// //

Prostituerade kan rädda miljön!

Jag sitter i Aten och läser en tidning (Athens Veiws, fr. 3jan, 2014) där miljöproblemen diskuteras och jag tänker på bristen på ledarskap och internationella överenskommelser. Ni kanske minns att det återigen var ett misslyckat internationellt möte i Polen alldeles nyligen. November 2013, det kallades COP 19. Jag, och inte minst, ett antal experter anser att det är viktigare än någonsin att få till stånd en ny internationell överenskommelse.

Isarna smälter. Tiden går. Kineserna börjar få svårt att andas? Tiden går. Och i Grekland ökar smogen över stora områden. Fler och fler eldar med ved. Elen är dyr och människorna fryser. Och tiden? Just det, den tickar och går.
Flera möten i rad har misslyckats, Köpenhamn 2009, Calcun 2010, Durban 2011. Och luften i Stockholms innerstad är nu så dålig att barnen far illa. Enligt experterna, och ett flertal föräldrar klagar, men inte flyttar dom till förorten för det. Dom bor kvar. Barn repar sig alltid. Finns ju mediciner. Jag läste att en rektor på en förskola i Stockholm hade uttalat sig i frågan: Jodå, så är det, om man vill bo i innerstan, så bor man där luften är dålig.
Så sant som det är sagt, tänkte jag.

2013 års miljökonferens gick som sagt av stapeln i Polen, Warszava i november. Men det var segt. Och miljöorganisationerna lämnade konferensen i protest innan den var klar. Så när jag läste tidningen där i solskenet vid halv tre fikat, så kom jag att tänka på Dag Hammarskjöld, den enda svensk som varit generalsekreterare för FN. Jag tänkte på den taktik han och kollegan Sture Linnér använde sig av i Kongo 1961. Låt vara att det var en annan typ av problem, men som ledarskapsmodell, vi gillar ju Hammarskjöld. Kanske kan det fungera igen?

Sommaren 2011 hörde jag en intervju med människor som kände Linnér, bl.a hans hustru. I programmet berättades att Linnér och Hammarskjöld var praktiska ledare och dom ville se resultat. Vad göra? När samtliga delegater hade samlats i kongressbyggnaden så låste gubbarna dörrarna. Ingen skulle få komma ut innan man hittat en lösning på konflikten. Kongressbyggnaden hade stora fönster ut mot området utanför och därför hämtade Linnér (kanske inte han personligen) ett antal prostituerade som fick gå fram och tillbaka framför fönstren. I radioprogrammet, P1, kallades kvinnorna för "det lätta gardet" av en av de intervjuade. Intressant term i sig. Och se! Åsynen av kvinnorna där utanför fick männen att snabba på processen och en lösning kunde, om än tillfälligt uppnås. Ändamålet helgar alltid medlen!

Kanske dax att prova den modellen om inget annat biter på nästa möte? Lås dörrarna så får vi se vad som händer. Stora fönster och kvinnor utanför. Men det kanske inte fungerar denna gång? Det finns ju en hel del kvinnor med nu i maktens boningar och media är på plats. Inte lika lätt då.
Men nu skriver vi 2014, det var länge sedan det där, 1961. Nu har vi en mer jämlik och jämställd värld. Köpa kvinnor? Vafalls?!

På ett möte i Bryssel i juni 2013, med en parlamentsledamot berättas för mig, att varje gång EU flyttar till Strassbourg så ökar antalet prostituerade i staden. Jag undrar varför. Kan väl inte vara mycket business där när våra förtroendevalda har möten och arbetar hela tiden. Snart dax för EU-val. Dax att tänka på "om" och på "vem" jag ska rösta.

 

7 januari 2014
Till toppen av sidan Till topp