Blogginlägg av Lars Einar Engström

Lars Einar Engström

Författare, krönikör och föreläsare. Under många år har jag arbetat med ledarskap, organisations- och ledarutveckling kring framtidens kompetens i flera länder i Europa.

Melbourne 2015-07-29 Börjar dagen med en omelett som ser ut att vara gjord på 6 till 8 ägg. Under äggen ligger en halv rostad limpa. Och vadå? En riktig karl måste äta en ordentlig frukost för att klara sig ända fram till lunch.  Efter drygt halva omeletten känner jag att enough is enough, som vi säger här i Melbourne. Efter att ha läst 11 sidor av morgontidningen (papperstidning alltså!) så känns det tungt. Framsidan handlar om sexuella trakasserier på arbetsplatser, denna gång inom politiken och kvinnor som inte vågar anmäla eftersom dom vet att det skadar, ja stoppar, deras karriärer. Och sedan fortsätter det, sida efter sida i tur och ordning: politiker och misstänkta mutor, striden om giftermål för människor av samma kön, katolska kyrkans uppmaning att stoppa material i skolorna som handlar om homosexualitet, rasismen inom samhället och inte minst inom sporten, övergrepp och våld inom familjen och kopplingen till självmord för att avslutas på sid 11 med pedofiler på nätet. OMG....

För lanseringen av min nya bok, Stand up, Be a Real Man, styr jag strax kosan till Australien, ett land, en kontinent, som en del människor jag mött tycker är som Europa, och ändå inte. Jag tänker då inte på djur och natur, utan på människorna i städerna. Människorna känns europeiska, som om människor i Europa är lika. Yeah right. Jag tillbringade två månader i Melbourne 2010, när vi lanserade utställningen ABBA World och upptäckte att, jovisst, australiensare är trevligt folk. Delvis "lika" oss europer, i vissa värderingar, delvis inte, men visst, vi och dom har en del utmaningar av samma sort. Kvinnofientligheten, HBTQ frågorna och flyktingpolitik. Om än med vissa skillnader. Jo, vi har kommit lite längre vad gäller dom där frågorna. En kamratkvinna såg titeln på den nya boken (se ovan) och sa: Den där titeln kommer inte feministerna att gilla, eftersom många män tror att "riktiga män" är sådana som sätter kvinnor "på plats".Månne det, men boken är inte skriven för "feministerna",...

I en artikel i SvD (papperstidningen, 2015-05-31) presenteras forskaren Simon Elvnäs slutsatser angående chefer och ledarskap. Rapporten är värdefull eftersom Elvnäs och medarbetare använt s.k interaktiv forskning dvs man har observerat, suttit med i rummet, och filmat chefer ute på arbetsplatser. Under fem år, 3.500 timmar och 400 chefer i olika branscher. Hyggligt stort material!Intressant är bl.a att vi chefer tror att vi agerar på ett helt annat sätt än vad vi faktiskt gör. Och vi tror att medarbetare vill ha något som de inte vill ha. Exempel: Chefer tror att medarbetare vill ha instruktioner, information, diskussion och att man reflekterar tillsammans. Medarbetarna vill ha återkoppling och feedback. Cheferna tror att de ägnar 40% av sin tid till just återkoppling, men i själva verket så är det endast 2% av tiden som används till detta. Detta om Elvnäs. Såväl chefer, som forskning i allmänhet, har vetat, så länge jag kan minnas, (och de är länge) att människor vill bli sedda oc...

Hur ser det ut egentligen med moralen i näringslivet och statliga bolag? (och kommuner, Göteborg och byggbranschen icke att förglömma.) Jo, jag vet, skandaler och ekonomisk brottslighet har funnits i alla tider, men jag har en känsla av att det blivit mer accepterat. Att göra "smarta affärer". Kanske. Känns i alla fall som det är dålig med konsekvenser när någon begått kriminella handlingar. Åtminstone så är det väldigt sällan någon fälls. Jag minns när en skolkamrats far förskingrade pengar på sin arbetsplats. Skandal hemma i byn. Länge sedan nu. Jag tror han tog minst en hundring (100 sek) från dagskassan. Skandale grande! Men det där var länge sedan. Nya tider nu. Vem tar en hundring? Om det inte är minst sex nollor i summan. Vilket det ska vara i avgångsvederlag för det får du vare sig du säger upp dig själv eller får sparken. Om du sitter nära makten alltså, inte annars. Jag känner folk som blivit mångmiljonärer på just avgångsvederlag. Men nu. Senaste veckan går pressarna varm...

Nu har fler och fler ”skaffat sig” en rom. Denne benämns oftast som ”min rom” och sitter alltid på samma plats varje dag där jag, vi, du går förbi, på väg till arbetet eller till affären. Jag har en rom i Stockholm. En snäll en. Men tyvärr, för romen i fråga, så är jag inte så mycket i den staden nuförtiden. Mindre klirr i kassan. Det var när jag fikade med Monica på Sheraton som jag berättade om min rom. Hon sa: Jag har också en, det har alla nuförtiden. Har dom, sa jag, alla, verkligen? Nej, sa Monica, inte människorna som hatar och spottar, men vi andra. Berättade för min fru, sedan, när jag kom hem och hon sa igenkännande: Jovisst, jag har också en som sitter vid St Eriksplan. Där ser man, tänkte jag, aldrig får jag vara först med en nyhet. Och jag ger pengar, ibland, som det heter, om jag har några kronor på mig, som det heter. Men inte varje gång, jag vill ju inte skämma bort henne, romen min. Men Nota bene! Jag ger alltså inte till vilken rom som helst. Min rom sitter förrest...

Småföretagarna ska bli landets räddning. Det säger dom alla. Politiker, från höger till vänster. Dvs kan du inget annat lille vän så starta en egen firma! Och bidrag kan du få. Hen kan få en massa pengar, coachning, kurser, seminarier, handböcker och staten ser till att du är försörjd den första tiden. Så du har penningar till filmjölken. Vissa krav dock: Du ska ha fyllt 25 och vara i behov av fördjupat stöd. Du kan ha en funktionsnedsättning. Vara 18 och stå låååångt ifrån arbetsmarknaden. Delta i jobb- och utvecklingsgarantin. Du kan… VÄNTA lite här nu, säger jag. Starta eget om du inte får jobb? Är det ett seriöst alternativ? Är det inte i själva verket en förolämpning mot oss som har startat eget utifrån en idé, en produkt, en entreprenörsläggning (vad nu det är) en drivkraft, en vilja att: Ta fram förslag, sälja in, genomföra, följa upp, fakturera, betala räkningar, skaffa fler kunder, sälja, sälja sälja. Passar alla till att starta eget? Har ni pratat med någon arbetsförmedlar...

Bättre att vara frisk och rik, än fattig och sjuk.Bättre leva i en demokrati än i en diktatur.Bättre att sköta sig själv och strunta i andra.Bättre vara solidarisk än att... Ja, vadå? Ordspråken är många. Men visst, rik och frisk, är det bästa. Är det inte sant, så säg! Här i Belgrad känner jag mig faktisk rik. Ska bo här en månad och skriva och föreläsa. Rik? Ja! Allt är ju sååå billigt! Och människorna är ju sååå glada om jag handlar något. Och solen skiner, både på mig, när jag tar förmiddagslatten, och på barnen som tillsammans med sin mamma gräver i soptunnorna på andra sidan gatan. Kontraster. Nyss var det en hund och två katter där och grävde. Det gäller att vara först för att få godbitarna. Men, som sagt, rik är jag idag! Trots flyktingkatastroferna i dödens hav, och att EU i osoldaritetens namn stänger gränserna så kom jag att tänka på det där med priser och billigt och att det är lite grand som att åka till Thailand. Utan all annan jämförelse. För där är det oxå billigt me...

Sen jag blev hipster har mycket roligt hänt! (Se Jag en hipster, IHM bloggen) Och Jag kommer allmer in i hipsterkulturen och förstår vad som gäller. Jag känner också hur jag utvecklas som människa. Köper hipsterlitteratur och hipster böcker. Jag vill ju vara uppdaterad och inte framstå som en relik från igår. I Belgrad ska jag föreläsa under en månad, om mångfald och jämställdhet och fördelen med "mixade" grupper, på alla nivåer på ett företag eller en organisation. Om ledarskap och samarbete kopplat till kompetens och lönsamhet. 250 bokade tll min första öppna föreläsning i Nove Sad. 250 Serber? Madre mia. Det är väl en sak att föreläsa för godagspiltarna på Manhattan, men det här är på riktigt. Det är bara 15 år sedan Nato fällde sina bomber över landet.  Men nu har jag helg och tänker mig att hänga på något coolt hipstercafe eller restaurang. Var hittar jag en sådan? Söker på nätet men oklart vad som är vad. Så jag traskar iväg till Tourist and Information officina. Möts av äldre...

Tänk om det finns ett samband mellan ordning och reda, komma i tid, leverera, hålla vad man lovar och framgång, för dig, mig, alla och ja, för hela länder. Framgång för jobb och mänskliga rättigheter. Det är lätt att göra sig lustig över tomtenissorna som kommer i tid, kanske till med innan utsatt tid, till ett möte. Herregud, har dom inget liv?! Och tyskarna, dessa effektivitetsmaskiner, vad har dom för roligt egentligen? Jobba och jobba. Kan det vara något att sträva efter? Det måste ju finnas tid till annat. Förverkliga sig själv till exempel. Yoga kanske. Eller läsa Gettys bok" Hur du blir miljonär". Så kan man börja, kapitel 1, slå sig till ro, hälla upp ett glas vin och se vad gubben har för tips. Men, men. Tråååkigt, boring. Han skriver om arbete och om att spara. Hur kul är det på en skala från ett till tio. En fyra kanske.  Nä, det där är ingenting för en svensk. Omedelbar behovstillfredställelse ska det vara. Allt nu, annars kan det kvitta. Leverans inom 1 timme max. Spara...

Leif GW Persson sa en gång i en intervju, att det bor fler kriminella på Östermalm i Stockholm, än i någon av de vanligen utpekade förorterna med många invandrare. Och kanske har han rätt i det. Problemet är bara att vi skiljer på brott och brott och våldsbrott, som trots allt är färre på Östermalms gator, är givetvis värre än ekonomiska brott. Det är dessutom lättare att se om någon är skadad än att kunna blicka in i det mönster av olagliga transaktioner som förkommer i arbetslivet, må det vara statliga, kommunala, privatägda, börsnoterade företag eller stiftelser och organisationer.  Jag pratade med en kompis, som blivit rik som ett troll, häromdagen, vi tog en latte på café Selfie i Stockholm och hon berättade att: ”Jag har sett många konstigheter inom de flesta områden i arbetslivet, jag har ju suttit i bolag där man fakturerat ut pengar utomlands, suttit i styrelser i stiftelser där kreativa omfördelningar genomförts, varit på företag som gömt optionerna i främmande land, vet k...

2011 fick Arbetsmiljöverket (AV) i uppdrag av regeringen att ”utveckla och genomföra särskilda insatser med syfte att förebygga att kvinnor slås ut från arbetslivet på grund av arbetsmiljörelaterade problem”, eftersom kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av arbetssjukdomar. Hösten 2014 fick myndigheten ett tilläggsuppdrag, att ta fram informationsmaterial, filmer som beskriver erfarenheter och kunskap som sammanställts. (se www.av.se) Rapporten är mycket intressant. Och skrämmande. Arbetsmiljöverket kan konstatera efter att bl. a ha: inspekterat 4100 arbetsställen, tittat på villkoren för kvinno- och mansdominerade verksamheter i 65 kommuner och samtalat med 2600 arbetsgivare att (OBS! mina formuleringar och mina kommentarer nedan, utifrån AVs slutsatser): Eftersom mannen är normen, i såväl samhället i stort som inom arbetslivet, så värderas kvinnors arbeten lägre och kvinnors arbetsmiljö blir följaktligen ganska ointressant. Arbetsmiljörisker? Jo, men en pigg och glad kvinna...

Det finns en väl bevarad myt om att vi svenskar är ett sjusärdeles duktigt och kreativt folkslag. Många av oss har fått lära sig det i skolan, av media och naturligtvis av våra föräldrar. Det visade sig nämligen på 50 och 60-talet att vi låg före resten av Europa inom de flesta områden. Det gav skjuts in på 70 talet, men sedan började ”dom andra” komma ikapp och även gå förbi. Svensk industri blomstrade under några decennier, Europa skulle byggas upp efter andra världskriget. Nämligen. Vi behövde folk till industrin, det flyttade in italienare och finska medborgare till Sverige. Och andra. I tusental. (På tal om stål. Stålet var ju bra att exportera både under första och andra världskriget, vi hjälpte ju nazisterna med järnmalm och det fick nästan nazisterna att vinna kriget, kanske blivit så om inte ryssarna hade hjälpt oss och spöat Tyskland?) Men i allafullafall. Byggandet, miljonprogrammen, det sociala folkhemmet, skolan etc. Kort sagt vi låg före. Och det var ju inte speciellt ...

Så här tycker jag. Din cv är inte särskilt intressant att prata om när du träffar en konsult. Du är där för att hon tyckte att den var intressant. Uppmaningar som ”berätta om dig själv”, betyder inte att du muntligt ska dra din cv. Nu ska du istället fokusera på två saker: att ge en så bra bild av dig själv som möjligt, alltså din personlighet, och att ta reda på allt du vill veta om företaget som söker nya medarbetare. Men kom inte dit tom på kunskaper. Jag träffar fortfarande sådana som säger att ”jag vet ingenting” om företaget eller ”tyvärr så hann jag inte titta på hemsidan”, då hamnar du på minus. Helt i onödan. (Men okej då, en del konsulter kan inte släppa din cv så låt dom borra i den då, konsulten är ju ett hinder som måste forceras.) Så berätta om dig själv och hänvisa till din cv, citera inte, hänvisa, och berätta vad du faktiskt gjort på dagarna. Ibland säger någon till mig, ”ja jag var projektledare och du vet ju hur det är!” Fast det vet jag ju inte. Projektledare kan...

En journalist från en stor affärstidning ringde och ville ha ett expertutlåtande, och ja, vem är jag att säga nej till en sådan förfrågan? Dessutom är jag ju expert. På lite av varje.  Enligt journalisten har ”en forskare” i USA (Stanford) kommit fram till att ledarskap ska vara ”coachande” och att det är framtidens melodi! Wow! Tänker jag. En forskare?! Hua! I USA?! På STANFORD?!! Fantastiskt!  Och Coachning, hm, intressant verkligen år 2015…  Håller du med, frågar journalisten? Tja, vad svarar en expert som jag på det? Ja, säger jag, det låter väl bra, beroende på vad man lägger i ordet coachning och, naturligtvis också på vilken fas ett företag befinner sig i, annars har ju jag skrivit om Management by Fear på IHM bloggen, säger jag, det tror jag inte på, men det fungerar. Ja, just det, säger journalisten, tror du på att det går att skrämma medarbetare och i så fall, tror du forskarna som pratar om ” det nya ledarskapet och coachning” pratar bullshit? Och då hör jag mig själv säg...

Jag satt och funderade ett tag på vem jag egentligen är, var, har blivit, ska bli. Kom inte på något bra svar, så i julas bestämde mig för att det måste hända någonting nytt. I mitt liv. Jag bestämde mig för att bli hipster. Sagt och gjort. Jag lät skägget växa, skaffade en hipsterluva och googlade på ordet hipster.  ”En hipsters yttre kännetecken är vintage-kläder, gärna (ironiskt) inspirerade från det som av medelklassen upplevs som underklass: joggingbyxor som vardagsplagg, räfflade undertröjor etc.” (Ironiskt? Etc?) En hipster, läste jag vidare, skulle dock aldrig erkänna sig som hipster eftersom detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas. Hipsters bara ”råkar” manifestera sin exklusivitet genom att klä sig och bete sig på exakt samma sätt.  Aha! Inte svårare än så alltså, gamla paltor har jag gott om. Det är som när vi skrattade åt kineserna förr i tiden när dom alla hade likadana kläder. Fast dom förnekade ju inte det precis. Nu förstår jag du...

Sidor

Till toppen av sidan Till topp