En patetisk lillebrorssatsning
Nehej du Sabine Söndergaard, vd på Göteborg & Co, att smälla upp ett pariserhjul för att försöka efterlikna originalet i London, och dessutom göra det modell mindre är ingen kaxig satsning. Det är en patetisk satsning som återigen visar att Göteborg har ett kroniskt lillebrorskomplex och cementerar positionen som Lilla London.
I maj började ett pariserhjul snurra vid älven framför Operan i Göteborg. "Enormt" och "Gigantiskt" var medias rubriker. Idén kom från Göteborgs tidigare starke man, Göran Johansson, som tyckte staden skulle ha ett liknande hjul som det i London.
Resultatet blev ett hälften så stort hjul som London Eye, 60 meter i diameter jämfört med 135 meter.
Efter bygget av Turning Torso i Malmö har både Stockholm och Göteborg avundsjukt sneglat söderut och själva velat ha något stort, något känt, något eget, något unik. Politiker, beslutsfattare och starka män har velat sätta sin stad på kartan. Skyskrapor har diskuterats och namnkunniga arkitekter har ritat förslag.
City branding och destinationstänkande är på modet, det gäller att locka turisterna men även nya företag, studenter och fler invånare.
Läget för Sveriges andra stad är tufft i slutet av 00-talet. Krisen för fordonsindustrin har drabbat Göteborg, hamnstaden som blev av med varven på 70-talet och tekoindustrin som försvann under 60-talet. Man måste leva på något annat än industrier och ingenjörer. Goa gubbars-stad lockar publik till evenemang och konserter men stadens arenor börjar bli daterade. Nu måste något göras, något spektakulärt, något som kan sätta Göteborg på världskartan. Det behövs ett Eiffeltorn, en Sydneyopera, en Empire State Building, ett Burj al Arab eller Khalifa.
Göteborg behöver en byggnad, ett byggnadsverk. Men eftersom stan saknar en stadsarkitekt tar politikerna helt sonika saken i egna händer. För hur svårt kan det vara. Dessutom måste något göras snabbt, inte något i stil med katedralen i Barcelona som efter 700 år fortfarande inte är klar. Nej, en quickfix kommer lösa hela varumärket Göteborg. Det blir en snabb Return on Investment.
Man (Göran Johansson) beställer en byggsats, likt det Mekano den generationen växte upp med. Med ett pariserhjul ska världens blickar dras till Göteborg, mer än 100 år efter att Chicago Ferris wheel blivit det första hjulet, efter det att man uppfört ett stort hjul i London i samband med millenieskiftet och när det redan finns ett pariserhjul i form av ett stort kullager på nöjesfältet Liseberg.
Det hela blir ju en parodi på city branding, eller destinationsutveckling som är vad kommunens marknadsföringsbolag inriktar sig på. Det blir en fis i rymden. Andra skrattar åt oss. Göteborgshjulet gör ingen göteborgare extra stolt, det är inget som turisterna skriver hem om. Men Göran Johansson tycker att det sätter en fin prägel på staden. Och Göteborg & Co:s vd säger att det är en kaxig satsning.
Det är dags att någon säger som det är om kejsarens nya kläder; Göteborgshjulet är ett skämt.
Facebook
Forward
LinkedIn
Twitter
Kommentarer
Skriv ny kommentarMan kan önska att Gaudi hade varit stadsarkitekt i Göteborg så vi kunde få se ett mästerverk i stil med Sagrada Familia. Tyvärr har vi cementerat begreppet "lagom är bäst" genom satsningen på Göteborgshjulet.
Varför är man så rädda att sticka ut lite? Turning Torso är ju magnifikt liksom London Eye. Har man sett det sistnämda ter sig Göteborgshjulet som en väldigt blek kopia.
Håller med dig fullständigt, riktigt pinsamt. Göteborgs beslutsfattare och evenemangsansvariga måste vara de enda som inte läst NY Times resereportage från 2008 (tror jag), där man bla skriver "Klart du ska svänga förbi Stockholm och kolla in slottet m.m. men vill du vara med där det händer så är det Långgatorna i Göteborg som gäller." Dags att förstå att Gbg inte är "Goa gubbar" med välstrukna dressmannkostymer, dags att förstå att Gbg först och främst är för göteborgarna och i andra hand för turisterna. Vi kommer aldrig bli en bra evenemangsstad om inte vi själva trivs här, och väldigt få av oss vill bo i ett nöjesfält. Att man i Peking bygger Beijing Great Wheel på planerade höjden 208 meter gör att den kaxiga satsningen i Gbg känns väldigt okaxig. Nu har man dessutom konstaterat det som inte kunde hända, hjulhelvetet går med förlust. När det någon gång förviirar sig en stackare dit så blir personalen så glad att de får snurra så länge att de blev oroliga att de blivit bortglömda läste jag i GP, undrar om de vill åka igen?
Instämmer till fullo!
Som göteborgare skäms jag verkligen för detta runda åbäke.
Jag kan garantera Aludd att alla har läst NYT:s reportage, liksom de flesta andra reportage om Gbg som besöksstad både i NYT och många andra tidningar. Vi (Gbg&Co) var i kontakt med journalisterna till de flesta av dessa reportage, som hjälp med kontakter och fakta.
Hjulet är inte, och har aldrig varit, tänkt som en ikonbyggnad i stil med Turning Torso. Det är en tillfällig attraktion på en plats som tidigare varit ödslig och illa utnyttjad och där det om några år ska byggas om ordentligt.
Det är vad som händer då som man borde diskutera. Hur ska staden kring älven se ut i framtiden? Den frågan är betydligt mer brännande och avgörande.
Raljanta kommentarer leder ingen vart. Hjulet hade över 182 000 passagerare första året, vilket är en succé. Det blev ett ekonomiskt underskott, vilket inte är ovanligt med stora investeringar, första året.
Jag håller med dig Stefan, på en punkt: Raljanta kommentarer leder ingen vart.
Håller med om allt ni skriver och frågar mig när man skall satsa i Göteborg?
Vad händer med det vi kallar framsidan?
Tycker du ställer helt rätt frågor, Erik. Det är hur stan ska se ut och vara i framtiden som är det viktigaste. Det finns en hel del förslag, men inga givna svar. Där måste göteborgarna delta med synpunkter och engagemang.
Skriv ny kommentar