Att sätta nivån

Det finns ett antal situationer som jag ställts inför de senaste åren ute på företag som får mig att undra. På ett stort svenskt företag med framförallt internationella affärer händer följande. En förstärkt ledningsgrupp skulle under en dag diskutera jämställdheten på bolaget. VD inledde med att hälsa oss alla välkomna och han hade tre punkter som han ville ta upp innan vi kunde börja: 

Det ska vara högt i tak, under dagens diskussioner, därefter:

1. ”En grupp kvinnor har gjort en genomgång på företaget vad gäller jämställdhet. Jag har bett dom att maila resultatet och det lilla jag sett såg intressant ut”.

2. ”Vi måste nu börja rekrytera kvinnor, inte minst som chefer, annars kommer dom djävlarna att tvinga oss att kvotera”. 

3. Han visade en bild på åtta män runt ett bord och frågade oss om det såg ut så här på ”vårt företag”, åtta män i en ledningsgrupp som sitter och bestämmer. Alla mumlade ett svagt bekräftande. Varpå VD säger ”just det åtta karlar, så är det hos oss, men det ska väl erkännas, det finns en och annan kärring i gruppen, men det syns inte utanpå”.

Nivån på den konferensen var satt.

På ett företag i Göteborg sitter jag med VD och försäljningschefen på ett möte. Vi diskuterar hur vi ska gå vidare i olika processer som handlar om att skapa ett bra och lönsamt företag. När mötet är slut lämnar försäljningschefen rummet. Jo, just ja, säger VD, bara så att du vet, Henrik (försäljningschefen) är anklagad för sexuella trakasserier av en av kvinnorna på säljavdelningen. Ojdå, säger jag, vad har hänt? VD tittar på mig och säger: Det är Sonja, har du sett hur hon är klädd? Jag svarar nej. Tja, säger VD, gå ner och titta, man kan ju se halva brösten på henne i de där blusarna hon har.

Nivån på det företaget är satt.

Ett av svensk industris flaggskepp kontaktar mig via sin personalavdelning. De vill att jag ska komma och prata om sexuella trakasserier. Historien handlar om en VD på ett dotterbolag som blivit anmäld flera gånger av ett tiotal kvinnor för sexistiska uttalanden, diverse erbjudande och kommentarer kring kvinnornas utseende.  Jag träffar ledningsgruppen och efter fem minuter frågar en av deltagarna: Får man skämta om sex? Jag svarar nej. Personen fortsätter: Får man skämta om invandrare? Jag svarar nej. Får man skämta om halta och lytta? Jag ställer en motfråga, halta och lytta, vad är det? Ja, handikappade alltså. Jag svarar nej. Han ger sig inte och klämmer i med: Får man skämta om djur? Innan jag hinner svara griper VD in och säger: Absolut inte, då får vi militanta djurrättsaktivister på oss! Alla i rummet skrattar, utom jag och min uppdragsgivare från personalavdelningen. Vi kommer ingen vart på mötet så vi avbryter och bestämmer oss för att gå vidare vid ett senare tillfälle. Det gör vi aldrig, det kommer inget senare tillfälle.

Nivån är satt.

Är det ingen av dessa VD:ar, ja de är män, som ser kopplingen mellan hur de själva agerar, hur deras mellanchefer påverkas och hur förödande det är för hela företaget och dess resultat. Vi vet ju att ledaren sätter agendan och tonen, det har vi tjatat om i många år inom ledarskapsforskning och ledarutbildning.

Det är inte fler ledarskapskurser vi behöver, vi behöver hitta människor som ser mer till vad de kan göra för företaget än vad företaget kan göra för dem.

Vad VD:arna ovan gör idag? Jodå, de arbetar kvar.

Lars Einar Engström
www.sexisten.se

12 december 2011

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp