Inblick hos folk som bloggar

Intressant att någon bekräftar det jag själv tycker och har tröttnat på. Många bloggar och än värre alla dessa fb-uppdateringar om "äta tacos, mysa med rödvin, se film/äta chips" är totalt ointressanta utom möjligen för den som behöver skriva av sig. Vem annars bryr sig?

Fast det finns som tur är vissa undantag. En av dina bloggarkollegor här - Anjo har en riktigt bra privat blogg: anjocity.wordpress.com. Skriva kan han också.

Jag håller med dig om att det är skrämmande att se det svenska språket misshandlas som det gör i många fall, undrar vad det beror på?

/Annika

Intressant, Gustaf.

Jag läser mycket bloggar, men de flesta trillar snabbt ur min RSS-läsare av just de där anledningarna; ointressanta och illa skrivna.

Personligen skriver jag ofta för att koppla av från jobbet som skribent, hur konstigt det än låter. På dagarna är jag dock bunden till en massa regler och annat som företag har, i bloggen kan fantasin löpa fritt. Och, ibland är det också en ypperlig plats att lätta hjärtat om såväl kärleksbekymmer som oron över vart fan det här landet är på väg. För mig är det också en form av lekplats för att utveckla mitt professionella skrivande såväl som det berättande.

Jag förvånas dock över att så många verkar känna att jag måste skriva, oavsett om de har något att säga eller ej.

Angående språket. Ja, vad ska man säga? Ofta är det rätt illa, men jag kan också se hur vissa leker och utmanar språket. Det är dock inte de som kör sms-svenska och tusen smileys per inlägg.

Annika - tusen tack för omdömet, det värmer gott.

Oj, ser du ens marken från dina höga hästar? Om det kommer som en förvåning att folk bloggar om sina ointressanta liv och vardag kan jag väl kanske tycka att din omvärldsbevakning lämnar en del att önska. Det har de ju gjort sen bloggandet började?

Sen kan jag hålla med om språket, till viss del. Nej, det är förstås inte myndighetssvenska de skriver direkt. Ja, jag blir jävligt arg när jag läser en kass blogg med särskrivningar och puckad meningsuppbyggnad.

Men uppenbarligen gör de sig förstådda och har läsare, så vilka är vi att döma? Språket utvecklas ju hela tiden, och föregående generation hatar alltid den nya ungdomens slarviga språkbruk.

Jag skulle tro att närmare 90 % av alla svenska bloggar är sådana som du beskrivit i inlägget. Att du inte känt till dem innan är förstås lite konstigt, men att du kände dig tvungen att basha dem för att de inte drivs av experter, utan vanliga människor som vill synas, höras, läsas och dela med sig av sina liv, känns ännu konstigare.

Anar jag en smula ironi mellan raderna här? Om inte, så blir jag lite orolig. Och besviken.
Som J skriver har folk, sen de upptäckte hur man reloadar en vanlig gammal hemsida, skrivit för att på något sätt befästa sig själva.

Poängen för de här personerna kanske inte är att få 300 miljoner läsare, utan tvärtom att kretsen runt dem ska kunna ta del av deras liv? Effektivt skvaller!

Om jag inte missminner mig visade den senaste undersökningen från ungdomsbarometern dessutom att unga i högre utsträckning läser och litar på bloggar från människor i deras närhet än t.ex modebloggar. Det skulle kunna innebära att många av alla dessa illa skrivna, ointressanta bloggar sitter på en massa makt som PR-folk med lite koll skulle kunna använda sig av.

Att du sen råkar ramla in och läsa med en helt annan kontext är ju inte deras problem?

Nej, jag ser fortfarande inte vitsen med att blogga bara för att man kan blogga. Måhända kan människor ha olika mål och syfte med sitt bloggande. Vissa kanske vill bli kända, vissa kanske bara vill meddela sig med den närmsta bekantskapskretsen, och inget ont med det. Men jag ser inte poängen. Eller så är det just det som jag missar, att det inte finns någon poäng. Att folk är helt irrationella och bara gör utan att tänka. Man kan blogga och då gör folk det. Punkt.
Men det kanske säger mer om det samhälle vi lever i än om individerna...

Om man väljer att sätta sig på höga hästar är det bäst att vara felfri:

"Mycket är illa skrivet
Men inte nog med att innehållet är intetsägande, vilket i alla fall är min subjektiva åsikt. Det är så illa skrivet. Folk skriver så beklagligt dålig svenska att det gör ont att läsa. Det är felstavningar, egna förkortningar, syftningsfel, meningsbyggnadsfel, talspråk, slang, svordomar, olika smileys och symboler. Ja, vissa skriver så det nästa inte går att läsa eller förstå vad de menar."
Nästa?

Om man väljer att kommentera är det bäst att inte vara anonym.
Nästa.

Min replik blev så lång att den förtjänade ett helt inlägg. Kommentera gärna!

Oj... Vet inte vad jag ska säga. Du skriver precis som om du vore min 87-åriga farfar som hör talas om en blogg för första gången.

Folk bloggar inte alltid bara för publiken, de blir nog förvisso glada om de får läsare, men det handlar som En Tapir skrev - att uttrycka sig.

Många små blonda 14-åringar skriver kanske som krattor, men det är väl bättre än att inte skriva alls? Låt dem vara kreativa och skriva om sina liv om de så vill, de och deras vänner tycker nog att det är väldigt givande.

Att du, en som har jobbat såpass mycket med PR och reklam, inte förstår vad bloggarna är bra för ser jag som mycket märkligt.

Antar att du inte har hört talas om Facebook, eller Twitter (tips: du kan prova att Googla dem, de kommer högst upp, behöver inte läsa 400 inlägg)? Där kan du få läsa ännu mer om vad som försigår i detta avlånga land.

OK, vi kanske kan höja nivån på diskussionen en aning. jag är inte någon jubelidiot född igår eller din gamle farfar. Jag ifrågasätter fenomenet att väldigt många bloggar om alldagligheter, och ställer mig lite kritiskt till detta.
har nu fått flera mothugg att inte racka ner på hederligt vanligt folk som bara vill uttrycka sig. MEN jag ser fortfarande inte vitsen eller poängen med att man vill / måste trycka ut sig en massa oväsentligheter, bara för att man kan. att tekniken finns innebär väl inte att man måste utnyttja den till varje pris?
är det egentligen inte lite tragiskt att så många människor vill synas, höras och märkas?
eller så är det en lika stark drift som att sova, äta, skita och knulla. tänk maslow.
eller darwin kanske...

Men vi människoapor gillar ju att kommunicera, och vi är dessutom extremt självcentrerade. Jag är övertygad om att vi har klottrat sen vi för första gången lyckades smeta någon form av klet på en fast yta.

Precis som du skriver fyller dessa medier (min åsikt) de tre översta stegen i Maslows behovstrappa.
Mindpark skrev ett bra inlägg om vilka sociala behov bloggar och andra sociala nätverk uppfyller för några år sen
http://mindpark.se/det-digitala-samhallet/

Problemet är väl att folk utifrån nu har möjlighet att ta del av och tolka materialet på sätt som skaparen kanske inte tänkt på. Eller snarare för tillfället bryr sig om.

Varken du eller jag skulle förstå eller lyckas smälta in en vanlig dag på ett gymnasie eller högstadie.
Att det är ovesäntligheter för dig innebär ju inte att det är det för den här 14-åriga tjejens polare, fiender, hemliga kärlekar eller vad det nu kan vara, eller hur?

Måste hålla med Tapiren. Är det du som bestämmer vad som är oväsentligt, eller kan det kanske vara så att det finns olika perspektiv? Att inte kunna acceptera/förstå att det som är ointressant för dig kan vara intressant för andra känns som en ganska snäv synvinkel att ha.

Och en fråga till dig Gustaf, är varför du bloggar? Kan det kanske inte vara så att det är rätt trevligt att bli sedd, hörd och märkt?

Kan snudd på garantera att det finns de som tycker att det du skriver är ganska oväsentligt och ointressant, även om jag inte gör det.

Är inte en stor anledning till att bloggandet blivit så populärt för att det är kul och alla kan göra det? Utan att behöva skriva mer än huff pluff duff? Spelar det någon roll om det är helt ointressant för andra att läsa? Nej, för ingen blir tvingad att läsa det. Uppenbarligen har ju även de som stavar fel och skriver om lösviktsgodis i sina bloggar ändå läsare. Kanske deras kompisar, kanske deras mammor.
Själv bloggar jag enbart för att det är roligt. För mig. Att få kommentarer är en bonus. Jag njuter av att formulera mina tankar.
Och självklart, det sociala i att blogga. Att förmedla någon del av sitt inre till omvärlden, att lära känna nya människor och få en inblick i andras vardag är en orsak att jag läser bloggar. Jag läser inte bloggar för att få modetips, middagstips eller experttips. Jag läser och skriver för att det är kul. Jag tror inte att jag är ensam på den punkten.

Vänligen /Mimmi

Måste hålla med om att det svenska språket blivit svårläst på sista tiden. Att den som skriver mer än gärna visar sin brist på synonymer och gärna skriver ut svordomar i stället för superlativer, blir allt vanligare. Nej jag tycker inte ens att förkortningar av svordomar är ok.
Jag har en dotter som går i nian. Hon har en fantasi och ordrikedom som inte är av denna värld, MEN hon stavar som en kratta. Vad tror ni de säger i skolan när vi påpekar detta på utvecklingssamtalen? Jo, "det finns rättstavningsprogram". Jag blir heligt förbannad när de säger så.
Jag vet att hon inte bloggar - det skulle bli väldigt andefattigt om hur hon är hos kompisar, i stället för att berätta om resorna till en liten by i Thailand.
Det var väl därför de hade dagböcker förr. För att skriva av sig. Då var de hemliga och den som vågade sig på att läsa fick en riktig utskällning och en dörr slängd i ansiktet i sämsta fall;) Vad var det som ändrades? Var det big brother? Underliga ö-program? Den nya öppenheten kommer förr eller senare att slå tillbaka på en själv. Detta har sagts förut av andra, betydligt klokare, människor än jag.

Jag blir beklämd när jag läser ditt inlägg, Gustaf. Hur kan du ha tolkningsföreträde för alla de människor som väljer att blogga?

Det kan finnas en massa orsaker till varför man bloggar, skriver illa, stavar fel mm. Men det viktiga, precis som Tapiren skriver, är ju att möjligheten ges och att människor faktiskt tar tag i den.

Alla är inte välutbildade, storstadsbor med framgångsrika företag i bakfickan. Men för den sakens skull är de inte mindre värda att få använda de verktyg som finns för att uttrycka sina åsikter, synpunkter och göranden. Kanske är det helt enkelt lättare att hantera ett tangentbord än papper och penna? Kanske är det roligare att se bokstäverna växa fram till ord vid en knapptryckning? Kanske är det enda sättet för mig att kommunicera med vänner eller bekanta som jag annars inte har någon kommunikationskanal med?

Det finns många i vårt samhälle som har det svårare med kommunikationen än du Gustaf och förringa inte deras vilja att använda ett verktyg som finns till hands.

Jag bloggar och läser bloggar - men jag håller fortfarande med dig, gustaf.

Jag vet inte vilket som är värst; misshandeln av svenska språket eller de andefattiga och meningslösa inläggen.

Att det kan bli ett så infekterat ämne här - på detta forum - som uppenbarligen är en blogg ( med både författare o läsare), det förstår jag inte.

Ibland önskar jag att jag kunde censurera bort alla bloggträffar jag får upp när jag gör en googlesökning. Samtidigt fungerar det som en hårdtacklande ögonöppnare - detta är den värld som många tror är verklig/lever i/lever efter/försöker hitta in i - o framförallt för föräldrar så är bloggen ett ytterst bekvämt, om än otrevligt, sätt att hålla sig à jour med vad som egentligen händer och sker.

Peace