Jedins återkomst

Sangrian har precis lämnat din kropp. Nu står du där på tröskeln till kontoret, med koffeinet i ena handen och taxfreevaror till kollegan i den andra. – Jaha det var det, konstaterar du, samtidigt som flyktplanerna skrids till verket inombords. Ett par svullna ögon, vilka vägrat att acceptera den tidigarelagda dygnsrytmen, spejar nu desperat efter en nödutgång i korridoren. Eller en flyktväg. - Ge mig bara ett fönster, en fallskärm och lite tid till att uppskatta fallhöjden. ”Just when I thought I was out, they pull me back in”. Fast besluten att försöka ta dig ur denna situation, men med arbetsgivarlojalitet och till latinets, pacta sunt servanda, har ditt behov av ett krishanteringsteam, aldrig varit större. Det har just gått upp för dig var du befinner dig nånstans. Utan någon större möjlighet till försvar, är du återigen kastad i lejonkulan. Till vad som kallas för verkligheten. Det är måndag morgon, du är (antagligen) tjänsteman och fylld av förnekelse av både tid och titeln. Flipflopsen och kortbyxorna, som alldeles nyss, blev ett minne blott, har växlats ut, till en åtstramande och smått klaustrofobisk kotyr, som smider runt din kropp som en tvångströja. Om det beror på för mycket av det goda, eller bara av ovana, vem vet? Ditt hipsterskägg, eller rättare sagt årets semesterprojekt, kan numera bara ses i din Instagram historik, eftersom det annullerades av kvalitetsbrist sent igår kväll, där fjunen fick ge vika åt trimmerns mer klassiska look; slätrakat. 

Grubblandet över vad som inte hanns i årets semesterupplaga, hanns med redan under årets upplaga. Check! Den återkommande kontentan – att du inte skulle slappat så mycket som du gjorde, vävs samman, med ältandet av det, du ytterligare hade kunnat berika dig med om du tagit dig tid. Tänk att kunna dra ett streck över den där coachcertifieringen, mikrobryggeriet i garaget eller att äntligen testa grannens chiafröpuddingsanrättning. Tanken på att nu lämna alltsamman, där vid tröskeln kittlar fantasin och växer tillsammans med kreativiteten av undanflykter. – Jag är nog lite rosslig ändå. Borde jag inte sjukanmäla? Är det verkligen moraliskt att utsätta mina medarbetare för utländska bakterie- och virusstammar. Eller att du kanske borde styra kosan hemåt och kolla så att jobba-hemifrån uppkopplingen fungerar idag. Eller be inköp beställa en katapultstol. Heureka! Jag har det. Den slutgiltiga lösningen. Jag säger upp mig. Skit! Jag befinner mig ju i verkligheten. Det är ju bara på film, man får gå på studs. 

Röd om kinderna tar dina fötter dig motvilligt över tröskeln. Inte av adrenalinet ifrån förändringsprocessen du befinner dig i. Inte heller av solen där du vistats under härliga veckor och fått känna nya smaker på livet. Nej, de är röda utav lavetterna du fick ge dig själv på vägen hit i bilen, eftersom ditt tillstånd av permanent siesta, missunnade dig att komma ihåg rutten till jobbet, trots din mångåriga anställning. Och i morse vann snoozeknappen både rond ett, rond två och tre, över den tilltänkta frukostbuffén, tidningsläsandet i morgonrock och yoga mindfulness. 

Du sätter dig på kontorsstolen och mentalt tänker du nu rivstarta. Men vad var det nu du jobbade med igen? – Äsch, en svängom ner till kaffeautomaten och en titt i anställningskontraktet gör säkert susen. I mötet med medarbetaren i korridoren, delar ni åsikt om hur extremt roligt det faktiskt är att vara tillbaka. När ni sedan skiljs åt, är ni båda också glatt instämmande, att den andra jubelidioten, måste haft en rejäl skitsemester, som är så jäkla glad över att vara fastkedjad i det här fängelset igen. När friheten frodas utanför dörren och solen lyser. Släpp fångarna loss!

Resten av veckan slåss och lider du antagligen av diverser åkommor, obalans och följdsjukdomar som också är till följd av att semestern är över. Det är detta som kallas för acklimatisering.

Tre veckor senare skriver du ”älskar mitt jobb” som statusuppdatering på Facebook och vägrar gå hem, i mån om att ditt spännande projekt med den andra jubelidioten ska ros i land.

Känner du igen något av ovanstående. Gå då hem och mogna. För du är inte redo än. För varför inleda hösten med ångest? Kom tillbaka på, låt oss säga, onsdag istället. Under tiden har jag tagit fram det bästa träningsredskapet jag kan tänka mig för att reducera din omställningstid och acklimatisering till vardagslunket. Nämligen, genom att använda, riktig Jedikraft. Gå hem och repetera Jediriddarnas filosofi för dig själv, som lyder enligt nedan. Skriv ner den som ett mantra. Memorera. Ha den på kylskåpet. Glöm bara inte att byta ut ordet Jedi till ert företagsnamn innan. Lycka till!

Jedifilosofin

I am a Jedi in my heart,

a Jedi in my mind,

a Jedi in my soul,

a Jedi in my spirit,

and a Jedi in all that I do and say.

I choose the path of the Jedi as a way and means to do that which is right, to illumination, to inner peace, and to calmness of mind.

I choose the path of the Jedi to express my profound allegiance and devotion to the Living Force.

I vow to uphold the Jedi teachings, and hereby devote my life to the cause of the Jedi, that I in turn may earn the right to be called a true Jedi.

Semester, ett fint påfund. Lika fyllt av ångest, som av vokaler och konsonanter. Eftersom vi svenskar är så lyckligt lottade och frodas i ett arbetsklimat och system, som ger oss rätt, till minst 25 avtalade ledighetsdagar per år. Borde inte vi, som nation, då också ha störst bekymmer med att återacklimatisera oss? Endast Frankrike har fler semesterdagar men de lever ju också längst i Europa. Och vad säger det oss? Talar det till debattören Johan Norberg som ville något så omöjligt, som att avskaffa lagstadgad semester helt och hållet för några år sen? Även om är ett tag sedan dessa utlåtanden kom, och säkerligen när Rosenbad hade semesterstängt (har de det?) kvarstår det i varje fall att provokativ retorik och ståndpunkt än idag är på tapeten.

// Tomas

Ps. Äkta Star Wars fan märker kanske att den sista versen av filosofin är borttagen. Detta är medvetet, eftersom det inte passade in i sammanhanget, men också för att en ynklig padawan som jag, helt enkelt inte bara får lära ut Kraften hur som helst.

Ps. Har själv haft en kanonsemester och en acklimatisering under kontroll. 

 

 

17 augusti 2015

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp