Riskkapitalister
Debatten går het nu. Inom flera områden dyker det upp riskkapitalbolag med säte i skatteparadis.
Jag får några funderingar när jag läser och ser på TV nyheterna. Riskkapital, vad är det? Är inte det när någon går in med kapital och riskerar att förlora detta, om tex marknaden - kunderna sviker. Men det kanske är en lek med ord. Orwellskt nyspråk.
Vari består då risken i de aktuella fallen?
Det känns inte alldeles livsfarligt att gå in i branscher som är statligt subventionerade och som inte kan läggas ned.
Skolan, med hela friskolebranschen, där vinsterna från skolpengar fraktas ut ur landet. Vari består risken? Att kunderna, barnen, slutar gå i skolan? Eller går till den en icke fungerande kommunal skola?
Vården, där våra gamla i många fall under flera år behandlats som kollin. Jag menar Carema är ju bara ännu ett exempel. Varför har vi Lex Sara? Och vad hände på ISS 1997, samma problem samma frågor. Kvantitet före kvalitet. Vinst före människovärde. Vad ska gamlingarna göra? Ta sina sängar och knalla över till konkurrenten? Stor risk?!
Apoteken, där staten pumpar in 4.5 miljarder om året för att Apoteken ska tillhandahålla receptbelagd medicin? Vad skulle apoteken annars göra? Sälja sockerpiller och morotskaka mot "restless legs syndrom"? Den branschen finns ju redan och kallas hälsokost.
Det känns som om ”risken” är väldigt liten att gå in i någon av de ovanstående branscherna. Men någon kanske kan förklara för mig vad det är jag missat?
Lars Einar Engström
www.sexisten.se
Facebook
Forward
LinkedIn
Twitter
Kommentarer
Skriv ny kommentarDet är inte bara förbehållet riskkapitalet att investera i statligt subventionerade verksamheter; det kan ju både du och jag och alla andra också, om vi vill. Förutsatt att vi kan ställa upp med igångsättnings-/ riskkapitalet, och förutsatt att vi just tror att risken att satsa kapitalet är låg eller ingen.
Så varför gör vi inte det? Bl.a. för att det såklart finns en risk. Hittills har jag under ett långt affärsliv inte lyckats hitta en enda riskfri investering, tyvärr. När verksamheten väl är igång, och jag lyckats belägga min skola med tillräckligt antal elever, eller hittat ett affärsläge där tillräckligt antal kunder handlar sin medicin, eller fått kommunens uppdrag att ta hand om tillräckligt många äldre, ja då minskar ju såklart risken ordentligt. Men innan dess är det en chansning, mer eller mindre väl underbyggd. Och där finns också risken.
Tur är väl det, för annars skulle vi allihop börja starta friskolor, apotek och äldrevård. Vilket skulle leda till överetablering, och vad skulle hända med den riskfria investeringen då?
Jo, det ligger en del i det du säger. Men jag känner ändå att just dessa områden är relativt riskfria, förutsatt att man sköter sitt åtagande. Carema tappar kontrakt nu och det betyder att risken ökar snabbt för att dom kommer att förlora pengar, ägarna alltså.
Men dom borde ha lärt sig från tidigare skandaler inom just vårdområdet och säkrat upp kvaliteten. Jag tycker inte att det är häftigt att betala skatt (Sahlin) men jag tycker att det är fel att man inte betalar skatt i Sverige eftersom verksamheten bedrivs där.
Mvh
Lars Einar
Jag försvarar inte Carema, eller andra som missköter uppdrag de tar på sig, en enda sekund. Uppköparna, staten/kommuner/landsting, borde öka sin kontroll över hur verksamheter som finansieras med skattemedel sköts, så att vi får valuta för pengarna; bättre valuta än om verksamheterna sköts offentligt.
Utan kunskap om vilka investeringar som gjorts, och vilket kapital som således tillskjutits av riskkapitalister, och utan kunskap om vilka räntesatser som tas ut, tycker jag det är svårt att uttala sig om huruvida det är skatteflykt eller inte. Men litet förvånad är jag onekligen, att det tillskjutna kapitalet skulle vara så stort att man helt kan utradera vinster mot räntorna.
Så i dessa stycken håller jag helt med dig, men inte i att det skulle vara riskfritt att dra igång verksamheter för att de är skattefinansierade.
Mvh / Per
Skriv ny kommentar