Och så levde de lyckliga i alla sina dar!

Det här inlägget handlar i grunden inte om fotboll, utan om ledarskap. Men jag kan inte låta bli att ändå nämna den stolthet jag kände under och efter gårdagens match mot Frankrike, Mellberg i allt, Zlatans underbara mål, Chippens helt otroliga inhopp och att min nya favorit efter englandsmatchen, Martin Olsson inte lyckades riktigt lika bra men ändå briljerar känns underbart!

Helst vill man inte klaga på något efter en sådan match (möjligtvis då på Ukraina matchen) men en tanke gror i min skalle, ledarskapet är feltänkt! Nej, inte Hamrén, jag tror att han är bra för svensk fotboll, inte Allbäck, jag tror han är en trivselspridare, utan lagkaptenen, Zlatan! Jag tycker han är en fantastisk spelare, jag tycker också att han är riktigt bra numera i intervjuer och han talar mycket om laget, han är det oväntade, han är skillnaden, han är rolig, han är, är, helt enkelt underbar! Men han är ingen ledare! Han samlar inte sin trupp, han peppar inte i den utsträckning han borde, han visar sitt ogillande mot spelare som inte ger honom huvudrollen hela tiden. Är det någon av er som sett Kim och Zlatan klappa om varandra efter den gången som Zlatan snodde Kim på straffen?

För mig är den självklara ledaren på plan Mellberg, i andra hand Anders Svensson, i framtiden Jonas Olsson, de leder sina spelare, de skäller och uppmuntrar, de visar med sin inställning vad som gäller och de är med över hela plan, hela tiden. Och dessutom tror jag att det skulle vara bättre för Zlatan, han kunde koncentrera sig på sin fria roll, han kunde fortsätta att vara spjuvern, han kunde briljera och få ta på sig hjälterollen själv!

Typiskt svensk lagommentalitet tycker säkert några av er, och det är möjligt, men i så fall så tror jag att det är vägen till framgång, för landslaget och för företag. Den bästa säljaren bör inte per automatik bli säljledare, för har hen inte ledarkvaliteter så har man inte bara en dålig ledare, man har också mist sin bäste säljare. Bra ledare växer inte på trän, men de finns ofta naturligt i alla former av umgänge, men titta inte på de som hörs eller syns mest, titta efter de som får saker att hända!

Nej, för att citera Strömberg, jag tror att Hamrén haft två tankar och fastnat därimellan. Tyck och tänk gärna i frågan, jag är beredd både på skäll och medhåll, men jag är inte beredd på att ni inte tycker någonting!

Lagom vänlig hälsning Aludd