Riktiga karlar är dom ju inte.

När det går dåligt anar vi en kvinna bakom katastrofen. Historien är full av exempel. Från President Clinton som förfördes av en praktikant, som sedan fick häxstämpel, till den italienska kaptenen Francesco Schettino på kryssningsfartyget ”Costa Concordia”. 

Den italienska kaptenen på lyxkryssaren hade enligt mediarapporter något ”fuffens” för sig på kommandobryggan. Det ska ha varit en kvinna, eller rättare sagt, en ung kvinna inblandad. Han blev distraherad, enligt egen uppgift och körde ikull (som dom säger på rallyt i Värmland), båten gick som bekant på grund.

Juholt fick gå hem och Aftonbladet kunde då berätta att det var en kvinna som höll i yxan. Dåvarande LO ordföranden, den ”elaka” Vanja. 

Catharina Lagerstam, slog larm om att HQ Bank var på väg åt fel håll. Enligt en av huvudägarna, Mats Qviberg, hade hon "inte nerver för den sortens affärer" och hon lämnade HQ Banks styrelse. Och vad var det Lagerstam gjorde som visade på "klena nerver"? Hon talade sanning. Det var modigt gjort. Och hon hade ju rätt. HQ Bank försvann.  

Färskare exempel är naturligtvis Vattenfalls köp av holländska NUON det var helt och hållet Maud Olofssons fel och författaren Maria Sveland retar upp Janne Josefsson och Täppas Fogelberg för att hon inte uppträder som deras normer säger att man ska. Om man är man alltså. Dvs en riktig karl.

Exemplen är många, kvinnor intrigerar, irriterar och stör männen. Vid våldtäktsmål var kvinnan felklädd och vi män har ju så svårt att kontrollera oss och vid misshandel finns alltid en misstanke om att något har hon väl gjort, kvinnan, varför skulle hon annars få stryk? 

Och, ja, kvinnor är modiga när det "sätter sig upp" emot männen. Säger ifrån och står för sina värderingar och åsikter. Modiga därför att om de säger fel saker så är risken stor att de åker ut. De manliga nätverken är starka och har byggts upp under många år, där fostras de unga männen och slipas så de passar mallen. Kvinnonätverken, som det finns fler och fler av, ses mer som pikanta inslag. 

Vi pratar allt oftare på seminarier och möten om undersökningar som visar på ett positivt samband mellan blandade grupper, (kön, ålder, etnicitet) och företagets resultat, sättet att hantera moral och etikfrågor och kopplingen till företagets image. Det finns ett antal rapporter från olika länder i Europa och USA som påvisar detta. Men hur ser det ut egentligen idag i Sverige i styrelser och ledningsgrupper med mångfalden? Ökar antalet kvinnor? Nja, det går trögt enligt senaste Allbright rapporten. (http://allbright.se/rapporter/nyrapport/)

Vi män vet ju var vi har varandra (tror vi) och kvinnor är ju i grunden inga riktiga karlar. Bättre umgås med ja sägare än med någon som säger emot, har andra erfarenheter och åsikter.

Ofta undrar jag varför män med makt inte ser kopplingen mellan det egna agerandet och hur detta påverkar underställda chefer och hur förödande det är för hela företaget och dess resultat. Det är ju alltid ledaren/chefen som sätter agendan och tonen. Intet nytt på den fronten. (Obs, varning, denna krönika har inslag av ironisk karaktär.)

 

19 mars 2013
Till toppen av sidan Till topp