Kontrollmonstret inom oss

Jag är precis återkommen till Sverige efter tre härliga veckor i Frankrike. Kul att även vädret hemma varit bra så kommer många vara fyllda av energi och glada efter semestrarna. Kommer ihåg vilken energi det var efter förra sommaren! Jag tror vi alla behöver sol, värme och ett eller annat glas rosé.  

Vi välkomnades hem med en rejäl regnskur och trötta som vi var efter en bilturen hem, satt vi och slökollade på TV. Plötsligt hajade jag till över budskapet i en reklamfilm som handlade om något larmsystem till hemmet: nu kan föräldrar få ett SMS när ungarna kommer hem!  Ingen mer oro- tack vare det smarta hemmet kan vi nu ha full koll på om ungarna tagit sig hem från skolan! Härliga nya teknik! I samma anda kan du med hjälp av GPS-positionering hela tiden ha full koll på var ditt barn befinner sig för tillfället. Det känns väl tryggt och bra?

Men vänta nu… Är det verkligen sjyst att övervaka folk på det viset- även om de är barn?  Är det inte att inkräkta på ungarnas integritet? Enligt mig är det ytterst moraliskt tveksamt och dessutom förmodligen kontraproduktivt i uppfostringssyfte. Övervakningen av barnens minsta steg gör dem mindre självständiga, de kommer inte känna tillit, deras frihet begränsas.  

Jag mötte en lärare som berättade om föräldrar som ringer barnen flera gånger varje skoldag för att kolla att de mår bra. Vad är det för skräckfigurer som skymtar i varje buske, som gör att vissa föräldrar hela tiden måste ringa och kontrollera barnens välbefinnande? Sverige är ett av världens tryggaste länder. Kom ihåg det. 

Förutom det moraliskt tveksamma i att bevaka barnens steg i minsta detalj kan man även föreställa sig ett obehagligt missbruk av tekniken även i andra syften. Tänk en bortrest make som använder systemet till att få rapporter om när frun kommer hem om kvällarna. Eller hederskulturkontroll av döttrar. Det smarta hemmet känns vips mer slugt än smart. 

Det tillhör uppväxten att lova sina padres att vara hemma klockan nio, för att sedan dyka upp kring elva. Och det tillhör föräldraskapet att oroa sig för sina barn vid sådana tillfällen. Med den nya tekniken kan vi möjligen försöka få en känsla av kontroll över det okontrollerbara, skapa ordning i kaoset. Men känslan är blott falsk. Övervakning gör oss inte säkrare. 

Släpp taget, klipp navelsträngen och låt ungarna flyga. 

Stay gr8
Micke, mötesevangelist

11 augusti 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp