6 feet under – så får du kunden dit du vill

Smedledaren använde djävulskt effektiva säljmetoder. Med dem hade han fått mig och min familj att åse en dödligt farlig produktpresentation och följa honom in i Tanzanias djungel; för att nu stå och blicka ner i ett hål som öppnade upp Afrikas mörka inre vid våra fötter. Och snart skulle jag av någon märklig anledning klättra ner där. Frivilligt. Läs sista avsnittet i denna följetong om hur en säljguru från Chaggafolket lyckas få sina köpare dit han vill.

Vi byggde tunnelsystemet för att gömma oss för Massajerna under ”big war” på 1800-talet. Sedan dess har stora delar rasat samman, berättar smedbasen. Jag nödgas i min roll som patriark, med ansvar för min familjs väl och ve, att fråga: – But is it safe to go down there now? – Yes, svarar smedbossen, och ler med den ofullbordade raden av gulsvarta tänder som släpper ut alkoholångor i gliporna. Skönt att höra, tänker jag, men min femtonåriga son säger med eftertryck: – Jag går inte ner där. Då vänder jag blicken mot min femtioåriga fru som säger: – Aldrig i livet. Däremot är mina åttaåriga tvillingar Thea och Otto med på noterna. Tja, de vet ju inte bättre. Själv blickar jag ner i underjorden och drar mig till minnes en snarlik situation då vi besökte Tom Tits Experiment i Södertälje. Där kunde man krypa in i en tjugo meter lång mörk tunnel. Tvillingarna kom kvittrande ut på andra sidan. Själva kröp jag fram som ett klaustrofobiskt psykfall. Men nu handlar det om att inte förlora ansiktet, tänker jag. Kan åttaåringarna så kan jag.

Smeden klättrar först ner i mörkret. Den enda belysningen är hans fotogenlampa som flämtar som om den när som helst ska dra sin sista suck. Själv tvekar jag vid ingången. Då tröttnar tvillingarna och klättrar ner före mig. Vi kommer ner till en kammare som är ungefär åtta kvadratmeter och en och sjuttio i takhöjd. Våra skuggor far runt på de fuktiga jordväggarna. Till vänster om stegen finns ett litet prång. Vi får veta att där stod vakten med sitt spjut och lyssnade efter Massajer. Det hela känns precis så där lagom Bolibompa-spännande, tills att smedledaren går ner på knä vid ett litet hål i andra änden av kammaren och tecknar åt oss att följa efter honom in i tunneln. Därinne kryper jag på alla fyra, ändå skrapar min rygg stundtals i taket. Utsidan av armarna tar i väggarna och det är omöjligt att vända sig om. Jag funderar på hur vi ska komma tillbaka, backa? Dessutom är det nära på nattsvart, fotogenlampan skymtar bara till då och då när Otto eller Thea inte skymmer dess svaga flämtande. Vätan på golvet går igenom byxknäna. Jag hinner tänka att nu blir ju de rena byxorna smutsiga, innan paniken tar mig i ett skruvstäd. Kan inte andas. Kan inte röra mig. Börjar skaka. Och känner att nu är det lite väl spännande för min klaustrofobiska läggning. Funderar på att börja backa tillbaka. Men inser att det nog inte är så populärt att komma ut till min fru utan våra barn. Biter ihop och kryper vidare, tänker att det kan väl knappast bli värre än så här. Men det är precis vad det kan.

Plötsligt försvinner det svaga ljuset runt ett hörn där tunneln svänger i nittio grader. Nu är det nattsvart. Det enda som hörs är mina snabba flämtningar i den afrikanska underjorden. Lemmarna lyder mig inte längre och jag vill helst bara skrika. Tar några djupa andetag och pressar min motvilliga kropp framåt, centimeter för centimeter, som till slut blir en tio meter. Då kommer jag till kröken och ser ljus från höger. Där sitter de, ungarna och smedbasen, i en kammare på femton kvadratmeter och en och fyrtio i takhöjd. Det var Chaggafolkets kök och sovrum. I det här läget är jag beredd att tappa ansiktet och föreslå ett avslut på färden under jord. Då räddar Thea mig genom att säga: – Pappa, jag vill gå tillbaka. Lättad säger jag till smedledaren: – My daughter wants to go back, so we’d better return now. Sällan har jag känt mig så glad som när jag återigen står på stegens översta pinne och min fru frågar: – Var det spännande? – Sådär, svarar jag så nonchalant jag kan, och funderar på hur jag i hela friden gick med på det här?

Smedbasens tre säljtrick

1. Vi människor vill vara konsekventa. I en undersökning sa 400 procent fler människor ja till att på sin gräsmatta sätta upp en jättelikt skrymmande skylt med texten ”Kör försiktigt”, om de tio dagar tidigare hade gått med på att sätta upp ett litet vykort med samma budskap i fönstret på huset.

Det jag skulle ha gjort i Tanzanias djungel, och även du kan göra när en överenskommelse börjar kännas obehaglig, är att fråga dig själv: Med den kunskapen jag har nu, hade jag då gått med på detta? Om inte, dra dig ur fort som han som bor i underjorden. Du kan läsa mer om detta i artikeln: 6 sätt att manipulera kunder till köp.

2. Be om något stort för att för att få ja på något mindre. Smedchefen började erbjuda exklusiva massajspjut, därefter en produktdemonstration av relativt dyra djurfällor, för att avsluta med en gratis odyssé i underjorden – som vi i slutändan betalade hyggligt med dricks för.

3. Var en trevlig jäkel.

Relaterade artiklar - Full smed gillrar fälla för barn. - Hårdsälj på afrikanska.

16 september 2015
Till toppen av sidan Till topp