Alla borde ha en Per i sitt liv

Jag har så väldigt många fantastiska människor runt omkring mig. Människor som på olika sätt inspirerar, stödjer, utmanar och tar hand om mig. Mina fantastiska föräldrar är två personer jag inte hade klarat mig utan. Min älskade pappa som utmanat mig att jobba bort stämpeln att vara pappas flicka, visa att jag minsann kan själv. Han som alltid utmanar mig med sina funderingar och tankar. Och mamma, min älskade lilla mamma. Hon som är så stolt att hon gråter. Hon som klappar mig på huvudet precis som när jag var liten, och säga att allt kommer bli bra. Och min älskade sambo. Han som gör mig tokig, som tvingar mig att se saker ur andra perspektiv. Han som tror på mig även när jag gör fel. Mina vänner som får mig att skratta, bli femton igen och att dansa på borden. Mina bröder som är typ stördast i världen, men som utan tvekan hade ryckt ut om lillasyster var i knipa. Och min föralltid lilla-lillasyster som är så olik mig att vi antagligen kommer från olika planeter, hon som får mig att bli så arg så jag skakar för att sedan säga nått korkat o allt är bra igen. Mina medarbetare som tack vare sin kunskap och sitt stora engagemang ger mig möjligheten att få uppleva stoltheten i de utrustningar vi gör...

Som sagt jag har så många fina människor runt mig, och för dem är jag så tacksam.

När jag var tretton så sa jag till min mamma att ’när jag blir stor ska jag bli VD för Volvo’. Jag visste knappt vad en VD gör. (Inte för att jag gör det idag heller). Än mindre visste jag nått om Volvo, mer än att det var ett stort företag som min pappa pratade gott om. Det jag visste var att min kusins sambo pluggade på Chalmers, Industriell Ekonomi, som många kom att kalla VD linjen. Min moster lovordade honom, han va så käck o bra. Sen fick han såna fina jobberbjudanden också. Alltså vilken kille. Klart jag också skulle gå den jäkla linjen. Kunde han så kunde jag. Man kan säga att jag slog ihop två saker som verkade bra. Ett plus ett lixom. Att drömmar och mål sedan ändras hör ju till.

Hur som helst, den person som just denna gång är värd att lyftas fram lite extra, är den där kusinens jäkla sambo, numera man.  Han har varit med på Concepts och min resa sedan start. Han är en fena på allt som har med att driva företag att göra. Styrelsearbete. Bokslut. Aktier. Emissioner. Bolagstämmor. Likviditet. Balans och resultat… Men det är inte bara det som gör att han är så viktig för mig.

Ni vet, grundregeln för de allra flesta människor är att man vill göra rätt. Löner, skatter, resultat, likviditet… ja allt vill man ska funka lixom. Som de flesta också vet så blir den där planen man planerat in i minsta detalj alltid fel. Man tvingas ändra på vägen. Justera. Improvisera. När likviditeten är ansträngd. Eller siffrorna inte riktigt visar det man vill. Det är då han den där Per, är som bäst. För när jag tycker att det går sådär, när saker är jobbiga, så säger han lugnt o fint att det löser sig. Att det inte är så farligt. Att andra har varit med om samma och det har gått bra. Han har alltid en plan, en annan möjlig väg att gå. Och framförallt ett lugn. Gör si eller så, och återkoppla sen. (Återkoppla och pedagogiskt är nog hans favorit ord. Och skalbart. Ibland undrar jag hur många gånger man kan skala nått innan skalet verkligen är av. Jag tror aldrig jag får svar på den frågan, jag försöker bara att skala på)

Nu ska ni inte tro att han är nått jäkla helgon, för det är han inte. Han är en jäkel på att ställa krav, driva på, utmana och göra affärer. Ibland är han rätt jobbig om jag ska vara ärlig. Men, jag hade inte fått Concept till vad det är idag utan honom. Och jag tror han tycker att jag ändå är rätt så okej ändå. Han har ju varit min chef i snart fyra år. Än så länge har jag jobbet kvar.

För mig på min resa har han varit en förutsättning. Jag har turen att få arbeta med honom och få del av hans kunskap och erfarenheter. Jag önskar att alla som driver företag eller gör karriär får möjlighet att ha ett bollplank på samma sätt som jag. En person som ger trygghet, inspiration och som tvingar en att lyfta blicken och se helheten. Någon som varit med om det mesta i företagarvärlden, och som inte stressar upp sig i onödan.  Det där med att stressa sköter jag nämligen så himla bra själv.

Alla borde faktiskt ha en Per i sitt liv.

26 september 2014
Till toppen av sidan Till topp