Ordning och reda, löning på fredag!

Tänk om det finns ett samband mellan ordning och reda, komma i tid, leverera, hålla vad man lovar och framgång, för dig, mig, alla och ja, för hela länder. Framgång för jobb och mänskliga rättigheter.

Det är lätt att göra sig lustig över tomtenissorna som kommer i tid, kanske till med innan utsatt tid, till ett möte. Herregud, har dom inget liv?! Och tyskarna, dessa effektivitetsmaskiner, vad har dom för roligt egentligen? Jobba och jobba. Kan det vara något att sträva efter? Det måste ju finnas tid till annat. Förverkliga sig själv till exempel. Yoga kanske. Eller läsa Gettys bok" Hur du blir miljonär". Så kan man börja, kapitel 1, slå sig till ro, hälla upp ett glas vin och se vad gubben har för tips. Men, men. Tråååkigt, boring. Han skriver om arbete och om att spara. Hur kul är det på en skala från ett till tio. En fyra kanske. 

Nä, det där är ingenting för en svensk. Omedelbar behovstillfredställelse ska det vara. Allt nu, annars kan det kvitta. Leverans inom 1 timme max. Spara och vänta är ute och slösa och köpa NU är inne. Låna, köpa mera. Konsumera annars är du illojal. Som jag. Tro mig, jag konsumerar inte, har aldrig känt behovet. Handla, ja, men bara om du har jobb vill säga, annars är det stutabåset som gäller. Eller mobillån, det går ett tag. Och är du trötter så kan du ju vabba någon dag och jobba hemifrån. Ja, varför inte, det är ju en rättighet för en hederlig svensk.

Här i Belgrad, 2 och 20 min flygresa från Sverige, där jag arbetar en månad, ser det lite annorlunda ut, omedelbar behovstillfredställelse är inte lika utbrett. 30% abetslöshet, knark som flödar över landet och in i grannländer, droger som rinner igenom systemet likt floden Donau och ungdomen är målgruppen. Det är oroligt i gränstrakterna mot Kosovo, kraftig underskott i bytesbalansen, stort budgetunderskott, växande stats- och utlandsskulder, utbredd korruption och stora brister i rättssystemet, lönerna och pensionerna sänks i år igen. Det bestämmer staten, fackföreningar göra sig icke besvär. Och stora delar av staden, landet, är i starkt behov av upprustning, vägar och byggnader. Vi snackar miljonprogrammen i Sverige, sure, de måste rustas och det är helt rätt, men var börjar man här? Och en annan fråga som slår mig nu, är ju, vill jag vara homosexuell eller rom här? (Svaret är nej.)

Vi kanske ska vara glada, och stolta, över den ordning och reda vi har i Sverige, trots allt, och att bo i världens bästa land, kanske inte är fy skam? Men vi får se upp nu, det sluttande planet är nära, och det kan gå fort, polariseringen ökar på alla plan och korruptionen står runt hörnet. Inget "paradis" överlever för evigt. Inte ens Sverige och dess invånare, de oövervinnerliga svenskarna, klarar vad som helst. (ja jag tycker fortfarande att Sverige är ett paradis, jag är tacksam över att vara född i vårt land.)

Ja, det där var bara några tankar som slog mig när jag i solskenet tog min lunchlatte och baklava med chokladsås och glass, och studerade gatuhundarnas kamp om bästa platsen och makten över ett kanonläge i solen på hörnet av gatan. En av hundarna fick halva baklavan, vi måste ju hjälpas åt och hålla ihop i Europa.

(Obs, texten har en del, ironiska inslag.)

 

7 april 2015

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp