// //

Lär dig av dina barn!

Jag är fascinerad av hur Tim, min åttaårige son, och hans jämnåriga kompisar, instinktivt gör rätt saker när de vill lära sig något. Speciellt fascinerande är det när man jämför med vuxna "experter" på lärande, till exempel lärare i skolan, kursledare (Jag har själv gjort en och annan pinsam tabbe...), och chefer (som ständigt lär ut saker, fast de ofta inte vet om att de gör det), och andra.

Min son kom till mig för en vecka sedan och visade en teckning han gjort: Det var Musse, Långben och Svarte Petter ritade som figurer i Star Wars. Musse var Luke, Långben var Obi-Wan, Svarte Petter var förstås Darth Vader. När han visade teckningen ville han att jag skulle tala om vad som kunde förbättras. På kvällen ville han att jag skulle berätta en godnattsaga baserad på teckningen, och det gjorde jag förstås.

Lägg märke till hur Tim sökte feedback, inte bara beröm, utan konstruktiv kritik. Godnattsagan gav honom dessutom tillfälle att reflektera över bilden. Det gav honom insikter som kan vara till nytta, dessutom gjorde han det på ett sådant sätt att han kopplade inlärningen till något roligt. Det var inte bara en påklistrad aktivitet, utan en integrerad del av inlärningsprocessen.

Nästa dag sade Tim till mig att han ville rita Kalle Anka. Han bad mig hjälpa honom hitta en beskrivning av hur man gör på Internet. Det gjorde jag givetvis. Sedan satt jag bredvid honom medan han ritade. Han kopierade mycket noggrant vad han såg i den blog-post jag letat upp åt honom. Det blev en mycket bra teckning, dessutom Tims första där han använder perspektiv.

Han kopierade inte bara rakt av, utan lade till miljödetaljer runt figuren: En sol, ett äppelträd.

På kvällen ville han att jag skulle berätta en saga baserad på teckningen. Han hade också skaffat en pärm att sätta in sina teckningar i. Jag föreslog att han skulle använda plastfickor, för att slippa göra hål i teckningarna.

När vi pratade om teckningarna frågade Tim mig hur många han måste göra för att bli riktigt bra på att rita. Jag frågade honom hur många han trodde skulle behövas. "1000 stycken," svarade han.

Tim har, till skillnad från många vuxna, en realistisk syn på hur mycket övning det krävs för att lära sig något så att man kan det riktigt bra. Han vill ha spårbarhet för att kunna följa sin egen utveckling. Han lär sig för att det är kul, inte för att han är tvungen.

Tredje dagen ville Tim rita farbror Joakim. Det var lite sent på kvällen, och det gick inte så bra. Efter ett par misslyckade försök och ett ilvrål kom penna och suddgummi farande genom vardagsrummet. Plötsligt hejdade han sig mitt i vredesutbrottet och sade: "Det går inte! Jag är för trött. Jag gör något enklare istället. Jag ritar Långben!"

Så ritade han Långbens huvud, sett rakt framifrån. Enkla kurvor, inte för mycket detaljer. På ett ställe bad han mig om hjälp med en kurva som var för svår. Vid läggdags ville han inte höra någon saga, utan bara att vi skulle prata om bilden, vad som var bra, vad som inte funkade, och varför. Största problemet var faktiskt den kurva jag ritat. Den var svår...

Nu har Tim tagit en ritpaus på ett par dagar, men vi pratar om teckningarna, plockar fram dem på kvällarna, och han funderar på vad som skall bli nästa projekt.

Kommer han att genomföra det? Det är jag övertygad om. Tim har ett långsiktigt mål: Han vill ställa ut på Planket, en årlig fotoutställning i Göteborg. Jag ställde ut där i somras. Tim var med och blev mycket intresserad. Han vill göra en bättre utställning än jag, förstås. Jag ställde ut ett par inramade foton. Det vill han också göra, men han skall också ha en pärm med foton och teckningar, så att han kan visa upp fler bilder. Jag är mycket spänd på att se vad han kommer att göra.

Tim förstår alltså hur man kopplar ihop långsiktiga och kortsiktiga mål. Han förstår att mål är viktiga, men han förstår också att man skall arbeta processdrivet, inte måldrivet. Han förstår att man lär sig genom att göra saker, inte genom att bara sitta och lyssna när någon annan undervisar. Han härmar för att lära sig grunden och bygger sedan på med egna variationer och experiment. Tim förstår hur viktigt det är att ha roligt när man lär sig, och att man skall göra det tillsammans med andra. Han vet att intensiva inlärningsperioder måste varvas med lugnare perioder av reflektion och diskussion. Jag är mycket stolt över att han valt mig som mentor och partner.

Det är värt att fundera över hur ni lär er i din organisation:

Gör ni som Tim?

Vad ni nu än gör, hur funkar det? Kan ni se hur ni förbättras, månad för månad, år efter år, eller är det bara samma hela tiden?

Har ni kul? Vad behöver ni göra för att det skall bli kul?

Vem kan få fart på er? Kanske det rent av är du!

25 november 2013
Till toppen av sidan Till topp