Gå i stå är inte en option

2011 fick Arbetsmiljöverket (AV) i uppdrag av regeringen att ”utveckla och genomföra särskilda insatser med syfte att förebygga att kvinnor slås ut från arbetslivet på grund av arbetsmiljörelaterade problem”, eftersom kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av arbetssjukdomar. Hösten 2014 fick myndigheten ett tilläggsuppdrag, att ta fram informationsmaterial, filmer som beskriver erfarenheter och kunskap som sammanställts. (se www.av.se)

Rapporten är mycket intressant. Och skrämmande. Arbetsmiljöverket kan konstatera efter att bl. a ha: inspekterat 4100 arbetsställen, tittat på villkoren för kvinno- och mansdominerade verksamheter i 65 kommuner och samtalat med 2600 arbetsgivare att (OBS! mina formuleringar och mina kommentarer nedan, utifrån AVs slutsatser):

  • Eftersom mannen är normen, i såväl samhället i stort som inom arbetslivet, så värderas kvinnors arbeten lägre och kvinnors arbetsmiljö blir följaktligen ganska ointressant. Arbetsmiljörisker? Jo, men en pigg och glad kvinna klarar väl av det mesta, snyta ungar och koka mat. Och riva av en halvtidsanställning på något servicehem. Och eftersom kvinnor är glada så kan dom ju även få mindre betalt. 
  • Den svenska könssegregerade arbetsmarknaden (värst i västvärlden) är i väsentlig grad anledningen till att kvinnor drabbas mest av belastningsskador. Tänkte väl det. Dom orkar inte så mycket, de små liven. Det där har ju brandsoldaternas organisation i Sverige insett för många år sedan. Inte orkar som släpa på en slang. (Detta gäller i Sverige alltså, i andra länder finns det starka brudar som släpar både slang och 50 kilos tunga paket på huvudet.) En riktig brandsoldat är en gosse som tillbringar större delen av sitt arbetsliv på gymmet.
  • När kvinnor och män är inom samma yrke har kvinnorna i högre grad ensidiga och repetitiva arbetsuppgifter och belastningen blir därför olika. Det där känner jag igen från mina kompisar Torsten och Gudrun som arbetar nere hos Hökarn´s i byn. Torsten packar upp varor och ställer på hyllor. Och glider omkring i affären och skojar med kunderna (läs kvinnor). Han ger intrycket av att vara affärschef. Det är han inte, trots namnskylten som han på eget bevåg tryckt upp. Gudrun sitter naturligtvis i kassan. Enformigt, stressigt, griniga kunder, ja ni förstår. 
  • Kvinnor arbetar oftare med möten och kontakter med människor. Detta innebär, ofta, en psykosocial belastning. Tror nån det! Män har ju inte tid att sitta och pladdra hela dagarna. Vi, män, har en uppgift, ett kall, att utveckla och förändra världen. Vi sitter i viktiga strategiska möten och implementerar affärsplaner. Detta kräver sina män och därför ska vi också ha högre lön. (Torsten har börjat förbereda och sitter och filar på en powerpoint på kvällarna angående flytt av frysdisken. Resultatet ska presenteras på konferensen i oktober. Då ska det även badas bastu, så Gudrun kan inte få följa med. Så, Torsten och ägaren till Hökarn´s, Sten-George, blir ensamma.) 
  • Skyddsutrustning och verktyg är anpassat och framtaget för män. Jo, det ante mig. Men vadå? Det är ju män som tar fram hjälpmedel och då tar vi ju fram sådant som passar oss. Tjejerna får väl skaffa eget. Och sen har dom ju så små handsebissar de små liven.
  • Många arbetsgivare, (och arbetstagare) saknar kunskaper för att förebygga belastningsskador. AV är snälla här. Jag tror att de flesta arbetsgivare skiter i vilket.

Det tyngsta arbete jag haft under 3 år var som sjukvårdsbiträde inom långvården (som det hette förr). Den erfarenheten följer mig ständigt. Min beundran för de kvinnor, och män, som arbetar inom äldrevården och med barn på förskolor, är sedan dess otroligt stor. Jag fattar inte hur dom orkar. Jag fattar inte varför dessa områden är ointressanta och varför de är lågavlönade.

Gå in nu, företagare och arbetsgivare, nuvarande och blivande och läs på www.av.se så får ni kunskaper och verktyg kring dessa frågor så kan vi skapa en arbetsmiljö värd namnet. Att gå i stå är ingenting vi ska sträva efter. (”Gå i stå”, googla alla som är under 37 år. Option är engelska.)

4 mars 2015
Till toppen av sidan Till topp