När jag blir stor, ska jag inte bli politiker.

Det är en sak som jag är säker på. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera lite kring det här. Jag tror inte det är någon som missat att vi går till val i september (val även i maj till Europaparlamentet, något som säkert några missat). Överallt sker debatter, tal och diverse besök av partiledare och talespersoner. Jag tror inte heller någon missat de demonstrationer som genom förs på olika håll runt om i landet. Tårtor kastas, pizza faller från skyn, aktivister döms för misshandel, ja ni förstår. Demonstrationer för att de andra tycker fel och är dumma.

Enligt Wikipedia är en demokrati enligt föjande: Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där den politiska makten i (oftast) en stat utgår ifrån dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament.

Men, vart är vi på väg? Idag finns det många ”rätta” och ”felaktiga” åsikter. Den som röstar si eller så är en jubelidiot, bonnläpp eller manshatare. Det som många gånger glöms bort är att allas åsikter räknas, allas röst väger lika tungt. Det finns inget rätt eller fel, för det är upp till var och en som röstar. Problemet vi har i Sverige, är enligt min mening ett missnöje med hur saker och ting fungerar. Att kunna skylla sina motgångar och problem på någon annan är väl himla skönt. Invandrarna, nazisterna, kommunisterna, männen… Alltså, vad håller vi på med?

Debatten som är högaktuell just nu är huruvida Sverigedemokraterna ska få vara med eller inte. Många tycker att de är rasister, nazister, idioter och så vidare. Förra valet var det flertalet på Facebook som skrev typ ”om du röstade på SD så kan du ta bort dig från min vänner-lista, jag vill inte vara vän med sådana människor” Patetiskt tycker jag. Det vi glömmer är att det är såpass många som tycker att de frågor de tar upp är viktiga, att de ingår i vår riksdag. Att välja att ta avstånd ifrån de problem och åsikter, genererar uppenbarligen bara mer sympatisörer. Har någon någonsin försökt att ignorera en skrikande unge? Plötsligt har både det ena och det andra rivits ner, skriket blivit högre, och man kan inte längre ignorera det. Kanske är det dags att se över dessa frågor som de många gånger skriker högt för att lyfta fram? De kommer antagligen inte sluta skrika. Nu är det också dags för Feministiskt Initiativ att kandidera. Men älskade Sverige, varför blir vi inte bara bättre på denna fråga? Är det verkligen så att ett parti med mer eller mindre ett enda valfråga ska ingå i vår regering/riksdag? Jämställdhet. Uppenbarligen, beroende på utfall såklart. Men, det är ju något som är fel.

 Är det fel på dem som röstat eller på vårt system? Jag skulle vilja säga systemet, det vi ser i form av röster på exempelvis SD, även i detta val säkert på FI (historiskt röster på Ny Demokrati, Piratpartiet mfl) är ett missnöje rörande frågor som de andra partierna inte lyckats med. Själv röstar jag varken på den ena eller det andra av ovan nämnda. Men, många andra har gjort och kommer antagligen göra det. Är deras åsikt fel? Nej, den kanske inte heller är rätt, men det är deras röst, vilken vi alla är fria att lägga på det vi tycker är bäst.

Vem säger att min röst på något av de mer etablerade partierna är rätt? Antagligen tycker alla som inte röstar som jag, att min röst är fel. Men hur som helst så är det just min röst, mitt val och min åsikt. Och det är både min rättighet som skyldighet i ett demokratiskt land att rösta på det jag vill. För jag är en del av folket, och det är vi som bestämmer.

Som medlem i EU är det självklart också viktigt att delta i detta val. Regeringens mål med årets valdeltagande (hördes på radion förra veckan), är att nå 50%. Förra gången var det 46%. Skärpning! Inte ens hälften bidrar till vår representation i Europa!

Vill vi i Sverige ha en regering som verkligen representerar folket, så är det viktigt att delta, göra sin skyldighet i ett demokratiskt land. Om man avstår att rösta anser jag också att man avstår ifrån sin rätt att tycka och tänka om hur politiken ser ut i Sverige. Att avstå att rösta för att man inte vill ”stödja etablissemanget” eller liknande är ju ganska så urbota korkat, om jag får säga det själv. Då kan man ju vara säker på att resultatet blir fel. Sen är det ju också så, att oavsett vem som vinner så är det folket som valt. Om det nu är så att ”fel” parti får för många röster, så är det någonting i vårt samhälle vi måste göra någonting åt. Det är inte att likställa med att de som röstat är idioter. Kanske är det de som INTE röstat som kan placeras i den kategorin. Eller de som år efter år vill undantrycka oliktänkande. För hur var det nu med en skrikande unge? Jo det blir värre, och värre. Till slut står vi där med sönderslagna grejer och ett jädra oljud. Vad har vi vunnit på det? Ingenting alls.

7 maj 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp