När kan vi släppa prestigen?

Tidigare i veckan satt jag och en vän och diskuterade våra tidigare arbetsgivare. Jag vet inte vad det säger mest om – dagens företagsklimat eller modern berättarteknik, men det verkar helt enkelt som att alla arbetstagare har haft en ”psykotisk chef”, eller jobbat på en arbetsplats som har ”en rutten medarbetarsyn”. Moderna organisationer verkar inte plocka många poäng hos tidigare arbetstagare.

Det fick mig att tänka tillbaka på kursen i Business Management där vi fick lära oss att det var viktigt att ha nöjda kunder då en missnöjd kund berättar för i snitt 9 andra personer om sin upplevelse.  Googlar du på ”Swedbank” och ”kundservice” så hittar du min privata blogg på plats 10. Jag är generellt sätt ganska snabb på att uttrycka min åsikt när det gäller ”leverantörer” som inte möter mina krav. Hittills har jag gett bland annat Swedbank, Academic Work, H&M, Nelly.com och Samsung en känga (och antagligen förstört mina chanser att jobba för dessa företag någon gång i framtiden). När det gäller tidigare arbetsgivare så går det ofta bra att klaga i ett slutet sällskap, men en offentlig utvärdering är det få som vågar genomföra.

Känner du igen dig i situationen där en vän eller en bekant funderar på att skicka in en platsansökan till din nuvarande alt. tidigare arbetsgivare? Kommer du ihåg hur du ljög och sa att det var en fantastisk arbetsplats trots att du har helt andra åsikter? Om inte så får jag gratulera dig – du är en av få.

När det gäller tidigare eller nuvarande arbetsgivare så är det nästan som att vi arbetstagare tar på oss ansvaret för att arbetsgivaren har anställt en dålig chef, eller har en rutten syn på sina medarbetare. Löpandebandprincipen i all ära, men när arbetsgivare även tillämpar denna syn på sin personal så blir det en paradox att samtidigt säga att man jobbar med employer branding.

Arbetstagare borde bli bättre på att släppa på prestigen och faktiskt våga utvärdera sina arbetsgivare – offentligt. Och arbetsgivare måste förstå att en hög personalomsättningshastighet inte är ett sundhetstecken. Ja, det är nyttigt att få in nytt blod i organisationen och jobba med kunskapsöverföring, men när den som har jobbat sex månader börjar känna sig som en veteran på företaget så är något inte helt rätt.

Själv har jag jobbat med två labila chefer, en organisation som hade högre personalomsättning än McDonalds, en annan organisation som verkligen inte levde som de lärde, och två arbetsgivare som bröt mot LAS oftare än vad de följde regelverket...  Där har Ni min sanning. Dags att berätta Er!