Al Jazeera som granne

Hela veckan har jag arbetat hårt med textildelegationen som åker till Sverige i februari månad. Det har varit enormt mycket jobb samtidigt som jag har fått ta ett stort ansvar och stått inför problem som för stunden kännts omöjliga att lösa. Har även hamnat i jobbsituationer där jag har fått använda mina arabiska skills väldigt mycket, vilket har uppskattats enormt av motparten.

Jag har konstaterat att jag aldrig hade kunnat lösa ovanstående situationer utan min kunskap i det arabiska språket och visst, jag kanske inte kan vissa ord men då slänger jag bara in ett engelskt sådant. Hur naturligt som helst, då många egyptier blandar arabiska med engelska. Här funkar allt, vilket tydligt syns överallt. Är exempelvis bilmotorn för varm är det helt normalt att den står placerad på bilen istället för i bilen. Ingen som reagerar på det. Då är det plötsligt jag som är udda..

Vill gärna berätta mer om livet på Exportrådet

Jag vill mycket gärna berätta mer om mitt jobb och mina rutiner här på kontoret, men bör fråga min handledare innan om det är OK. Annars vill jag propsa Exportrådet som har vuxit enormt i mina ögon sedan jag började här. Man får stort förtroende och alla pushar varandra, vilket jag tycker är grymt bra. Jag lär mig mer och mer för var dag som går och kommer framöver att leda mina egna projekt, vilket är superkul! Att vi kommunicerar mycket med de övriga kontoren i Mellanöstern och jobbar tätt tillsammans är även det roligt. Man får en teamkänsla som genererar bättre resultat för alla. En sak är jag dock säker på och där är att jag klart och tydligt har bevisat varför jag förtjänar att vara här. Känner mig riktigt stolt nu i efterhand några få timmar innan helgen börjar och jag äntligen kan vila ut.

Al Jazeera som granne gav en fin kompensation

Klockan är snart halv tre på eftermiddagen och jag ska beställa lunch från en av alla hundra matställen nedanför. Jag glömmer väldigt lätt bort att äta vilket leder till att jag är väldigt trött efter jobbet. Vaknade upp tidigt igår av att Al Jazeera som har hyrt lägenheten bredvid började slå ner väggar och borra klockan sju på morgonen. Det tog mig tre ilskna timmar innan jag gick ut i pyjamas och skällde ut tio hårt arbetande araber för att de väckte mig tidigt på min enda lediga dag. Jag vet att det låter snobbigt, men det är väldigt jobbigt med ständig rullians utanför min dörr från morgon till kväll, speciellt då jag är van vid att bo själv på hela våningen.

Det hela slutade med att jag erbjöds en väldigt fin kompensation i form av tillgång till husägarens privata yacht och ö, mitt ute i Nilen. Viktigt att konstatera är att jag aldrig har träffat honom eller hans fru. Jag korsade gatan och blev eskorterad till en privat yacht där jag fick full service och två timmars solsken tills arbetarna var färdiga. Normalt sett hade jag aldrig accepterat en sådan inbjudan, men med tanke på att det bara var jag och kapten samt servitörer på båten och en växande folkmassa av demonstranter utanför mitt hus kändes det mer än välkommet.

Ett tropiskt zoo

Har även filmat den vackra ön som kan beskrivas mer som ett tropiskt zoo blandat med ett modernt palats. Där fanns påfåglar, importerade kycklingar från Frankrike som flygs dit var fjärde månad med privatplan. Jag såg även två gigantiska sköldpaddor lata sig bland papegojor, kaniner, höns, strutsar, hästar, duvor, svanar och flera djur som jag inte ens vet namnet på. Det var helt underbart och fridfullt i jämförelse med kaoset som hörs runt omkring för övrigt. Alla djur levde i harmoni med varandra och den blommande trädgården bara vimlade av dessa fina djur. Det blev en rundtur och snabb kaffe innan jag åkte tillbaka hem för att sätta mig på hustaket och filma demonstranterna nedanför. I vilket fall var det precis vad jag behövde, tid för mig själv i lugn och ro.

Nu ringer det på dörren och min mat är levererad. Måste höja servicen i detta land till skyarna! Leverans av mat dygnet runt och kaffe serverat vid skrivbordet när som helst. Love it!