind, den är efterbliven”. Jag är rätt nöjd med det uttrycket själv, om man nu får vara nöjd med sig själv. Vissa tycker inte det. Jag är inte en person som någonsin utger mig för att vara perfekt. Snarare tvärt om. Jag vet att jag är rätt bra på en del saker, och att jag är totalt värdelös på andra. Precis som de allra flesta av oss. Ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Målet är väl att sakta men säkert bli den bästa versionen av sig själv. Inte ens det kommer vara perfekt.  Jag märker den senaste tiden att fler människor tycker sig kunna ha åsikter om mig som person. Det kanske inte är så konstigt egentligen, jag har ju fått träffa så otroligt många fantasti...

Jag har ju fått möjligheten att berätta om min resa och mina tankar via föreläsningar. Just nu sitter jag på tåget hem ifrån Stockholm och föreläsningen på IHM. Så himla kul. Och skrämmande, men jag gjorde det. En sak jag märker är, att ju mer jag pratar och tänker på mina upplevelser, desto mer lär jag mig om mig själv, och vad jag vill och varför. När man ska fundera på vad som gjort att jag gör det jag gör, blir det helt plötsligt en ny verklighet. Alltså, ja verkligheten har ju funnits innan, men den blir tydligare. Varför gör jag det jag gör? Har jag alltid vetat vad jag vill göra? För några månader sedan hade jag inte vetat riktigt vad jag skulle svarat. Kanske för att det är kul. Inte ett särskilt utvecklande svar. Typ samma som att svara ja på frågan om gräset är grönt på sommaren. Idag efter mängder av timmars tänkande så kan jag utveckla det hela lite mer. Lite. Mer. Jag gör det jag gör, för att jag gillar att driva, förändra och utveckla. Jag gör det jag gör för att jag ä...

Ja, igår var det premiär. Premiär för mig att föreläsa (det låter så fancy, föööreläääsa, men att säga "jag ska tjöta lite änna", känns inte riktigt rätt det heller). Jag skulle prata inför ett gäng ekonomielever på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke. När jag frågade vad de ville att jag skulle prata om fick jag svaret, typ dig själv, dina framgångar, misslyckanden, tips på hur man gör karriär… Ja jo men visst, för jag är ju facit, lixom. Jag har inte problem att prata inför folk. Så länge som det inte handlar om mig. Då blir det plötsligt personligt.  Och lite jobbigt. Eller rätt så mycket jobbigt. Jag blir den där självkritiska elaka personen som inte längre är min bästa vän, utan min värsta fiende. Jag har jättesvårt att se vad jag har att berätta som skulle vara intressant för någon annan. Kvällen innan när jag försökte göra klart en liten presentation så tänkte jag ”Jooo men visst har jag nog en liten, liten förkylning pågång, jag får vara hemma sjuk imorgon. Synd. Typiskt.” Fast s...

Sidor

Till toppen av sidan Till topp