Blogginlägg av Tomas Mauritzson

Tomas Mauritzson

Dubbelexaminerad IHM:are som varit verksam i säljyrket sedan 9 års ålder. Fascination över människors beteenden och dagliga insättningar på kunskapsbanken är mina drivkrafter. Skriver om livet efter IHM med tips & verktyg för effektivare arbetsdagar.

Någon som minns Y2K? Buggen som skapade domedagsprofetior, samhällsdebatter och konspirationer om jordens undergång. Miljarder spenderades på att åtgärda, korrigera och förebygga en eventuell händelse. Och sen hände… ingenting.    I dag kan man höra likvärdiga resonemang inför något som komma skall där konspirationsteorierna till viss del har återuppstått. Inom rekrytering är det apokalypser och bland ekonomer råder det Ragnarök. Jag talar om friktionerna som uppstått sen generation Y´s tillträtt som konsumenter och arbetskraft. Såkallade Millennials. Ofta associerade med negation. Åtminstone när det kommer till de senare hybriderna.    Baby boom och MTV generationen har redan åtnjutit sin storhetstid och står nu redo att abdikera. Redan 2017 spås tronskiftet ske där den millenniala befolkningen kommer att krönas till det kungliga föredömet som den mest köpstarka målgruppen i världen. Och i det entreprenöriella sfären är det väldigt lite Baby boom just nu, men väldigt mycket Millenn...

Det vankas glasskiosklek på lekplatsen. De shoppande föräldrarna står exalterade vid luckan med en grusglass i den ena handen och en längtan att lära ut om reciprocitet i den andra. Valutan är ofta något tilltaget lokalt och närliggande. Kortmaskinen tycker man bara synd om. - Ack, de unga, ännu så omedvetna om bankernas höga courtage!   Men i betalningsmomentet kan oerfarna föräldrar ibland överrumplas. Det mötande leendet som ska bekräfta barnets affärsmässighet ser plötsligt botox-injicerat ut. Det praktiseras nämligen generositet i dessa kiosker. Man får både varan och pengar. - Vadan detta bedrägeri? tänker du och börjar oroligt fick-googla om lämplig ålder för att införa penningvärde i uppfostran.   – Vänta nu Axel…enligt den kapitalistiska modellen ska du ju erhålla… Tills förnuftet återvänder. – Äsch!… vilken smarrig grästopping!   Lugn. Du behöver inte lära kommande generationer om pengar. Barnen ovan är nämligen helt naturligt spot-on. Istället är det ju våra normer som ti...

I helgen befann jag med familjen i självaste epicentret av den så kallade Bacongate-skandalen. Eller rättare sagt så intogs det hotellfrukost ungefär två stolar ifrån en sedan länge länsad baconkantin på ett fullbokat Choice. Jag tänkte att nu jävlar förvandlas matsalen snart till en krigszon om påbackningen dröjer. Inom kort kommer baconlobbyns insatsstyrka att dyka ner från gardinerna. Kränkta av att inte kunna starta dagen med bränt sidfläsk doppat i E250. Men den förväntade dispyten uteblev. Glädjande så blev det aldrig något korståg i matsalen. Ingen höll kökspersonalen gisslan i utbyte mot mer högt blodtryck. Inga fotoblixtar dokumenterade händelsen på det där hotellet den morgonen. Ingen brydde sig. Trots en utlovad bacongaranti. Istället satt alla och ägnade sig åt viktigare saker. Som deras egna liv. Eller Pokemon. Höga på en helt förträfflig granola och endorfinerna ifrån gårdagens Lisebergsbesök.    Petter Stordalens försök i att föredömligt försöka spara staten några byp...

Jag är på nätverksträff nummer tusen. Försöker göra mig osynlig vid toaletterna på bottenplan. I hasorna har jag lyckats få med en typ som saknar sociala antenner, eller kursen i behovsanalys. Vars motto antagligen lyder; ett nej leder så småningom till ett JA! Övertalning istället för att övertyga. Jag beslutar mig för strategin att vänta ut. Jag tänker inte utväxla visitkort med förföljaren. Principsak. Hen lyssnar inte.   Jag börjar fundera om situationen ovan är en anledning till att somliga skippar nätverkandet. För vem vill leka katt och råtta på arbetstid? Själv har jag idag gått hit med inställningen att ge. Att vara generös med tips. Kanske etablera några kontakter. Istället står jag här och trycker i ett hörn och låtsas vara nödig. Nåväl. Belägen på samma hotell minns jag en oförglömlig glädjestund här för några år sen i konferenslokalerna över mig. En skrattsalva som verkligen bröt isen på det tämligen stela företagsföreningsmötet. Tre bankmän med kraftigt revirtänk råkad...

Svenska chefer behöver bli bättre på att formulera tydliga mål och ge feedback, visar den senaste upplagan av Global Employee and Leadership Index. Ett internationellt benchmarkverktyg som årligen publiceras av Ennova. Slutsatsen av rapporten, att vårt ledarskap äro av typen medelmåtta och något smaklöst, kryddas av att vi faktiskt ligger i framkant på att skapa tillit och öppenhet. Alltså, två riktigt bra förutsättningar för ett hyggligt arbetsklimat. Så... ...summan av kardemumman. Vi trivs ihop med chefen, på vår trygga arbetsplats. Men vi vet inte riktigt vad hen är ute efter eller vad vi ska göra. Och när vi väl presterar, får vi heller inte veta om vi gjorde rätt.  Läs mer om undersökningen här.   Men ägna nu inte mer av er nattsömn åt detta bekymmer, som en strumpsäljare, tömd på argument, sa till mig en gång. Vederbörande tog nämligen nattskiftet åt er och knäckte denna nöt runt sisådär fyra imorse. Åtminstone, hur målsättningarna kan förbättras och bli mindre diffusa än gre...

Sangrian har precis lämnat din kropp. Nu står du där på tröskeln till kontoret, med koffeinet i ena handen och taxfreevaror till kollegan i den andra. – Jaha det var det, konstaterar du, samtidigt som flyktplanerna skrids till verket inombords. Ett par svullna ögon, vilka vägrat att acceptera den tidigarelagda dygnsrytmen, spejar nu desperat efter en nödutgång i korridoren. Eller en flyktväg. - Ge mig bara ett fönster, en fallskärm och lite tid till att uppskatta fallhöjden. ”Just when I thought I was out, they pull me back in”. Fast besluten att försöka ta dig ur denna situation, men med arbetsgivarlojalitet och till latinets, pacta sunt servanda, har ditt behov av ett krishanteringsteam, aldrig varit större. Det har just gått upp för dig var du befinner dig nånstans. Utan någon större möjlighet till försvar, är du återigen kastad i lejonkulan. Till vad som kallas för verkligheten. Det är måndag morgon, du är (antagligen) tjänsteman och fylld av förnekelse av både tid och titeln. F...

Det var ett tag sedan. För jag har inte haft tiden framför mig helt enkelt. Eller har jag haft det? Jag intalar mig själv att det är så. Men tankarna för mig också till att det skulle kunna vara ett solklart fall av prioriteringar, eller möjligtvis både och. Jag bestämmer mig ändå så här långt för att utse tiden som syndabock. Med motivet, för det knappa motstånd och den ringa försvarsställning som tiden besitter. Men även för att den internationella gångbarheten. Hela världen verkar ju dela förståelsen för knapphet av tid. Delar av Nuonaffären kan exempelvis härledas till denna bristvara. Åtminstone den biten som kostade alla svenska medborgare cirka 6000 bagare. Eller rättare sagt, 50 miljarder av våra skattebananer. Eller för att få en bild, ett reproduktion av Putins kritiserade OS arrangemang i Sotji, som gick för ungefär samma prislapp. Nåväl, oavsett politisk läggning, och i en tid när höger och vänster är center, kan väl alla ändå enas i mitten på att detta inte var den bäst...

Jag tillhör den skara som med största sannolikhet kommer att drabbas av tinnitus innan 50. Den värsta svordomen jag kan tänka mig är "kan du sänka ljudet", eller Scchhh! Musik gör mig till en bättre människa. Musik gör mig bättre i arbetet. Musik gör mina kunder glada. Musik gör min chef nöjd. Musik generar affärer. Musik förändrar människor. Musik driver köpbeteenden. Ni förstår bilden. Musik kan skapa fred på jorden. Att dela en ljudupplevelse, eller ett "blanneband”* förenar människor. *(översättning: låtlista/spellista på skånska, levererad på ett kassettband. För mer info, besök närmsta teknikmuseum). Allting började med en punk- och rockberoende pappa, som kom i otakt med sitt egna band. Åtminstone enligt mammas vittnesskildringar ifrån den tiden. Och en familj, som inkluderade en trombon, en halvakustisk gitarr, en synt med tillhörande orgel-lektioner nere på lokala ABF. I avsaknad av expertutlåtanden, var det ändå inte speciellt svårt att komma till insikt att det var vare s...

Per Holknekt ledsagade mina steg till IHM för första gången. Gick dit i maskopi med en kille som kallades Paddy, vars övertygelse var att skolan var Sveriges Haaarvaaaaard. Av intervjun minns jag ingenting, mer än att nervositeten aldrig släppte på tåget hem. – Ta en penna, hörde jag på vägen ut. Jag fyllde hela handen. Väggarna, i dåvarande Slagthusets lokaler i Malmö pryddes av tidigare årgångar med hockeyfrisyrer, tuperat hår och axelvaddar. Som vimmelbilder tagna på en maskerad för dåvarande näringslivstoppar. Vi, åskådarna, studenterna, var framtidens plockepinn där huvuddelen av spelpjäserna hade siktet inställt på en enda sak, att pryda nästa vägg med förlåtande klädsel. Vi var till en stor del spillror, eller mänskliga kvarlevor ifrån IT-kraschens närvaro. I klassrummet hölls därför ett naivt och optimistiskt förhållningssätt taget ifrån bubblans barnsliga företagskulturer, livet är fullt av möjligheter, Stig-Helmer! Visst är det så. Vi listade internet som en möjlighet, i a...

Till toppen av sidan Till topp