Optimister och God Jul!

Du känner säkert igen den där känslan av obehag, den råa krypande skräckblandade ångesten när du sitter vid gaten och väntar på att få gå ombord på en tio timmars resa till, tja, varför inte Chicago? Jag ser mig om. Låtsas sträcka på mig och se likgiltig ut. Men är hela tiden på helspänn. Det kommer väl ingen som jag känner nu. Gode Gud skona mig. (Och jag ber en snabb bön: Om du skonar mig, Gud, så ska jag bli en bra människa resten av mitt liv, men, om Du ändå måste skicka någon, ta vem som helst, men inte en optimist. Amen.) Jag är beredd att andas ut, när jag tror att det gått bra och jag förbereder mig för att gå på planet, då, precis då, hör jag:

Lasse! Tjenare Lasse! (Som om någon, någonsin kallar mig Lasse?) Och då vet jag, detta är en sådan där optimist, en sån där ni vet, som vill p-r-a-t-a och gnessa* lite… Och som ständigt levererar floskler som att: Allt går bara man vill! Så illa är det inte! Låt oss se framtiden an med tillförsikt! Allt kan hända! Nu tar vi nya tag! Det här fixar vi! Äntligen måndag!

En glad röst, en lycklig människa som tror sig känna mig och som vill diskutera, vilket för en glad optimist är det samma som att hen pratar oavbrutet, monologkommunikation kallas det, och optimisten tackar efteråt för ett bra samtal. Tänk er. 10 timmars pladder om ingenting… För hur undkomma på ett flygplan, där du, om ni inte sitter bredvid varandra, förväntas sitta på huk vid hens plats, ständigt i vägen för flygserveringspersonalen, eller att du har ”bekantingen” vid din plats, framåtlutad och frågandes sådant som: minns du den och den och hon och han och de inledande timmarna går åt till att lyssna på snubben (det var en han, inte en hen den här gången) och vad han har gjort sedan den där efterfesten på Czars Head** i Gävle för snart 50 år sedan. Innan vi lämnar östra Svealand så börjar malandet. ”Den och den”, säger jag, dom är döda. Men det hör han givetvis inte. Är för negativt och det är heller inte sant, jag testade bara om han lyssnade.

Och jag hummar med och säger: Jaså, jaha, just det, ha, ha och exakt. (Nu invänder du kanske och funderar, men varför säger inte ”Lasse” bara att han vill vara ifred? Trust me, det har jag gjort så många gånger så hälften vore nog, bokstavligt talat. Men dom blir ju så ledsna då, optimisterna, otröstliga, och jag har lärt mig av en människa som står mig nära, att jag som inte fick lära mig koderna*** när jag var barn, måste, nu när jag blivit vuxen (yeah right!) skärpa mig och visa lite god vilja och respekt för andra människor, även optimister. Så då gör jag det.)

Och det berättas anekdoter och jag undrar om jag ens varit med på vissa av dom där händelserna, historierna, men några av dom är roliga och jag tänker att jag låter honom hållas för han har ju gått kursen där ”the sky is the limit” och livet är härligt att leva, trots allt. Och sen kommer listan ni vet: Skidåkning off pist, djupdykning i varma vatten, klättra i berg, paddla kajak till sydpolen. Kort andningspaus. Ny spishäll, ny klocka, gott vin, exotisk mat, bygga om nya lägenheten och åka till Vietnam efter jul och vandra i djungeln. Med mera.

Och där någonstans, uppe i himlen så förstår jag att Gud vill få mig att utvecklas, Guden har skickat snubben till mig för att jag ska träna mig på att uthärda bullshit och bli en mer ödmjuk och lyssnande människa som kan ta till sig något av livets goda trots de utmaningar (inte problem) som vi alla står inför.

Så ungefär tänkte jag när snubben berättar om när vi tränade skytte med granatgevär på I 14 i Gävle sommaren 1972. ”Herrejävvlar va de small!” I 14? Jag gjorde ju inte lumpen där och absolut inte 1972, men granatgevär har jag skjutit med, på Värmdö, har mardrömmar om det än idag, och jag ser intensivt på killen, bara 8 timmar kvar av den här flygresan och jag undrar:

Vem faan är detta?

God Jul önskar en äkta realist alla IHM:are!

*Gnessa, från det uppländska verbet att gnessa, som i böjningsform blir gnossa, gnassat, dvs. att sitta f-ö-r nära annan av dig känd person, röra denna individ utan sexuella baktankar, typ lägga hand på arm, knä mot knä, kramas för länge osv. Kan även användas i uttrycket ”gnessa duk”- när en vuxen person håller i en bordsduk, som snutte filt, mellan tumme och pekfinger, och rör fingrarna mot varandra. Och även i perfektum presens såsom ”gnossa glas”, alltså torka glas med torkhandduk efter disk.

**Czars Head, vilka tider! Nedlagd krog i Gävle som försvann och blev Heartbreak och där en stor stark kostade en femma! 

***Koderna, som reglerar hur du ska uppföra dig. Se glad ut, var positiv, prata om något neutralt. Inte säga sådant som: Rockström har nog rätt, det är för sent när det gäller miljön, vad politikerna än bestämmer. Eller, snart smäller det i Stockholm. Eller den här konsumtionshysterin blir mänsklighetens fall rakt ner i avgrunden. Med andra ord: Säg vad fan som helst, men inte sanningen.

 

15 december 2015

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp