Rättighetsgenerationen

Är vi på väg att alldeles tappa kontrollen över våra liv? Och våra barn? Köpa prylar och laga mat, göra småflickor till modeller och uppträda som sminkade ”låtsasvuxna” artister. TV tablån fylls av allsköns meningslösa tävlingar som sägs ska ”ge folk vad folk vill ha”. Fördumningen tilltar och apatin breder ut sig. Jag konsumerar, alltså finns jag.

De multinationella bolagen tränar oss i att tänka rätt, köpa rätt och bli goda konsumenter. Hamiltonfilmen är det senaste exemplet på aggressiv produktplacering. TV bolagen står i kö för att köpa nästa till intet förpliktigande såpa uppbackat av något företag som under underhållningens täckmantel vill kränga ännu något som vi inte behöver.

Och det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Alltså måste barnen drillas in så tidigt som möjligt i ett köpbeteende och avskärmas så effektivt som möjligt från sina föräldrar. I USA inom marknadsföringsbranschen kallas föräldrarna för ”gatekeepers” dvs. de som står i vägen för barnens krav på köp av prylar.

Barn tror att det som sägs och visas i TV reklam är sant. Det är inte förrän efter 10-12 års ålder som barn, kan börja förstå och inse att det finns flera sidor av ett mynt. Men i många fall är många barn redan så hjärntvättade att det vid en förfrågan om en viss produkt kan sjunga eller referera till ett visst varumärke. Då har ”marknaden” lyckats. Det är inte en tillfällighet att det finns tecknade figurer i reklamfilmer, oavsett vad de handlar om, eller att man använder kända människor som påstås använda en viss produkt.

Det finns ett antal undersökningar som visar att dagens unga generation, i västvärlden, har mer prylar än någon annan generation tidigare. Och samtidigt är denna generation den olyckligaste någonsin. Hur kan det komma sig? Den australiska författaren Sharon Beder, skriver i boken, ”This little piggy went to the market”. (2009) fritt översatt av mig, att:

1. Anledningen till att barn mår allt sämre är att marknadskrafterna och konsumtionshysterin tränger sig in i barnens liv allt tidigare och försöker kontrollera deras tänkande och handlande.

2. Marknadsförarna försöker få barnen att tro att prylar säger något om vem/vilka de är, snarare än genuin personlighet.

3. Marknaden utnyttjar barns osäkerhet och det finns ingenstans ett barn kan komma undan från yttre påverkan och markandens strävan att göra dem konforma, att barnen tänker och agerar lika och att dom blir hyperkonsumenter.

I skolor i USA, Australien och UK, där företagen äter sig in alltmer, inser föräldrar så småningom att barnen tränas till att bli konsumenter, snarare än att de utvecklas som människor. Företagen producerar och introducerar skolmaterial som är vinklade till företagens förmån så att barnen ska sluta tänka kritiskt och bara apatiskt anamma det presenterade. Där vill vi väl inte hamna? Den skolan vill vi inte ha.

I boken Children and advertsing: A fair game (1994) skriver C.Glenn Cupit:
It is easy to exploit children – any fool can do it.
It takes both strength and intelligence not to do so. 

Kommer nästa generation, Rättighetsgenerationen, någonsin att förstå ord som solidaritet, dela med sig, vänta, spara, vårda, värna och tänka längre än nästa helg? Eller är det en generation som bara triggas av omedelbar behovstillfredsställelse. Nu, nu, nu, jag, jag, jag? Hur utöva ledarskap då? Hur bygga team? Eller är jag bara pessimistisk?

Lars Einar Engström
www.sexisten.se

4 oktober 2012

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp