Orust är säkrat

Fördomar och inte minst rasism ligger alltid där i vassen och lurar. Verkar som den ökar dessutom, eller snarare, det är inte skämmigt längre. ”Jag är ju inte rasist, men…” Har ni hört den klämmiga frasen? Rasismens fula tryne kan komma fram i ett ”skämt”, eller i en kommentar om ett missat jobb som någon ”invandrare har tagit” eller att vi bara håller med när det kommer ”fakta” från extremhögern som visar att Sverige översköljs av flyktingar. Eller så är vi helt enkelt tysta, när någon på arbetet uttrycker rasistiska åsikter.

Men det är ju vi som sitter fast i gamla hjulspår, lunkar fram och tycker att det är väl bra som det är. Det är det ju inte. Tvärtom. Mixen stärker oss alla! Det är ju flyktingar och invandrare som har framtidstro. Alla vill dom vara med i framtiden och dom tror att Sverige är ett bra land. Många flyr från ohållbara situationer, dom flyr från krig, MEN kommer hit med framtidstro. Och med kunskaper, kompetens och vilja att starta på nytt, dom vill vara med och bygga landet. Och det är svårt om dörrarna är stängda.

Jag åt lunch med en väninna som arbetar politiskt häromdagen och berättade att på 30 år som rekryterare har jag intervjuat 3 kanske 4 personer som haft annat etniskt ursprung än det svenska. På 30 år, sa hon, varför det? Ja, varför det? Det har naturligtvis haft med mitt kontaktnät att göra. Många Bengt, Håkan och Lars där. Och någon Kerstin. Trots att jag arbetat och bott i andra länder under 10 av dom där åren. Bekanta har jag i flera länder och möjligen några vänner. Men rekryterat någon? Nix. Men, sa väninnan, näringslivet borde ju skrika efter folk som har erfarenhet från andra länder? Jo, sa jag, i vissa branscher har du nog en del, men inte är det många högre upp på karriärstegen.

Farligast är muslimer, många terrorister i den gruppen. Hörde jag på spårvagnen häromdagen.
Men jag undrar. Muslimer, nja, som grupp? Skulle inte tro det. De flesta attentat i Europa utförs av vit extremhöger, dom är väl, om något, kristna? Men, tänkte jag, hur är det med norrmännen egentligen? Hur är det egentligen med vita norske män? Jag menar efter Breivik. Han såg ju till och med svensk ut. Fast å andra sidan, han var ju en vit man, vilket betyder att han var en enskild egen unik individ och person. Han tillhörde ingen grupp. Han var ensam. Men gruppen vita tvättäkta norska medborgare måste han väl ha tillhört?  Men han var nog tokig, trots friskförklaringen, och inga fler riktiga vita norrmän tänker som han. Vi höjde ju inte beredskapen mot norska gränsen efter hans fullkomligt bisarra vidriga sjuka terrordåd. Borde vi kanske ha gjort?

Eftersom jag har hemman på Orust så har jag vidtagit några säkerhetsåtgärder. Det är nämligen inte ovanligt med norrmän på västkusten. Köper upp stugor och mark likt kineserna i Afrika. Vem vet vilken norrbaggarnas långsiktiga plan är? Ta över ön kanske. Runt min egendom har jag nu satt upp stängsel och kameror. Fått tips från en kompis som varit på Lampedusa. Än så länge inte en norrman i sikte nära huset, men mig lurar dom inte, jag vet att dom kommer. I förra veckan hade jag 7 älgar, 4 grävlingar, 14 ankor, 1 gås och ett vildsvin på filmen, samt en, trodde jag, gök, som satt och glodde direkt in i kameran i en halvtimme. Men ögat var lite för stort, tyckte jag och varför satt fågeln så stilla hela tiden? 

Efter ett tag så såg jag att det var grannen, Bert-Ola, som i och för sig är en knäppgök. Han är lite eljest (uppväxt i Älvkarleby och inflyttad, ingen äkta Orustbo) och han har alltid velat vara med i TV. Ser han en kamera så fastnar han. Jag var tvungen att prata med hans fru om det där och be henne, att be honom, låta bli min bevakningsanordning, det är ju faktiskt inga leksaker. 

I centralorten Henån, funderar jag på att försöka få igång ett centralt medborgargarde som jag ska kalla Orust Demokraterna med uppgift att ha koll på norrbaggarna. Med bas i Henån så kan vi skicka ut spanare som kontrollerar stränderna. Och starta en mobil telefonkedja som går i gång på vårkanten när dom anländer likt flyttfåglar. De senaste åren har vi bara varit tre som skött bevakningen. Blir tungt i längden. Varje år, från april, har vi gått på schema Bert-Ola, Berit och jag och bedrivit spaning vid Svanesunds färjeläge, (Berit är född på ön, stabilt fruntimmer, äkta vit Orustbo i 14:de generationen). Vi bevakar färjan från 1 april till 1 oktober. Ser vi en norskregistrerad bil eller någon person som ser konstig ut och verkar stressad, har lustig kofta och toppluva, så kontaktar vi varandra och försöker se vart personen tar vägen. Om vi inte har koll, kan det ju bli hur många som helst. Vi brukar rapportera antalet till närmaste polisstation (Hisingen, bara 10 mil dit) men vi får inte den respons vi hade hoppats på. Polisen verkar inte vara intresserade. 

I stort har det fungerat, men vi har gjort några misstag. Ibland har vi anmält göteborgare, ja vadå, dom ser ju också lite annorlunda ut, i alla fall jämfört med oss på ön och dom är ofta konstigt klädda när dom ska ”ut på landet”. Vandrande fyndlådor, typ.

Bert-Ola blir aldrig riktigt vuxen och vill att vi till nästa år ska ha ”riktiga walkie talkies”, som vid älgjakten. Egentligen, säger han, så skulle vi ha någon slags uniform, då skulle vi nog få med oss unga människor, skjorta med axelklaffar, svart eller brun kanske. Vi får se, säger jag, det är en budgetfråga, fokusera på 04.10 färjan du så tar vi det där med uniform sen. 

Däremot, jag garanterar, Orust är säkrat, det kommer inte att bli ett nytt Lampedusa. Bert-Ola, Berit och jag har koll. Orust Demokraterna finns snart på plats, nyrekryteringen går igång efter valet, så nästa år har vi en riktig grupp, kanske en hel pluton, under den gamla stolta fina parollen:
 En svensk tiger! 

(Obs, texten är bitvis ironisk.)

24 februari 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp