Jag trodde sorg var ett tillstånd

I en avlägsen tid, men i vår galax, hette det ibland att: Hon/han har sorg. Det beskrevs eller hänvisades till som ett tillstånd. Det pratades om "sorgeår" och många hade en svart bindel på kavajen. Det där är länge sedan nu. Men jag minns. Och jag trodde det var ett tillstånd jag skulle befinna mig i en dag, då det skulle drabba mig. Ett ständigt malande. Men så blev det inte i mitt fall. Det blev något annat.

Idag syns det inte om någon sörjer, det är inget vi markerar med yttre attribut, människorna går omkring därute, åker till jobbet, tar bussen, bilen, tunnelbanan och går på möten. Och sörjer.

Vi var en familj på fem personer. Bara två kvar nu. Mor, far och syster har lämnat. Jag och min bror kvar ensamma. Ensamma? Nej, inte helt ensamma, vi har nya, egna familjer, men det är en annan konstellation, ett annat liv, andra minnen än dom vi hade, vi fem, vi som blev två.

Men sorgen är inget "tillstånd" för mig. Det sitter inte i hela tiden som ett värkande sår. Sorgen är som droppar. Dripp säger det i skallen och jag minns när jag satt på pappas cykel, på ramen och vi cyklade till badet, en varm getingsommar för mycket länge sedan. Dropp säger det i skallen och jag minns när mamma följde med mig till skolan när jag gick i första klass och inte vågade gå dit ensam. Och nu, sedan en vecka tillbaka så säger det dripp och dropp lite då och då i skallen. Min syster är död. Och plötsligt minns jag när hon förklarade för mig vad det innebar att "vara tuff". Så här:

I huset bredvid vårt bodde Björn. Han kallades Nalle, hade motorcykel och en sån där mössa som Jack N hade i filmen Gökboet, om ni minns. Ingen hjälm, det var för veklingar. Jag var sju år och beundrade honom hejdlöst. Nalle brukade ruffsa mig i håret ibland och jag blev lycklig! Jag berättade för min då 13 åriga
syster att jag skulle bli lika tuff som Nalle när jag blev stor och hon log och sa: 

Tuff? Vet du vad det är? Tuff, det är att hjälpa gamla tanter över gatan, tuff det är att hjälpa andra och inte titta bort när någon behöver din hjälp, tuff, det är att våga bry sig om andra och att stå upp för andra människor, det räcker inte med att sitta på en motorcykel! 

Ungefär så.

Inte förstod jag det där, då, men jag minns när hon sa det och jag minns var vi satt. Och jag minns hur hon såg ut och när jag till sist förstod innebörden av dom där orden så försökte jag nog leva därefter. Och det försöker jag än och jag tror det behövs när dom "tuffa" pojkarna i Sverigedemokraterna springer med järnrör eller skriver anonyma hotelser mot andra människor. Dom gossarna har missuppfattat det där med "tuffheten". För jag fruktar att dom tror att dom är tuffa, när dom egentligen är rädda.

Dom skulle behövt en syrra som min.

9 september 2014
Till toppen av sidan Till topp