// //

Ljus i tunneln?

Vi går hårda tider till mötes, åren 2013 -2015, kanske ännu längre, ser mörka ut, enligt expertisen, och arbetslösheten i världen slår alla rekord. Även i Sverige ökar varslen och allt fler förlorar sina arbeten. Dystert. SÅ vad gör vi om inte sotdöden är ett alternativ? Framförallt behöver vi inspirera unga människor till entreprenörskap och skapa goda möjligheter för små företag att kunna växa och bli större. Det där har ni hört förut, men det är faktiskt där som jobben måste komma. Storföretagen är inte att lita på. Dessa lägger ut produktion, kundservice etc där den billigaste arbetskraften och de lägsta skatterna finns. Allt sedan Mona Sahlin upptäckte att det är tufft att driva eget, på 1990 talet,(hon gav upp) till att Maud Olofsson körde mantrat ”de måste bli lättare att starta eget” på 2006 talet och framåt har många småföretagare väntat på att något radikalt skulle ske. Detta har, så vitt jag vet, ännu inte inträffat. Vårt hopp står nu till Annie Lööf, regering och riksdag där bla frågan om 30 dagars betaltid på faktura diskuteras, något som är alldeles utmärkt. Go Annie! Som småföretagare har jag själv varit med om de stora företagens villkor, 45 dagar, 60 dagar, har inte varit ovanligt. Vi får se om regering och oppositionen kan komma överens. Jag håller tummarna!

Men det finns ljus i mörkret. Kvinnorna. Företag som ser positivt på framtiden och som vill skapa och se andra växa. Nej jag tänker inte på alla tjofaderittan-coaching- konsulter som har någon indisk guru som idol och hävdar att allt går bara man är pigg och glad. Jag tänker på bolag som Jämställdhetsbolaget, Women Executive Search och Add Gender, små företag som drivs av kvinnor och som har framtidspotential, därför att de ser mångfald och jämställdhet som konkurrensfördelar och som en förutsättning för att vi alla ska utvecklas. Add Genders VD, Pernilla Alexandersson, en sann entreprenör, brukar säga ungefär så här: Vi menar allvar, vi sätter vår karriär, vår fritid och vår framtid och vi är affärsinriktade, vi söker logiska samband för att se hur företag och organisationer kan få ut det mesta av sina resurser, idag och imorgon. 

Ord och inga visor! Satsning framåt i en tid av mörker. Det är sådana entusiaster vi behöver för att klara konkurrensen från omvärlden. Sådana gillar jag. Sådana som arbetar med människor, pratar och diskuterar och sätter upp konkreta handlingsprogram, som följs upp. Sådana som vet att det finns en värld utanför tullarna i Stockholm och inte tror att det räcker med att synas på Facebook, Twitter eller i några debattartiklar. För det är ute bland människor, i mötet, som det kan det hända saker och skapas nya vägar.

Nu råkar det vara så (tillfällighet;) att alla tre företagen i denna krönika arbetar för att kompetens och mångfald ska vara ledstjärna och det råkar vara så att det är kvinnor som sett potentialen i detta och det råkar vara kvinnor som leder dessa företag. Råkar, nja… Men jag undrar, var är de unga männen som kan se möjligheterna i mångfalden? När startas ett företag med unga män som slåss för dessa frågor? Det kanske finns, men jag har inte stött på något, ännu. Är det för omanligt? Är de rädda för vad ”de andra” i kamratgruppen ska tycka? Jag vet inte. Men jag hoppas på svar från IHMs studenter och kundföretag!

28 januari 2013
Till toppen av sidan Till topp