// //

Trump & Bacongate

I helgen befann jag med familjen i självaste epicentret av den så kallade Bacongate-skandalen. Eller rättare sagt så intogs det hotellfrukost ungefär två stolar ifrån en sedan länge länsad baconkantin på ett fullbokat Choice. Jag tänkte att nu jävlar förvandlas matsalen snart till en krigszon om påbackningen dröjer. Inom kort kommer baconlobbyns insatsstyrka att dyka ner från gardinerna. Kränkta av att inte kunna starta dagen med bränt sidfläsk doppat i E250.

Men den förväntade dispyten uteblev. Glädjande så blev det aldrig något korståg i matsalen. Ingen höll kökspersonalen gisslan i utbyte mot mer högt blodtryck. Inga fotoblixtar dokumenterade händelsen på det där hotellet den morgonen. Ingen brydde sig. Trots en utlovad bacongaranti. Istället satt alla och ägnade sig åt viktigare saker. Som deras egna liv. Eller Pokemon. Höga på en helt förträfflig granola och endorfinerna ifrån gårdagens Lisebergsbesök. 
 
Petter Stordalens försök i att föredömligt försöka spara staten några bypassoperationer om året genom att åderlåta sina 170 hotell på natriumnitrit var en del av hotellkedjans kommunikationsplan under hälsofrämjande värderingar förra året. Och Gunhild hans andra hälft var initiativtagaren. Personligen gillade jag deras ståndpunkt väldigt skarpt. Men drevet sattes förstås igång och istället mynnades det ut i en bacongaranti??? Så nu när fläsket återigen brinner på en av nordens större hotellkedjor sitter jag och funderar om det hela egentligen inte bara var en PR kupp. 
 
Nej antagligen inte. Snarare en filantropisk ideologi som inte välkomnades. Att sen lyssna på kundernas reaktioner är ju klokt. Men var det verkligen rätt målgrupp som fick komma till tals? 
 
Men vad som tog bort aromen ifrån kaffet vid denna frukost var gallan ifrån en helt annan hotellmagnat. Det kallas presidentval, men ur kandidatens egen synvinkel handlar det enbart om varumärkesbyggande. Och man börjar ju vid undra om manualen för bygget är upp och nervänd och om ritningarna verkligen är skalenliga.
 
Målgruppen som uppvaktas med flört är vita män utan utbildning och man kan ju undra om det är samma människor som erlägger en årlig golfavgift på 200.000 och sen flyttar in i Trump Tower? Eller köper de bara Trumps kinaproducerade solglasögon och merchandise? Och i detta fallet är det verkligen Flashbacknärvarande med inlägg i bacontrådar som representerar hotellbeläggningen i Sverige?
 
Att nu ens på något sätt jämföra dessa två entreprenörer blir ju bara en förolämpning mot den andre. Petter Stordalen är ju inte ens i närheten av Trumps många misslyckanden och har procentuellt byggt upp en mycket större tillväxt än Forbes-långt-ner-på-listan. Trump bygger dessutom motstånd. Petter bygger medvind. Och gällande personligheter så är det bara en av dom som får kalasinbjudan.
 
Men om de någon gång skulle hamna i samma workshop skulle de ändå kunna lära mycket ifrån varandra. Trump skulle kunna tillföra Petter vikten av kontinuitet i varumärkesbyggande. För det är han bra på. Han tar ju aldrig tillbaka någonting. Trump hade aldrig backat för baconmaffian. 
 
Och om Trump – the brand kommer att vara ett skadeskjutet djur som kryper in i gläntan för att möta sitt öde i november återstår att se. I så fall kan han ta lite tips & lärdom ifrån Petter Stordalen själv. Han lyssnar nämligen på sina intäkter och har en suverän värdegrund.
 
Ps. Jag äter emellanåt fortfarande bacon. Med vånda, ångest och hälsostress. 
Och om det inte framgår så är jag ett fan av Stordalen´s.
 
8 augusti 2016
Till toppen av sidan Till topp