Ett möte med en skön retorikexpert.

Hej igen alla! Jag sitter på tåget och funderar över hur jag ska lägga upp min intervju med retorikexperten Barbro Fällman. Det är första gången vi träffas, men jag har sett henne tidigare. Första gången var på Lorensbergsteatern i Göteborg för många år sedan; jag och en kompis gick dit för att se Fredrik Lindström och var smått undrande över valet av förband (om man kan säga så om en talare). Men hon tog oss med storm.

(Ursäkta den dåliga bilden, vet inte vad som gick fel, men Barbro blev bra!)

Barbro, som är ganska kort, kommer in på scenen och pratar med högt tonläge, ja nästan skrikande och uppträder lite stissigt och nervöst. Hon pratar om hur kvinnor bröst-andas och vad det får för konsekvenser. Jag är nästan på väg att gå, hon lugnar ner tempot och övergår till att andas med magen och frågar den kvinnliga delen av publiken om de känner igen sig? Hon får ett rungande ja och frågar oss män om vi känner igen den lite hysteriska kvinnan, och det gör vi ju. Hela publiken skrattar, och hon har oss i sin hand
- mycket skickligt. När jag går därifrån känns det som om Barbro var huvudakten.

Jag har hälsat på henne i förbifarten vid ett annat tillfälle också, men nu ska jag strax sitta ner för att göra en intervju med henne, en av vårt lands största retorikexperter! Det börjar bli lite nervöst.

– Hej Barbro och välkommen till IHM Stockholm, men det är väl nästan som hemmaplan för dig?

– Tack Håkan! Ja, här har jag varit en hel del.

– Vi återkommer till det, men först måste jag bara fråga om det finns någon rimlig chans att jag ska kunna leda den här intervjun, eller kommer du som retorikexpert leda mig dit du vill?

– Det är du som styr. Retorik handlar också om respekt, demokrati och jämbördighet, så det lämnar jag med varm hand över till dig.

– Tack, vi får se var vi hamnar, men först måste vi slå fast för våra läsare vad retorik är.

– Det är enkelt; Konsten att uttrycka sig med förnuft och känsla. Att använda sig av både hjärta och hjärna.

– Och hur startade ditt intresse för detta om vi tar det från början?

– Jag är uppvuxen i Eritrea, Östafrika och sattes i italiensk klosterskola när jag var 6 år, där var retorik en del av utbildningen. Man börjar på en enkel nivå, som är kul för barnen, med rytm och rim. Jag gillade det mycket och lärde mig flytande italienska väldigt snabbt.

Sedan flyttade vi tillbaka till Sverige, och jag började i svensk skola när jag var 10 år. Här fanns inte retorik på schemat, men jag var duktig på att uttrycka mig både i tal och skrift. Det  uppmärksammades av både lärare och elever, vilket gjorde att jag ofta blev talesman för klassen, det var väldigt stimulerande och jag förstod, om inte exakt hur, att detta var viktigt. Språk och hur språk kan användas blev mitt specialintresse.

På 70-talet flyttade jag till Frankrike och fick återigen retorik på schemat. Senare, i Stockholm, undervisade jag på Franska Skolan i svenska, franska, italienska och engelska och förde in retorik i all min undervisning.

Jag tog med mig mina kunskaper och känslan av hur det kunde fungera när jag blev lektor på Lunds Universitet. Under den tiden blev jag helt övertygad om att detta är ett ämne som måste upp på schemat i svenska skolor, och kunskapen måste även ut till företagen. Så för ungefär 20 år sedan startade jag Retorikcentrum.

– Så om jag förstår dig rätt finns retorik som skolämne i ganska många andra länder?

– Ja, absolut, stora delar av Europa, USA, Nya Zeeland m.m. Retorik fanns i Sverige fram till 1842 och Göteborg var första stad att ha det som ämne.

– Va? Varför försvann det?

– 1842 startade den allmänna folkskolan, och då tog man bort retorik för att det skulle vara förbehållet maktens män. Man ville inte att alla och envar skulle kunna använda ordet som vapen.

– Men det vill du och därför startar du Retorikcentrum?

– Jag startade Retorikcentrum av flera skäl; jag vill jobba med att undervisa och inspirera i det ämne jag brinner för, på skolor, företag och i organisationer. Jag vill också sätta fokus på hur viktigt det är för att få våra politiker att förstå att det måste bli ett obligatoriskt ämne i skolan redan från start, annars riskerar vi att halka efter som nation. Det har också gett mig möjlighet att skriva en hel del böcker i ämnet för att folk själva ska kunna utveckla sitt språk. Jag har också instiftat Retorikpriset, som varje år uppmärksammar en person som vi alla kan se som en förebild inom retoriken.

– Ja, och det priset delar du ut på IHM varje vår. Berätta mer om Retorikpriset!

– Det stämmer, i år delas det ut den 12/3 på IHM Stockholm. Vi är en jury på sju personer, varav en är förra årets vinnare, som varje år tilldelar priset till en person som med uttryck gjort intryck. Priset är, förutom uppmärksamhet, en statyett formgiven av Agneta Gynning, väldigt vacker. Förra årets vinnare, och därför ny i juryn i år, är Christopher O’Regan, en svensk författare med historisk inriktning, en kännare av 1700-talets Stockholm som i många år lett stadsvandringar i Gamla Stan.

– Spännande, kan du nämna några tidigare vinnare?

–  2010 var det Lasse Granqvist från radiosporten, Jessika Gedin från bl.a. Babel 2013 och Jason Diakité, Timbuktu 2012 för att nämna några.

– Är Timbuktu kopplingen tillbaka till det du lärde dig i den italienska klosterskolan?

– Du tänker på rytm och rim förmodar jag? Ja, rappmusik är en väldigt bra skola för att lära sig att använda sitt språk.

– Men hur ser den direkta nyttan ut med retorik, om vi nu ska sälja in det här till barnens föräldrar t ex för att skapa ytterligare tryck på dem som beslutar om det ska vara retorik i skolan eller inte?

– Förutom att vi skulle få ett rikare och bättre debattklimat, så är retorik ett konkurrensmedel vid t ex. anställningsintervjuer. Att kunna föra sin talan i allt som uppkommer i livet är viktigt - det finns bara positiva konsekvenser av att starta tidigt med retorik. Barn lär sig fort, och om vi startade med en timma i veckan så skulle vi snart ha massor av fullfjädrade retoriker i landet.

– Men om det nu är så bra och viktigt, vad är det som stoppar?

– Som jag ser det, så är det våra politiker som bromsar. En del av dem ser det nog som en del av ämnet svenska, men det utbildas inte i detta på lärarhögskolan tyvärr. Andra ser det nog som en ekonomisk fråga och vill inte det ska ske på bekostnad av något annat. Själv tror jag att det ska vara ett eget ämne, för även om det finns en naturlig koppling till svenskan så är det här ett ämne som spiller över på alla ämnen. Dessutom så är jag helt övertygad om att det här skulle främja skolmiljön i stort och därför i slutändan kanske t.o.m. vara en besparing.

– Men är det inte lite konstigt att politikerna bromsar, det är väl de som jobbar mest med retorik, eller är det som 1842, att de inte vill dela maktmedlet?

– Nej, det hoppas jag verkligen inte är skälet. Men jag håller med om att det är konstigt. Jag tycker dessutom att de på riksplanet jobbar alldeles för lite med retorik, det finns massor av duktiga PR-konsulter och talskrivare som hjälper våra politiker, men de tar sällan in hela bilden av retorikens möjligheter. Vi ser sällan eller aldrig de bombastiska talen från 70 och 80-talet - talen som ledde oss mot ett gemensamt mål. Talaren ska kunna tre grundläggande moment; karaktär (ethos), kunskap (logos) och känsla (pathos). Oftast behärskar de bara två av dessa, ibland bara ett enda.

– Jag har förstått på dig under intervjun att du gärna kommer ut i skolorna och pratar retorik. Ute på företagen är du redan i stor utsträckning, men har du någon riktig drömkund som du skulle vilja jobba med?

– Carl XVI Gustaf skulle vara spännande! Om han var motiverad är jag övertygad om att han skulle bli riktigt duktig. Sveriges statsminister, oavsett parti, skulle jag vilja ha som en stående kund; den som är ansvarig för vårt land måste kunna engagera och ena, skapa framtidstro och en tydlig riktning för oss medborgare.

– Du skulle bli en Riksretoriker?

– Skratt, ja det låter bra!

– Då tackar jag den blivande Riksretorikern Barbro Fällman för en väl genomförd intervju och ser fram emot utdelningen av retorikpriset i mars. Kan man få ett litet förhandstips? 

– Tack själv, det ska bli trevligt att ses igen, men något förhandstips blir det inte.

 

Barbro lämnar IHM för den här gången, jag sätter mig ner en stund och funderar på vad hon sagt. Jag kan inte förstå att hennes engagemang för att retorik skall upp på schemat från tidig ålder i svenska skolan inte får bättre genomslag - det känns som att alla skulle tjäna på det. Eller finns det kvar någon gammal rest från 1842 då man inte ville sprida ordets makt till vem som helst? Hur som, hon är en riktigt skön dam som brinner för sitt ämne. Jag upplever att hon kan leverera med respekt, hon kan delge med humor och hon har energin. Om jag var förälder skulle jag kräva att mina barn fick lära sig retorik från dag ett, helst av Barbro själv. 

Låt statsministern vänta Barbro, ta barnen först!

 

Aludd

5 december 2014
Till toppen av sidan Till topp