Hej från ett vårigt Dublin!

På en parkbänk i S:t Stephen’s Green sitter jag och lyssnar på farbröderna som delar sina ’War stories’, berättelser som inte alls handlar om något krig. Vid dammen matas änderna med gårdagens bröd. Det är februari, det är vår. Det är en fantastiskt bra ursäkt att styra sina frusna fötter mot Dublin!

Den 19 september tog jag mina första steg på irländsk mark. Med livet packat i en väska styrde jag mot Dublin City Center. Självsäkert hade jag låtit bli att boka boende de första nätterna. Det kom att visa sig vara ett misstag. För, förutom att universitetens alla studenter kommit till stan, hade jag också lyckats pricka in finalen i Gaelic Football, the All Irish Finals. Vartenda rum, hotell, hostell och B&B i Dublin var uppbokat. Och så kom mina första dagar på Irland att handla om en sak: hitta boende.

Efter att ha provat en rad av schyssta hotell, halvcharmiga hostell och mysiga B&B, hittade jag till slut någonstans att bo! En lägenhet mitt i city, på samma gata och i samma hus(!) som Dublin Business School! För första gången i mitt liv bor jag i ett kollektiv, och det kan jag lova, är ett äventyr i sig!

Med den här bloggen vill jag berätta vad jag gör här på Irland och vad som krävs för att klara en masters på DBS. Jag kommer att berätta om kontrasternas land! Ett land som trots ärr från tuffa tider har ett otroligt stort hjärta. Jag kommer dela med mig av alla kulturella missförstånd som kan uppstå, som att vi svenskar ibland kan (fel)tolkas som mindre artiga, eller vad det innebär om man tackar ja till en öl!

Jag kommer nog skriva om likheter och olikheter mellan Sverige och Irland. Som att det inte alls är ovanligt att professionals i 30 och 40 års ålder, som mina flatmates är, bor i kollektiv här till skillnad från i Sverige.

Kanske kommer berättelser om vad flera hundra års grymma krig kan göra med ett land, om storhetstider och lågkonjunktur. Helt klart kommer jag att berätta om underbar irländsk musik! Och om alla de trevliga, varma och humoristiska människor jag träffar.

Jag hoppas att mina ’war stories’ lockar fler att göra som jag, att våga ta steget och prova något nytt, att utmana sig. Kanske ses vi här, på en bänk med solen i ansiktet i ett vårigt Dublin.