Rapport från en hipster i Belgrad

Sen jag blev hipster har mycket roligt hänt! (Se Jag en hipster, IHM bloggen) Och Jag kommer allmer in i hipsterkulturen och förstår vad som gäller. Jag känner också hur jag utvecklas som människa. Köper hipsterlitteratur och hipster böcker. Jag vill ju vara uppdaterad och inte framstå som en relik från igår. I Belgrad ska jag föreläsa under en månad, om mångfald och jämställdhet och fördelen med "mixade" grupper, på alla nivåer på ett företag eller en organisation. Om ledarskap och samarbete kopplat till kompetens och lönsamhet. 250 bokade tll min första öppna föreläsning i Nove Sad. 250 Serber? Madre mia. Det är väl en sak att föreläsa för godagspiltarna på Manhattan, men det här är på riktigt. Det är bara 15 år sedan Nato fällde sina bomber över landet. 

Men nu har jag helg och tänker mig att hänga på något coolt hipstercafe eller restaurang. Var hittar jag en sådan? Söker på nätet men oklart vad som är vad. Så jag traskar iväg till Tourist and Information officina. Möts av äldre dam (i min ålder alltså) och frågar på min bästa skolengelska om hon vet vart Belgrads hipsters håller till. Hon ser ut som ett sviskon i trynet (förvånad, förvirrad alltså) och ropar på Vladimir. Strax dyker han upp, trettio år någonting sånt, och kan ni tänka er, han är hipster! Lycka!

Så jag säger: Spatsiba, Vladimir, whats up bro! High five!

Han ser om möjligt ännu mer förvånad ut, än kvinnan alltså och undrar vad jag vill, så jag går på: Bro, Im a hipster like you, where do you guys use to hang?! 

Han tittar på mig uppifrån och ner och säger: You hipster? Dont think so.

Och då ska ni veta att jag ändå hade på mig min nya hipsterskjorta som jag hittat i en secondhand butik, lite sliten, men snygg, arbetarskjorta typ, fast med stil på, så jag kan signalera att jag inte bara är unik utan också är en intellektuell (hur nu det stavas) arbetare fast egentligen medelklass, och inte arbetare alls. Och under skjortan, som är uppknäppt till tredje knappen, jag är ju över 30 år, modernt nu, så har jag min farfars tröja, typ T shirt med knappar i halsen, mörkblå jeans och kraftiga skor. Jag visar helt enkelt med min genomtänkta utstyrsel att jag inte bryr mig om kläder. 

Så, Vladi säger jag: Where do all the cool dudes hang in this city?

Han är fortsatt skeptisk, men ger mig ett par tips, Caffe Giardino och Caffe Hunter. Jag säger: Allright bro, high five and spatsiba!

Väl på plats på Caffe Hunter ser jag mig omkring. Inte många hipsters här inte. Mest gubbar och gummor i min ålder. Kanske inte Vladimir riktigt fattade. Men, wtf, nu är jag här och beställer in en liter Lav. Smakar mumma! Kommer i slang med en trevlig kille, Soran, som ser ut att ha ätit sina barn till frukost, men han verkar trevlig. Laven försvinner i glaset och vi tar in varsin liter till. Vi pratar om ditten och datten och jag berättar att jag arbetar med mångfaldsfrågor. Det är bra säger Soran, mycket mångfald ska det vara så länge det är serber. Jo, säger jag, men man kan ju blanda kulturer och kön och... Tito var bra, säger Soran, gillade du Tito? Tito var bra, säger jag (känns rätt att hålla med efter ett par liter Lav och med tanke på att Soran beställt in tredje litern till oss vardera), Tito, fortsätter jag, han var allt en av de bästa, vilken ledare, vilken man, där har näringslivet mycket att lära.

Soran håller med och säger att kvinnor är nog bra och vi borde inte slå dom så mycket. Slå kvinnor, säger jag, nej det ska man ju inte. Ganska normalt här säger han och polisen skulle aldrig rycka ut om en kvinna ringde och anmälde, det är ju en privatsak. Jaha, säger  jag, men ändå, man ska inte slå kvinnor!

Soran tittar på mig och säger: Det beror väl på vad dom har gjort? Nja, försöker jag, men vi har såna gubbar som du hemma i Sverige också.

Efter fjärde litern börjar vi studera det kyrilliska alfabetet och dess fördelar och jag kan se vitsen med att ha 33 bokstäver. Not. Och vid femte litern frågar Soran och jag vill ha "girls". Nej, nej, säger jag, jag är hipster och har gått fel, jag ska hem!! Så jag lämnar den där krogen och vinglar ut. Utanför huset står två unga män som undrar om jag vill köpa kola (dom menar då inte kola eller coca cola) men jag tackar nej även till det. Bra pris här annars, 1 gram för 40 euro, det är väl tre gånger billigare än i Stockholm, tänker jag och släntrar hem och lägger mig.

I morgon ska jag leta hipsters igen. Och ut och prata mångfald och även berätta varför man inte ska slå kvinnor.

PS. Spatsiba betyder inte hej. Och jag vet att alla hipster är unika, det finns ingen hipsterkultur, enligt Wikipedia. Riktiga hipsters gör inte high five. Lav är en ölsort. Nej jag använder inte kola

13 april 2015

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp