Är kvinnor farliga?

Nej, inte generellt och inte jämfört med män. Men jag undrar om inte några av oss är rädda? Är det inte därför kvotering har uppfattats och använts som ett hot? ”Om ni inte skärper er så lagstiftar vi”, sa socialdemokraten Margareta Winberg för några år sedan. Och se, antalet kvinnor i styrelser ökade. Winberg försvann, så även hotet, och rekryteringen av kvinnor avstannade.
 
”Hotet” finns inte lika tydligt, idag, men nu när jämställdhetsminister Nyamko Sabuni vill att kvinnor ska kvoteras in i kommunala bolagsstyrelser så uppfattar en del detta som ett nytt hot. Kommunala bolag först och vad väntar sedan? Tänk om regering och riksdag fattar beslut om att lagstifta i hela näringslivet. Vad gör vi då? 

Vad kan kvinnor avslöja?

Det finns någonting förnedrande i hela debatten. Att ”hota” med kvotering av kvinnor innebär ju att dessa är/kan vara farliga. För vad? Vill vi inte ha in ”den andra sortens” människor i våra kamratkretsar? Vad är det i så fall vi vill dölja i grabbgänget? Vad kan kvinnorna avslöja om oss killar?

Ingenting, säger några män jag pratar med på en konferens, det har med kompetensen att göra. Javisst ja, det var ju det där med kompetensen. Vi vill ju inte ha in någon i gänget som inte är kompetent och som vi alla vet, det finns ju inga kvinnor, i alla fall inte många, som är kompetenta nog att sitta i Ericssons styrelse. Som om det finns många män som har den kompetensen.

Men ingen har väl någonsin sagt att kompetenskravet skulle tas bort vid en eventuell kvoteringslag? Varför skulle något företag, stort eller litet, ta in en inkompetent människa bara för att denna människa är kvinna? (Som om alla män i styrelser är komptenta.)

Och det finns fortfarande män, där ute, som spjärnar emot när det gäller könsmixade grupper, oavsett nivå, något som naturligtvis påverkar rekrytering och tillsättandet av nya tjänster. Och dessa män (jodå, det finns några kvinnor också) rekryterar alltså efter kön istället för kompetens.

I Sverige diskuterar vi fortfarande om kvinnor är lika bra-kompetenta som män och om de är värda lika mycket i lön. Och ibland dyker det upp någon politiker och skrämmer näringslivet med hotet att ”om ni inte tar in fler kvinnor så lagstiftar vi om kvotering”.

Häxan väntar runt hörnet, grabbar, och hon är arg som ett bi.

Lars Einar Engström
www.sexisten.se

Kommentarer

Skriv ny kommentar

Bra skrivet! Jag har alltid varit emot kvotering för att jag tycker alltid det ska vara rätt man/kvinna på rätt plats, vilket kompetensmässigt lika gärna betyda att det skulle vara övervägande antal kvinnor i styrelsen. Jag har idag insett att det var en naiv tanke, det finns alldeles för mycket gubbar som håller varandra om ryggen i mut och medgång (OBS, inte en felstavning, utan bara ett resultat av att bo i Göteborg). Så fram för mer kvotering, inget hot utan en stor möjlighet att vi faktiskt får en bättre värld att leva och verka i!

Hej

Klart vi är farliga!
– Om man med ordet farlig menar en som är annorlunda: En som kanske inte tänker i exakt samma banor som övriga runt styrelsebordet, en som garanterat inte ser likadan ut som dem eller ens delar samma fritidsintressen.

Tänk bara så många olika riktningar styrelsesamtalen skulle kunna ta och vilka nya tankebanor som skulle kunna födas. Och i så fall finns det ju fler som är farliga: Människor som inte kommer från samma land eller förort, människor som inte gått i skola under samma decennium, människor som inte vet vad ett blandband är.

Nej usch, det låter farligt.

Kan det vara så enkelt att män är rädda för att vi ska avslöja er inkompetens? Ibland kan jag inte låta bli att undra

Till Häxan Surtant.
Ja, vissa män, absolut. Men kompetens och inkompetens är inte könsbundet!

Häxan surtant har en poäng, men det är ju också som Aludd skriver, inkompetens är inte könsbundet!

/Lars Einar

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.