Att leda och vara ett föredöme

Det är kul att bli chef. Fint med nytt visitkort, högre lön och kanske, kanske, eget rum?! Sedan är det bara att sätta igång och leda. I bästa fall har du till och med ledaregenskaper! Det är få förunnat, att ha ledaregenskaper alltså, men till chefsarbeten är det många som känner sig kallade. Då undrar jag, påverkar chefen sin omgivning? Ja absolut och inte bara den närmaste omgivningen utan hela företaget. Och inte bara det egna företaget utan även relationer till partners, media och inte att förglömma, kunderna och nästa generations chefer/ledare. Framförallt den högste chefen, men inte bara hon/han. Alla nivåer i en pyramid påverkar varandra. 

Skandalerna i arbetslivet avlöser varandra. Det har de i och för sig alltid gjort. De senaste åren har vi sett, inom såväl privat som offentlig sektor, hur det myglas med pengar och i affärer. Det kan vara underliga fakturor för vägbyggen, eller starka män inom den kommunala sektorn som halkar omkring i träskmarkerna och anlitar brorsan, eller varför inte pengamakare som Carnegie, HQ Bank eller ”säkerhetsbolaget” Panaxia? Det kan till och med vara statliga bolag som Vattenfall och Telia där VD: ar får gå i förtid pga. märkliga turer och för stora spenderbyxor. Kort sagt. Syltburken är stor överallt och smutsiga fingrar vill ner och smaka.

Någonstans bakom alla rubriker och oegentligheter finns en människa. En chef, en ledare. Denna någon är inte ensam, arbetar inte i ett vakuum, denne någon har en styrelse, en ledningsgrupp, en revisor etc. och ändå händer det igen. Och igen. Syltburken.

Vad sänder detta ut för budskap till nästa generations chefer? På kurser, seminarier och utbildningar, diskuteras det ”goda ledarskapet”, etik och moral, men hur ser det ut i verkligheten? Media vet besked och rapporterar om underligheterna och chefer reser sig upp och säger att: Jag tar ansvaret.

Gör dem? På vilket sätt tar de ansvar? Hur många har ställts inför rätta när det gäller ekonomisk brottslighet eller oegentligheter? Hur många fälls? Jag tar ansvaret, yeah right och flyttar kanske likt Skandias förre VD Lars Erik Petterson till London för en mer behaglig tillvaro än att bli jagad av Arne Ruth och Skandias aktieägare i Sverige.

De flesta högre chefer jag känner, eller känner till, har oftast ordnat pengar från miljonbonusar, eller kan fakturera till utlandet eller så får de några miljoner när de får sparken. Detta kallades på det glada 1980 talet för att skaffa sig ”Fuck You Money” (jag tror det kommer från finansmannen Anders Wall) och gäller än idag.

Bonusar och avgångsvederlag är av ondo, och leder bara till att när du som chef fått in din första miljon börjar du fundera på hur du ska få in nästa. Oavsett hur det går till. Går det inte att ta ut bonus beräknat på vinst, kan vi ju göra om det till omsättningsökning, eller att förlusten är mindre än förra året, eller att antalet nya kunder har ökat eller att antalet nyanställda som stannat kvar hela veckan på kontoret har nått all time high! Det går att hitta en parameter om vi bara letar tillräckligt länge för bonusen ska betalas ut! Kosta vad det kosta vill.

Skandalerna avlöser varandra, men det har de ju alltid gjort. Men var är hjältinnorna och hjältarna? Var är förebilderna?

Lars Einar Engström
www.sexisten.se

11 oktober 2012
Till toppen av sidan Till topp