Tio dagar i USA september 2012

Efter att ha föreläst och haft möten med olika företag i USA, ett antal gånger, (nu senast i New York och Boston) slås jag främst av hur lika vi är när det gäller diskussioner kring ledarskap, organisationsutveckling och jämställdhetsfrågor. Det är delvis naturligt eftersom vi i Sverige (skandinavien) är uppfödda på amerikansk managementlitteratur och vi lyssnar gärna på diverse amerikanska gurus inom området. 

Vi kan naturligtvis ta till oss den otroligt positiva attityden, ”allt går”, som USA står för även i svåra ekonomiska tider. Och vi behöver det, inte minst nu när mörkret börjar falla och vintern är på gång. Däremot är det tveksamt om deras enorma tro på individen utifrån, ”ensam är stark”-begreppet, fungerar. Det är ju och har alltid varit en lögn. Det finns några exempel på den ”ensamma starke mannen” som har lyckats, där som här, men inte är de i majoritet. Faktum kvarstår, det är i teamet, gruppen, i samspelet, som vi kan nå fram och skapa nya företag. Kreativitet sitter som bekant inte mellan öronen, det sitter mellan människor, i mötet.

Vad gäller mitt favoritämne, jämställdhet, så är den amerikanska debatten misstänkt lik vår egen. Samma grundproblem (få kvinnor i toppen, minskad andel kvinnor i styrelser etc) och ”Equal pay for Equal job” är en slogan som demokraterna för fram. Att vara svensk och prata om jämställdhet i USA är mycket tacksamt. Och svårt. Det positiva är att vi svenskar anses ha mycket goda kunskaper i frågan och att vi har löst ett antal problem, det svåra är att många tror att vi är 100% jämställda och blir lite förvånade när de inser att vi brottas med frågan lika mycket som dom. På ett café hittar jag ett gammalt ex av Newsweek och läser citat från framgångsrika kvinnor. Det hade kunnat vara svenska kvinnor som sagt detta (min översättning och något förkortade):

Helene Darroze, mästerkock: Ledarskap är att kommunicera, utifrån respekt för andra människor, man måste bygga ett team och dela med sig av sig själv.

Marissa Mayer, VP of search products, Google: Idéen att kvinnor är mer känslomässiga är ute, jag är mer analytisk.

Gwen Sykes, CFO, NASA: Vi kan inte få allt i livet, vi måste välja och du måste gilla dina beslut och val. Om du ska göra karriär måste du hitta en partner som hjälper dig, inte motarbetar dig. Någon som förstår din motivation och vad som driver dig. 

Cynthia Carrol, CEO, Anglo American: När jag arbetar i mansdominerade miljöer har jag upptäckt att efter en tid bryr sig ingen om vilket kön du har, då är det resultat som räknas, ingenting annat. Att vara annorlunda (kvinna) är faktiskt en fördel. Jag är mycket bra på att få ihop team och att motivera människor.

Alice Agogino, professor, Berkeley: Innan jag var klar med mina studier hörde jag hela tiden att kön spelar ingen roll, jag tyckte att det lät bra, när jag sedan började att arbeta insåg jag att det var inte sant. Könsfrågan dyker upp hela tiden vare sig det handlar om samarbetet med din professor eller hur mycket tid du får i labbet.

Janna Levin, Ph.D lärare i fysik och astronomi, Barnard College, NYC: Jag vill aldrig mer prata om att jag är kvinna och forskare igen. Det fanns en tid när jag var fixerad vid det ämnet eftersom jag alltid fick frågan, hur är det att arbeta i en mansdominerad miljö.

Ruth Simmons, President Brown University: Kvinnor tror ofta att de måste ”vara som alla andra” när de kommer till en arbetsplats. Jag tror att det är tvärtom. Jag har alltid haft en annan syn på frågor och jag har alltid sagt vad jag tycker. När du får ett chefsjobb måste du anta att du förtjänar det, varför skulle du annars ha fått jobbet?

Exakt Ruth, varför skulle du annars få jobbet? Kompetens går alltid före kön, men det där vet vi ju alla i Sverige.

Lars Einar Engström
www.sexisten.se

 

18 september 2012

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp