Riskanalysen tar aldrig slut

Jag har haft förmånen att jobba i projektform i snart 20 år, och nästan alla delar av alla faser har fått sitt värde ifrågasatt. Behöver vi verkligen en SWOT-analys, vi kan ju verksamheten? Kan man göra en nyttoanalys i ett projekt som uppgraderar företagets hård- och mjukvara? Är det nödvändigt att lägga tid på en WBS, vi kan väl gå direkt till tidplanen? Och så vidare….. Ibland har argumenten varit väl underbyggda, vilket lett till en konstruktiv (och ibland animerad) dialog som gett mig nya insikter. Ibland har det handlat om illa kamouflerad okunskap, eller en vilja att komma till skott med genomförandet eftersom det är mer belönande att arbeta än att tänka.
 
En av de moment som många har svårt att förstå betydelsen av är riskanalysen. Inte så att man vill hoppa över den, tvärtom är det en av dom delar i planeringen som verkar vara mest lättsåld. Men vi människor verkar ha svårt både när det gäller identifiering och analys av risker, och jag vill lägga skulden på modellerna. Eller rättare sagt, dom som säljer modellerna. Oavsett om vi använder Minirisk, Maxirisk, FMEA, Ishikawadiagram eller något annat verktyg så kokar det hela ner till detta: det finns ingen modell i världen som kan ersätta tänkandet, men när det kommer till riskanalysen verkar människan ha lätt för att stänga av. Vi tenderar att blunda för dom svårbedömda eller svårlösta riskerna, eftersom vi inte vet hur vi ska hantera dom och inte vill exponera vår osäkerhet. Hade jag vetat hur man kommer åt detta på en tvåtimmars inspirationsföreläsning hade jag varit en rik man, men jag tycker mig se ett mönster i resonemanget:
 
Steg 1: Det kommer inte att inträffa, a.k.a. ”Var nu inte så negativ!"
Steg 2: Om det inträffar så har de ingen inverkan på projektet, a.k.a. ”Vi har koll på det.”
Steg 3: Vi kan ändå inte göra något åt det, a.k.a. ”Kom igen nu, visa lite can-do attityd!"
Steg 4: Vi hade kunnat åtgärda det om vi blivit informerade, a.k.a. ”Det var inte vårt fel, låt oss nu se framåt!"
 
Den jobbiga sanningen? Det finns inga ändliga riskanalyser om du inte har oändligt med tid och resurser. Det vi som projektledare måste få våra beställare att förstå är att projektet alltid kommer att innehålla osäkerhet som inte kan planeras bort. I slutet av projektet vet vi exakt hur vi skulle ha gjort, men fram tills dess måste båda parter lära sig att leva med projektets kardinalregel: shit will happen! Men det betyder inte att vi kan hoppa över riskanalysen och bli djungelkrigare, tvärtom. Vi måste göra riskanalysen i planeringsfasen, och sen göra om den under hela projektet. Inte riva av den i planeringsfas, bocka av i projektmallen och arkivera.
 
"Planning is an unnatural process. It is much more satisfying to do something and the nicest thing about not planning is that failure comes as a complete surprise rather than being preceded by a long period of worry and depression”
Sir John Harvey
 
20 maj 2016

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp