// //

Blogginlägg av Lars Einar Engström

Lars Einar Engström

Författare, krönikör och föreläsare. Under många år har jag arbetat med ledarskap, organisations- och ledarutveckling kring framtidens kompetens i flera länder i Europa.

Penningkarusellen ni ser i arbetslivet är bara girighet, ingenting annat. En dödssynd således. Varifrån kommer missuppfattningen att ju mer vi betalar i löner och bonusar, desto bättre, mer kompetenta, människor kan vi anställa? Är det bonusgängen på företag och banker som omhuldar dessa skrönor, för att kunna berika sig själva?  Här föreligger en djup brist i förståelsen om människan behov och agerande. Pengar är en hygienfaktor, inte en motivator, och har ingenting att göra med hur majoriteten av dina kollegor presterar. Din lön kan du vara nöjd eller missnöjd med, lönen är inte ointressant, du ska leva på den, så den måste vara rimlig, skälig, men… En människa som får ökad ersättning är nöjd en hel vecka, kanske två, sedan börjar det gnaga igen, borde jag inte ha liiite mer med tanke på vad Staffan tjänar?  Pengar har ingenting med motivation och arbetsglädje att göra. Visst, på kort sikt, kan du få en människa/grupp att prestera mer, arbeta över, ta i lite extra etc om gruppen s...

Vi går hårda tider till mötes, åren 2013 -2015, kanske ännu längre, ser mörka ut, enligt expertisen, och arbetslösheten i världen slår alla rekord. Även i Sverige ökar varslen och allt fler förlorar sina arbeten. Dystert. SÅ vad gör vi om inte sotdöden är ett alternativ? Framförallt behöver vi inspirera unga människor till entreprenörskap och skapa goda möjligheter för små företag att kunna växa och bli större. Det där har ni hört förut, men det är faktiskt där som jobben måste komma. Storföretagen är inte att lita på. Dessa lägger ut produktion, kundservice etc där den billigaste arbetskraften och de lägsta skatterna finns. Allt sedan Mona Sahlin upptäckte att det är tufft att driva eget, på 1990 talet,(hon gav upp) till att Maud Olofsson körde mantrat ”de måste bli lättare att starta eget” på 2006 talet och framåt har många småföretagare väntat på att något radikalt skulle ske. Detta har, så vitt jag vet, ännu inte inträffat. Vårt hopp står nu till Annie Lööf, regering och riksdag...

Björn Afzelius skrev på omslaget till sin samlings-cd, Afzelius, den röda tråden, 1998: ”Rasismen är ingen epidemi eller influensa som plötsligt drabbar oss kollektivt. … Den försvinner heller inte genom lagstiftning, för tanken är alltid fri. Det är en privat daglig kamp som måste föras i såväl små som stora situationer. … Kämpar man emot har man åtminstone hållit rent framför sin egen dörr.” Ja ni vet det där med VI och DOM. Som sagt, det gäller att hålla rent framför dörren, men det är svårt. Frågan är vad det är vi skall sopa bort? Från vaggan till graven tränas och drillas vi i att tänka, VI och DOM. Hela uppfostran, skolsystemet, idrotten, arbetslivet, ja själva samhällets grundvalar verkar vila på VI och DOM. Kanske skulle systemet falla annars, och vi skulle bli desorienterande i det kaos som sönderslagna strukturer ofelbart leder till. Måste vi människor alltid ha en ”fiende” om det så bara är grannen som köpt en ny gräsklippare? Gräsklippare?! Ja just det, den finns där, i...

Två rapporter har kommit de senaste veckorna.  1. Institutet för arbetsmarknads- och arbetspolitisk utvärdering, Ifau, presenterar en rapport med det ödesdigra namnet: ”Måste man välja?” (2012-11-27). Alltså välja mellan karriär och/eller barn. För det visar sig att: Högutbildade 45 åriga män tjänar 40 % mer än kvinnor med samma utbildning. Var tredje kvinnlig ekonom anser att föräldraledigheten påverkat hennes karriär negativt. Det är ingen skillnad i synen på jämställdhet mellan män födda 1945 och män födda 1962.  Männen står för 70 % av hushållsinkomsten.  Inte mycket nytt där. Eller? Boven i dramat är enligt rapporten barnen. Dessa avkommor som stjäl tid och kräver arbete. Av kvinnorna alltså. Inte av männen. Men föräldrar födda på 80 talet är väl annorlunda, där flödar väl jämställdheten så att den inte ens är värd att diskutera? Nix. Tvärr. Ingenting tyder på det. Även i dessa grupper ser vi löneskillnaderna, kvinnor som tar större delen av hemarbetet och föräldraledigheten oc...

Ja, vart är dom? Kvinnorna som ska sitta i styrelser och ledningar? Kvinnorna som ska ta över när vi börjar rekrytera utifrån kompetens istället för utifrån kön. Ja, svaret är att dom finns överallt runtomkring oss. Det är bara att se sig omkring och utvidga nätverket. Jag har tidigare skrivit om engagemanget och entusiasmen som jag mött på KTH i Stockholm (finns även på Chalmers i Göteborg) där unga kvinnor är positiva och snart redo för större uppgifter. Kanon för framtiden!  Men vart är dagens svenska kvinnor, förebilder, som likt Anne-Marie Slaughter eller Julia Gillard (googla grabbar) kliver fram och säger ifrån ordentligt? Det händer nämligen ingenting, vad gäller styrelser och löner, enligt SCBs (Statistiska Central Byrån) rapport som presenterades 2012-11-06. I Sverige finns ett antal databaser med kvinnor på olika nivåer som kan anlitas och anställas nu. Regeringens initiativ Styrelsekraft är ett exempel och det finns många andra privata aktörer. Själv har jag numera ett s...

300 personer tar livet av sig varje år, på grund av mobbing på arbetsplatsen, enligt Jobbhälsan (www.jobbhalsan.se) och 8 av 10 av de mobbade på våra arbetsplatser är kvinnor, enligt Arbetsmiljöverket (www.av.se). Siffrorna förskräcker, är det möjligt? Men låt oss inte fastna i siffror. Det här är en fråga vi sällan pratar om, och varför skulle vi? Det är både obehagligt och jobbigt och som kollega och inte minst som chef, har jag ju ett ansvar. Jag måste agera. Jag måste vara tydlig och säga ifrån, utreda. Det är roligare att prata om mig och min utveckling. Gå på seminarier med någon het innecoach som berättar om hur jag kan utvecklas och bli vad jag vill bara jag tänker positivt. (Oss emellan, det kan jag inte, coachernas budskap är inte sant.) Vem blir mobbad och utfrusen på din arbetsplats?Ja, inte är det du och jag, det är någon annan. Någon som inte är exakt så som vi förväntar oss att ”man ska vara” någon som ”inte tycker som oss andra”, någon som tillhör ”dom andra”. Känner...

Det är kul att bli chef. Fint med nytt visitkort, högre lön och kanske, kanske, eget rum?! Sedan är det bara att sätta igång och leda. I bästa fall har du till och med ledaregenskaper! Det är få förunnat, att ha ledaregenskaper alltså, men till chefsarbeten är det många som känner sig kallade. Då undrar jag, påverkar chefen sin omgivning? Ja absolut och inte bara den närmaste omgivningen utan hela företaget. Och inte bara det egna företaget utan även relationer till partners, media och inte att förglömma, kunderna och nästa generations chefer/ledare. Framförallt den högste chefen, men inte bara hon/han. Alla nivåer i en pyramid påverkar varandra.  Skandalerna i arbetslivet avlöser varandra. Det har de i och för sig alltid gjort. De senaste åren har vi sett, inom såväl privat som offentlig sektor, hur det myglas med pengar och i affärer. Det kan vara underliga fakturor för vägbyggen, eller starka män inom den kommunala sektorn som halkar omkring i träskmarkerna och anlitar brorsan, e...

Är vi på väg att alldeles tappa kontrollen över våra liv? Och våra barn? Köpa prylar och laga mat, göra småflickor till modeller och uppträda som sminkade ”låtsasvuxna” artister. TV tablån fylls av allsköns meningslösa tävlingar som sägs ska ”ge folk vad folk vill ha”. Fördumningen tilltar och apatin breder ut sig. Jag konsumerar, alltså finns jag. De multinationella bolagen tränar oss i att tänka rätt, köpa rätt och bli goda konsumenter. Hamiltonfilmen är det senaste exemplet på aggressiv produktplacering. TV bolagen står i kö för att köpa nästa till intet förpliktigande såpa uppbackat av något företag som under underhållningens täckmantel vill kränga ännu något som vi inte behöver. Och det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Alltså måste barnen drillas in så tidigt som möjligt i ett köpbeteende och avskärmas så effektivt som möjligt från sina föräldrar. I USA inom marknadsföringsbranschen kallas föräldrarna för ”gatekeepers” dvs. de som står i vägen för barnens krav på köp a...

Efter att ha föreläst och haft möten med olika företag i USA, ett antal gånger, (nu senast i New York och Boston) slås jag främst av hur lika vi är när det gäller diskussioner kring ledarskap, organisationsutveckling och jämställdhetsfrågor. Det är delvis naturligt eftersom vi i Sverige (skandinavien) är uppfödda på amerikansk managementlitteratur och vi lyssnar gärna på diverse amerikanska gurus inom området.  Vi kan naturligtvis ta till oss den otroligt positiva attityden, ”allt går”, som USA står för även i svåra ekonomiska tider. Och vi behöver det, inte minst nu när mörkret börjar falla och vintern är på gång. Däremot är det tveksamt om deras enorma tro på individen utifrån, ”ensam är stark”-begreppet, fungerar. Det är ju och har alltid varit en lögn. Det finns några exempel på den ”ensamma starke mannen” som har lyckats, där som här, men inte är de i majoritet. Faktum kvarstår, det är i teamet, gruppen, i samspelet, som vi kan nå fram och skapa nya företag. Kreativitet sitter ...

Jag är ofta ute och talar på seminarier om sexismen och dess följdverkningar i arbetslivet. Kommentarer ute bland åhörare kan vara: Tja lite sexistiska är vi väl alla. Lite så där till vardags. På ett seminarium som jag deltog i definierade jag ordet ”sexist” som en man som tycker sig vara mer värd som människa, vara bättre och ha mer rätt till makt och högre lön än kvinnor. Många män, men även kvinnor, log igenkännande. Det är tur, sa jag att jag inte är rasist också, vände mig om och tryckte fram nästa powerpointbild. En kvinna i församlingen räckte upp handen och ställde mig frågan:Vad ser du för skillnad på en sexist och en rasist? Ja, du! En sexist är ju någon, en man i det här fallet, jag, som tycker att jag är bättre än kvinnor eftersom jag är man och en rasist det är ju någon som tycker att han eller hon är bättre än en annan människa på grund av hudfärg eller liknande, det är ju en enorm skillnad… tror jag, liksom, typ, i princip… Och där tog luften slut. Vad var det för sk...

Nu när semestern är över och deckarböckerna är utlästa kan det kanske passa med något matnyttigt? Lotta Snickare (som tillsammans med Liza Marklund skrev boken ”Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”, 2005) är forskare på KTH i Stockholm och blev klar med sin avhandling i maj. Den heter ”Makt utan magi”, och är en synnerligen intressant läsning. Faktiskt lika spännande som mord i Fjällbacka eller på Sandhamn. Snickare har valt att betrakta chefskap som ett yrke och hon har tittat på chefers yrkeskunnande, utifrån den aspekten. Hon gör även en genomgång av tidigare forskning som bl.a. visar att det inom, ledarskapsforskningen, inte finns någon gemensam uppfattning om vad begreppet ledarskap innebär. Hon frågar sig bl.a.; Vad gör chefen? Vad bör hon/han utvecklas i? Och går igenom begrepp som ”tyst kunskap” dvs. kunnande som är undermedvetet och inte går att kommunicera. Intressant är, när Snickare tittar på forskning de senaste 50 åren och konstaterar at...

Jag har varit ute och rest och fått lära mig, handgripligen, skillnaden på flexibilitet, kundvård och skillnaden på att vara kund på ett statligt bolag i utförsbacken och ett privatägt bolag på väg upp. Jag kommer till Arlanda och skall resa till Göteborg. Mitt möte i Stockholm har slutat tidigare än beräknat och jag är alldeles för tidig. Då upptäcker jag att det bolag (Skandinaviskt) som jag bokat biljett med (ekonomibiljett) har en avgång som faktiskt går en timme tidigare än den flight som jag bokat så jag hastar fram till biljettdisken alltså, inte incheckningen, utan den för försäljning och kundvård avsedda plats i ena hörnet av terminalen. Det skandinaviska flygbolaget delar denna yta med ett norskt flygbolag och det är inga väggar emellan. Jag frågar personen på det statliga bolaget om jag kan boka om min biljett. Människan tittar på biljetten, inte på mig och säger att i och för sig skulle det gå, men jag är för sent ute, fortfarande inte en blick på mig, inte ett bemötande...

Det är med viss undran och oro jag läser Sverigestudien som nu kommit för 4:e året i rad. Studien är ett initiativ från Preera, Skandia, och Volvo IT. Dessa företag säger sig vilja ”bidra till en ökad förståelse för samhällets utmaningar genom att tillföra kunskap om svenskarnas värderingar”.  Många intressanta fakta, men jag fastnar för två som jag tycker är mycket värda att notera, kundtillfredställelse och ärlighet. 46 punkter som är viktigare än kunden   Inom såväl privat som offentlig sektor rankas de ”anställdas hälsa” som det viktigaste på en arbetsplats och på andra plats kommer, inom det offentliga ”erkännande av arbetstagarens prestation” och, inom det privata ”humor och glädje”. Ja det är ju viktiga områden, ingen tvekan om det. Det oroande är att ”kundtillfredställelse” kommer först på 47:e plats. Det innebär att vi svenskar har 46 punkter som är viktigare än kunden och det betyder, enligt mig, att vi har glömt vem som betalar våra löner.  Nej, det är inte ”företaget”, n...

Lönegapet mellan kvinnor och män är ett årligen återkommande diskussionsämne. Inom vissa kretsar alltså. Låt oss inte lura oss själva nu och tro att det på allvar är ett område som fackföreningar och arbetsgivare är intresserad av på riktigt. Det är de inte, men frågan brukar dammas av ibland, en gång om året, och då sägs det: Detta måste vi göra någonting åt. Och tiden den går. 1947 infördes ”lika lön för lika tjänst” för statligt anställda, på papperet alltså, och 1960 slog ”arbetsmarknadens parter” dåvarande SAF och LO fast att ”slopa kvinnolönerna” och kvinnor ansågs nu kunna utföra ett arbete nog så gott som en riktig karl. Och 1994 blev löneskillnader beroende på kön är förbjudet, enlig lag. Inget intresse? Jamen, dettta har ju debatterats i många år? Absolut, men om intresset fanns på riktigt, så skulle löneorättvisor har fixats till för många år sedan. Vill ni veta sanningen? För oss män är detta i grunden en icke fråga. Lika lön för lika arbete? Är det inte självklart? Men ...

När jag rensade i diverse texter i min dator hittade jag ett antal citat från 2006. Det är ju några år sedan, men jag tycker ändå att de är tänkvärda, på olika sätt. Observera att några av personerna är inte kvar på samma företag idag. Kvinnor är dåliga på att ta för sig, de borde lära sig att förhandla som män.Peggy Bruzelius, styrelseproffs (SvD 2006-8-29) … dessutom måste man ha stöd hemifrån. Hade jag inte fått stöd av min man hade det inte fungerat alls.Mia Irborg, Nordenchef 3Com (IT Branschen Nr 2 2006) Jag har aldrig försökt rekrytera kvinnor, utan jag vill hitta de bästa. Då har det blivt hälften-hälften.Gunnila Nordström, Kinachef SonyEricsson (Metro 2006-02-20) … jag har funderat på varför kvinnor inte kommer hela vägen. Hur man än vrider och vänder på det kan familj och barn vara en orsak, dels för att ens egna värderingar förändras när man får barn, dels omvärldens.Åsa Gustafsson, affärsområdeschef, GNT (SMG) (IT Branschen Nr 2 2006) Enda sättet att nå lika i karriären ...

Sidor

Till toppen av sidan Till topp