Slöfockar och mufflare

Jag sitter på Stockholmskontoret och läser ditten och datten, på arbetstid alltså, för att uppdatera mig om vad ni har för er därute i livet. I Universums karriärbarometer för 2014* läser jag att ni, människor, vill (ha): 

  1. Balans mellan yrkesliv och privatliv. 
  2. Bli utmanade intellektuellt eller genom konkurrenspräglad miljö. (Konkurrens på arbetsplatsen är bra för då finns det en vinnare. Obs ironi.)
  3. Vara trygga och säkra i sitt arbete. (Då är kanske inte konkurrens på arbetsplatsen så bra? Obs inte ironi.)

Och lite annat vill ni också ha för att trivas, men den s.k. livspusselfrågan kommer som nr 1. Så livspusslet måste lösas!

En kamrat inom ”Wallenbergsfären” brukar säga att det där med 6 timmars arbetsdag, det är ju redan ett faktum, så varför håller politikerna (läs Miljöpartiet, Vänsterpartiet)på och tjatar om det där? Livspusslet, säger jag, livspusslet. Jag har väl i och för sig hållit med honom när det gäller vad människor gör på dagarna, men ändå tyckt att han överdrivit något. Men döm då om min förvåning när jag i tidningen Metro (2015-01-07) läser att ett flertal rapporter, ”samstämmig forskning” visar att vi ägnar flera timmar av arbetsdagen till att ”låtsasjobba”. Forskaren Roland Paulsen vid Lunds Universitet har skrivit boken ”Empty Labor: Idleness and workplace resistance” där han berättar att många ägnar halva dagen åt privata aktiviteter och i snitt ägnar anställda två timmar om dagen åt att slösurfa, boka resor och privata samtal. Slösurfa?! Att nätsurfa är väl i sig en aktiv handling?

Två timmar om dagen i snitt? Med andra ord, 6 timmars arbetsdag! Då torde väl livspussel frågan vara nära sin lösning?

Och nej, den privata sektorn är inte bättre än den offentliga. Kålsupare är vi alla. Således.

Den främsta anledningen till att det är på detta vis (vofför gör di på dette vise) är att chefen inte vet vad medarbetarna gör. WTF!

Och dessutom. Enligt forskaren och författaren Anders Parment på Stockholms universitet, som undersöker unga människors tankar om arbetslivet så är det ”ute” med: Flit, pedanteri och dygd och ”inne” med flexibilitet och ”brett tänkande”. 

Dygd betyder, förstår jag efter intensivt googlande: … en god egenskap som är kopplat till moral och moral handlar om att följa etiska normer. Och etik är väl underbyggda normer om vad som är rätt och fel när det gäller mänskliga handlingar.

Och dygd är alltså ”ute”.

Men det där ska vi inte lasta ungdomen för. Någon har gått före och lärt upp. Många skumma affärer blir det om vi tittar efter, från Skandiaskandalen till HQ bank, från Försäkringskassan till FRA och gruvbolaget Northland. Och många är vi nog som ska fundera på vad vi egentligen gör på dagarna. Roland Paulsen, forskaren, tror att övervakning skulle kunna påverka oss, men han tror inte vi ska gå den vägen för det vill vi nog inte. Men det är just den vägen vi är inne på, mer och mer övervakning och det skulle inte förvåna mig om stämpelklockan snart är tillbaka. Jag minns att vi hade den på läkemedelsföretaget Pharmacia i Uppsala för många år sedan, men då stämplade vi in åt varandra istället. Oss människor lurar dom inte! Vilka nu dom är. Om det inte är vi själva, som lurar oss själva med snack om livspussel och aktiviteter som slösurfande.

Men nu ska jag uppdatera min facebook sida, så jag hinner ta lunch i tid. Har tagit en bild på en skummande latte och jag räknar kallt med 100 likes!

*Ang Universums karriärbarometer, projektet Destination Framtiden, kommer ut som en karriärbilaga i Dagens Industri. Cirka 24 tusen svarande, ”young professionals” och ”senior professionals” samt ”icke akademiker”.  46 % var kvinnor och 54 % män. Det där med young och senior vet jag inte riktigt vad det står för, men icke akademiker, är nog exakt det som ordet beskriver.

14 januari 2015
Till toppen av sidan Till topp