Min rom

Nu har fler och fler ”skaffat sig” en rom. Denne benämns oftast som ”min rom” och sitter alltid på samma plats varje dag där jag, vi, du går förbi, på väg till arbetet eller till affären. Jag har en rom i Stockholm. En snäll en. Men tyvärr, för romen i fråga, så är jag inte så mycket i den staden nuförtiden. Mindre klirr i kassan. Det var när jag fikade med Monica på Sheraton som jag berättade om min rom. Hon sa: Jag har också en, det har alla nuförtiden. Har dom, sa jag, alla, verkligen? Nej, sa Monica, inte människorna som hatar och spottar, men vi andra. Berättade för min fru, sedan, när jag kom hem och hon sa igenkännande: Jovisst, jag har också en som sitter vid St Eriksplan.

Där ser man, tänkte jag, aldrig får jag vara först med en nyhet.

Och jag ger pengar, ibland, som det heter, om jag har några kronor på mig, som det heter. Men inte varje gång, jag vill ju inte skämma bort henne, romen min. Men Nota bene! Jag ger alltså inte till vilken rom som helst. Min rom sitter förresten utanför Åhléns varuhus vid Odenplan. Ibland har hon fått en hundring, ja, wtf, hon ser så snäll och glad ut. Ganska snygg faktiskt och sånt där påverkar ju mig. Förlåt Gud, men Jag är en enkel människa, Jag ger hellre till den söta flickromen än till en ful och tjock gubbrom.

Romerna i Svanesund däremot, ger jag aldrig någonting, dom är, så att säga inte mina, men jag hejar glatt för jag har hört eller läst att jag inte ska nonchalera en utsatt människa. Vad ska jag säga mer än hej? Tjena, tjejen, läget? Hare blitt nåra stålar idag, grabben? 

Vad ska, kan, man ha en rom till? Går det att göra pengar på dom? Kan jag dra av slantarna jag ger, det borde ju kunna gå som gåva? Sponsring? Ta upp i deklaration? Inget kvitto, men det går ju att ordna i och för sig… det där tål att undersökas. Enklare ärenden? Gå och handla kanske, om man nu törs skicka iväg någon med kontanter? Trädgårdsarbete? Städning?

Svenskarnas, och mina revir, känner romerna dock icke till. Våra revir är snäva, i alla fall mina. Jag har ju mina cirklar som jag rör mig i och runt och dessutom så har jag beröringsskräck. Svårt det där med det ständiga kramandet som spritt sig över landet de senaste åren. Människorna kommer n ä r a! Och häromdagen vid sopsorteringen kom det en rom, nära och ville hjälpa till och sortera under den glada parollen: Panta, panta! Jag försökte nog komma undan men han ville ner i påsen. Han passerade en gräns som även för en normal icke neurotisk svensk som jag skulle upplevt som en kränkning. Jag blev sur. Arg kanske och sa: Bort, bort, inte panta, nej nej. I hårda ordalag, sa jag så. Han luffsade iväg besviken.

Vi kanske skulle ha kurser som när jag var på Apple och bodde i Paris. Cross Cultural training, hette det och man fick lära sig förstå andra människors historia och kultur. Inte för att några svenskar gick den kursen, behövdes ju inte eftersom svenskar kan allt. Men de andra behövde ju så klart, ni vet italienarna, spanjorerna, portugiser och såna däringa. Om inte annat så för att förstå oss svenskar. Det kanske skulle förändra något i vårt synsätt. Att gå på kursen, menar jag. Men å andra sidan, vem har tid med sådana kurser? Inte jag i alla fall och inte gick jag kursen i Paris heller. Herregud, jag vet väl hur en italienare funkar, har jag ju sett på teveburken och på bio, Al Pacino, Robert de Niro, där har ni två coola gipskatter.

Ja så kan jag fundera och undra varför romerna finns. En annan sak som jag också undrar över, är om inte romerna är väldigt snälla? Jomen, tänk efter. Romerna uppfyller alla krav på en blivande ”terrorist”, typ. Ständigt utanförskap, arbetslösa, bor under odrägliga förhållanden, ingen skolgång, hatade, anklagade för allt, inget land vill veta av dom, alltid bortstötta. Men har ni hört talas om en rom som tagit till vapen eller försökt spränga regeringsbyggnaden i sitt ”hemland”? Jag tvivlar. Därvidlag är norrmän farligare faktiskt. Rent statistiskt alltså. Annars är ju norrmän också snälla.

Och tänk om Fredrik Reinfeldt hade rätt. Vi måste öppna våra hjärtan. Men ännu mycket mer än vad Fredrik tänkte.

Alternativ? Kasta ut alla som inte har etniskt svenskt ursprung i 5 generationer bakåt och stäng gränsen. Bunta ihop romer och flyktingar, finnar och engelsmän (nja, engelsmän och finnar, nja…). Det har hänt förut, kan hända igen. För vi vet ju vems, vilkas, fel det är att vi har arbetslöshet och för få bostäder. Ja det finns olika bud som svar på det påståendet, men en sak är säker: Inte är det mitt fel i alla fall. 

Men det kanske skulle bli mer tomt och trist än vad vi tror om vi stänger gränsen?

Men vi kanske ska prova? Stänga liiiite bara?
(Texten har ironiska inslag. Ingen äger en rom och ordet ”gipskatt” kan upplevas som kränkande av människor med italienskt påbrå, och det är sant, det är kränkande.)

18 maj 2015

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp